Börjar dagen med att fixa uppkoppling till en reklam tv på vår lokala livsmedelsbutik. Inte ett jobb jag vill göra. ABSOLUT inte men känner mig tvungen. Suckar. Har någon gammal dokumentation över jobb jag gjorde där senast för något år sedan och kan fixa det där. Spar nog den dokumentationen.
Hemma igen ringer elektrikern. Nåja, jag fick stöta på lite lätt först. Men han kommer ner för sina branta backar på studs. Japp, Skall hjälpa till att fixa den el som behövs för värmepumpen. Lämnar en rulle kabel som pant på det. Rätt vad det är så står han väl här igen och tattar kabel. Vi (läs han) tittar också lite på ett problem som jag har haft här länge. Ström i vattenledningarna. Ström som också går där när man slår av huvudströmmen. Blir stärkt av den gode elektriskt kunnige i att det handlar om ett problem hos elbolaget så ringer dem efter att han har åkt.
Sen går den sena eftermiddagen på att övertyga Ellevio om att det verkligen är strömmar som går i vattenrören. Telefonsamtal efter telefonsamtal, från dem inte av mig. Små uppgifter för mig att utföra. Vid femtiden är man övertygade. Eftersom det här har funnits länge så känner jag ingen brådska men på kvällen dyker en reparatör upp. De är snabba på det där viset Ellevio. Alltid. Efter nån timme konstateras strömmarna och att det antagligen handlar om att vårt hus är den bästa jordpunkten i grannskapet. Elektricitet är lat. Tar den snabbaste vägen. Jo, har läst om det där. Vagabonderande strömmar. En lösning kunde vara att byta ut en bit av vattenröret mot plast. Ellevio skulle fundera. Jag hoppas de kan byta vattenledning hela vägen till tomtgränsen. Ja, hoppas kan man ju alltid… Nyttigt är det tydligen inte med vagabonderande strömmar. Skapar magnetfält som kan ge allehanda elaka sjukdomar till dem som utsätts för dem. Nåja…
Slutsumman blir hur som helst att dagen är borta alltså. Mellantiderna idag använder jag till att skruva ihop två kraftaggregat och sortera lite skruv och kabel. Sådant där man kan göra utan att tänka alltför djupa tankar. Så helt bortkastad blir inte dagen ändå. Och framförallt, två stenar ramlar från mitt bröst. Hittills tre sådana fall till marken denna vecka. En till och jag svävar iväg bortåt andra trakter okontrollerat men som väldigt glad.
Torsdag imorgon. Det är nästa ingen ide att köra igång med något. Veckan känns som om den redan är slut. Ja och slut är jag också. Såhär mycket människor på en och samma dag… Ja, man är helt enkelt inte van vid det.
Försöker jobba lite ändå.