Ljummet intresse,,, Va fan, i Sverige, som har ett välstånd byggt av uppfinnare och teknisk utveckling i framkant.
Sverige har ett av världens främsta företag inom fusionsenergi. Men från politiker och övriga näringslivet är intresset minst sagt ljummet.
Source: Svenska Novatron Fusion Group ska ta fram fusionsenergi. – DN.se
Jag känner mig liksom lite stolt att ja hållit på i ett kvarts sekel. Men så slår mig en tanke… man skulle ju också kunna se det som att jag är världens långsammaste programmerare eftersom jag nu ännu inte är “klar“…
Möblerade ett av de rum vi renoverat uppe med nya IKEA möbler i helgen. Det blev ett jäkla skruvande, alla känner till det där. Men det som man oftast inte hör någon prata om är allt packmaterial som blir över. Jag fyllde en bil med lådor och wellpapp och annat packmaterial på måndagen. Fyllde sen större delen av en papperscontainer.
Frid och fröjd kan man tycka. Om det nu bara hade varit vi som genererat den där mängden den här helgen. Men tänker man på hur mycket IKEA säljer världen över så inser man såklart hur stort det där berget med packmaterial är efter att folk har ägnat helgen åt att sätta ihop sina möbler. Ja och sen pågår det där dag ut och dag in…
Ett slöseri. Visserligen återvinns väl det mesta. Man hoppas åtminstone. Men ändå. Mina ögonbryn åkte upp en bra bit av insikten.
Det är måndag. Nåja, det känns som det är måndag. Veckans bästa dag. Obruten vecka föröver. Nu är det visserligen onsdag. Tror jag… Tre sköna dagar kvar att jobba på ändå. Inte perfekt men tillräckligt bra.
Vaknade upp idag också. Det är bra. Räcker alltså för att man skall bli glad. HURRA… liksom…
Fortsätter nog med mitt jobb på min websocket drivare. Inget som revolutionerar världen. Bara vanligt enkelt jobb. Sådant som de flesta av oss gör, kanske till och med känner stolthet över. Åtminstone gör jag det. Lite av min själ hamnar i allt jag tar fram. Ingen kan någonsin ta ifrån mig det.
Igår när jag skall gå upp och lägga mig står en man klädd i mörka kläder med en svart hund utanför huset. Jag reagerar som vanligt. Är det dags nu. Är det döden?… Men besinnar mig efter en stund. Det är nog bara någon som tar en sen promenad med sin hund innan sänggående och som står där en stund och pustar ut efter att ha klarat sig upp för Brattbacken.
Man lever. 🙂