Tvivlet sitter på vänster axel. En liten djävul på den högra. Båda försöker få en att misströsta, och visst händer det ibland att man tappar sugen, fast bara en liten stund, oftast i alla fall, men en snärt med en hastig vänsterhandflata upp mot axeln får tyst på den där lilldjävulen och tvivlet sitter på den sida där jag har mitt Marshallöra och hör dåligt. Det går att ignorera. Man bara skruvar upp tinnitus lite.
Att få sitta där och se mallig ut på framsidan på den tidning som jag sätter högst i landet är såklart lite roligt och något egot (men inte tvivlet och alla smådjävlar) gillar. Men har varit med förr. En morgon för länge sedan kom K in med “tidningen“, själv sov jag den hårt arbetandes sömn. Men blev abrupt väckt av ett gapflabb och en tidningsframsida i rakt nyllet. Bild i färg på den ödmjukt undertecknande över hela första sidan. Då kändes det som om man inte ville gå ut på ett tag. Ni vet Jante och det där. Sen har man lugnat sig. Hur mycket man än skämmer ut sig så glömmer folk fortare än vad en annan hinner säga tjillevipp. Om folk ens noterar att man är med. Det spelar ingen roll ens om det är hela första sidan på en bilaga för vissa. Det ignoreras och ses inte.
Fast några tycker såklart att man gör sig till och ÄR märkvärdig. Ja och det är man såklart när man säger “ja” till en journalist som vill skriva. Fast ibland skrivs det ju ändå. Gamle arkivbilder plockas fram. Ja eller 10-års/20-års/gud hjälpe 30-års återblickarna. En gång när vi sa upp oss från våra jobb så hamnade jag och en arbetskamrat i krigsrubriker på löpet. Men vi överlevde det också. Tror faktisk det löpet ligger i någon låda någonstans. Annars kastar jag det mesta. Nåja, återvinner.
Men oftast säger jag “nej” nu för tiden till allt sådant där. Men alltid “ja” om det handlar om VSCP eller något annat projekt jag driver. JAG är inte lika viktigt som projekten helt enkelt. Tvivlet och smådjävlarna håller med såklart. Jag orkar inte ens slå till dem längre. Fast å andra sidan tycker de att projekten kunde brinna upp och aldrig uppstå igen också. Tror att jag skall gå upp och lägga mig och läsa om Island…