Categories
Betraktelser & Berättelse

Mono

En sista skogspromenad innan snön hindrar allt det där, om man nu inte vill pulsa tills man går under och stannar där under träden i mossan för alltid.

Man kan försöka sig på skoglig monokultur i bolagsform så att man blir blå. Men ett och annat träd kommer ändå alltid att bejaka mångfalden. Det är här livet finns. Tydligare kan det inte bli.

Det lyser rött mellan granarna. Måste undersökas.

Är det en dödskalle? Alger (Trentepohlia) eller rödfärg. Lyckas inte avgöra. Men den röda landlevande algen är aldrig så intensivt röd som just här.

Ja och en smiley bredvid. Rödfärg då kanske. Eller humoristisk trentepohlia. Skogens sista hälsning innan snötäcket ligger där och gömmer allt.

Vi åker hem igen. Rätt nöjda. I vår kommer vi tillbaks igen så fort snön har smält bort. Självklart är det så.

Categories
Swedish

Våra vänner

stars
Photo by Philippe Donn on Pexels.com

Dåså, då snurrar dom igen mina maskiner. Maskinerna är våra vänner. Visst är det väl så. Tänk så mycket tid som sparas med tvättmaskiner, spisar, mikrovågsugnar och annat. Fast i slutänden handlar det såklart vad man gör under den där insparade tiden. Hur man använder den? Kollar på Facebook…

Men det är verkligen upplyftande att titta på CPU utnyttjande på de nya maskinerna. Först och främst åtta trådar. Som knappt jobbar alls. Man kan börja flina av att se sådant såklart. Ännu en skada ät det troligen att man flinar över sådant.

Det är snö på väg hit till kullen och byn. Mängder. Helt enligt programmet f.ö. Till allhelgonahelgen har alltid snön kommit. Ända sedan jag var en liten plutt. Ja lägg till eller dra ifrån en fyra veckor på det. Gausskurvor och fördelning enligt dem. Toppen vid allhelgonahelgen oberoende (än så länge) av en värld som svettas ihjäl.

Fast jag är ju inte helt förtjust i snöande då såklart. Men har varmt inne och man behöver ju inte gå ut för annat än att skotta bort den på några utvalda ytor. Det är ju motion och just det är sådant som folk normalt betalar för att få utföra. Så vinst igen för mig. Helt utan ett endaste friskvårdsbidrag.

Fast det finns fördelar med snö också. Fört och främst ljuset. Men också tystnaden. Knarret av kall snö under vandrande skor går inte av för hackor det heller. Speciellt om det är natt och universums allt annat hänger där klart och mäktigt ovanför och norrskenet sprakar som ett sent och tyst (man ser det på håll) disko i ett av alpernas döende skidhotell. Basen som trycker på är ens eget hjärta. Dong, dong, dong… Liv.

Kör nog vidare med hårdvara. Kan nog inte lägga av. Lite av en curse det där också. Att man måste. Varför det? Det finns så många sådana saker. Som det här skrivandet också. Varför det. Musiken? Varför det? Jo för att man måste. Det är den man är. Blev.

Men som en eftergift till ett mer live med just liv istället frö bara arbete så skall jag nog göra en liten rockad här på de tvåhundrafemtio kvadratmetrarna kontor.

  • Flytta studion till det nya köket.
  • Lagret till där studion är nu.
  • Verkstad samlad här där jag sitter.
  • Servrar får också komma in hit i värmen.

Kan det bli bra måntro. Musik möjlig att tillverka även under vintern. Istället kyligt när man vill hämta något ur hyllorna. Vad är viktigast?

Annars är det en öppen vecka föröver. En helt vanlig vecka utan några speciella händelser. De veckor man älskar.