Day: 23 October 2025

Tvivlet sitter på vänster axel. En liten djävul på den högra. Båda försöker få en att misströsta, och visst händer det ibland att man tappar sugen, fast bara en liten stund, oftast i alla fall, men en snärt med en hastig vänsterhandflata upp mot axeln får tyst på den där lilldjävulen och tvivlet sitter på den sida där jag har mitt Marshallöra och hör dåligt. Det går att ignorera. Man bara skruvar upp tinnitus lite.

Att få sitta där och se mallig ut på framsidan på den tidning som jag sätter högst i landet är såklart lite roligt och något egot (men inte tvivlet och alla smådjävlar) gillar. Men har varit med förr. En morgon för länge sedan kom K in med “tidningen“, själv sov jag den hårt arbetandes sömn. Men blev abrupt väckt av ett gapflabb och en tidningsframsida i rakt nyllet. Bild i färg på den ödmjukt undertecknande över hela första sidan. Då kändes det som om man inte ville gå ut på ett tag. Ni vet Jante och det där. Sen har man lugnat sig. Hur mycket man än skämmer ut sig så glömmer folk fortare än vad en annan hinner säga tjillevipp. Om folk ens noterar att man är med. Det spelar ingen roll ens om det är hela första sidan på en bilaga för vissa. Det ignoreras och ses inte.

Fast några tycker såklart att man gör sig till och ÄR märkvärdig. Ja och det är man såklart när man säger “ja” till en journalist som vill skriva. Fast ibland skrivs det ju ändå. Gamle arkivbilder plockas fram. Ja eller 10-års/20-års/gud hjälpe 30-års återblickarna. En gång när vi sa upp oss från våra jobb så hamnade jag och en arbetskamrat i krigsrubriker på löpet. Men vi överlevde det också. Tror faktisk det löpet ligger i någon låda någonstans. Annars kastar jag det mesta. Nåja, återvinner.

Men oftast säger jag “nej” nu för tiden till allt sådant där. Men alltid “ja” om det handlar om VSCP eller något annat projekt jag driver. JAG är inte lika viktigt som projekten helt enkelt. Tvivlet och smådjävlarna håller med såklart. Jag orkar inte ens slå till dem längre. Fast å andra sidan tycker de att projekten kunde brinna upp och aldrig uppstå igen också. Tror att jag skall gå upp och lägga mig och läsa om Island…

Fördelen med att vara skapare av något är ju att man borde kunna göra som man vill. Som idag, jag kodar och kodar, sen läser jag manualen/specifikationen och inser att, nehej, det var inte riktigt så det skall vara. Men alltså, har man nu skrivit manualen själv och skapat grejerna själv så borde man alltså kunna ta den lätta vägen och ändra i manualen. Vips så är koden man skrivit korrekt… En riktig tidsbesparare.

Men icke…

En regel jag införde redan från början är att det som står i manualen/specifikationen gäller. I alla fall om det inte är en ren felaktighet. Ja och det där gäller mina egna projekt liksom andras. Man skall kunna lita på det som står där.

Man kryper alltså till korset och använder några timmar till att koda om på det sätt som det “jag” man var för +10 år sedan sa att det skulle vara.

Undrar om Han/hon/det/Gud har samma problem?

Upp på hästen igen. Det är något som driver på. Fast jag litar på gokänslan i magen när jag kliver in på kontoret. Är den där så är det rätt. Då kör jag. Är den inte där dricker jag en kopp te och känner (förvånad) efter igen.

Nästan klar (är inte alla programmerare?) med min websocket drivare. En rewrite av densamma som har tagit mer tid än att skriva om den från början. Men det är som det är. Hårdvara ligger i pipelinen. Längtar dit. Men låg en stund och funderade i natt och kom på att jag borde göra samma sak med en UDP/Multicast drivare som jag har liggande som med den här jag jobbar med nu. Den behöver en updatering. Fast då åker de där hårdvarugrejerna bakåt i kön. Det svider. Vi får se. Men det är en fördel att göra saker i samma härad eftersom man har koll på just det området för tillfället. Tror och tänker man.

Fast hett på kontoret idag. Tjugofyra. Hoodie 1 åker av. Hoodie 2 är nära att följa efter. Varmt ute också. Såklart. Man får njuta. Ja kanske till och med stänga av elementet ett tag. Men va’ fan liksom… Det är ännu varmare i Portugal.

Men idag den sista arbetsdagen den här veckan. Har annat för mig imorgon. Så man kan väl inte sitta här och skriva ord till ingen nytta. Får hoppa upp och rida iväg som en cowboy över open source världens prärier.

Tjing(eling)