Categories
Betraktelser & Berättelse

Programmers cat

Programmerarens katt. Den äldre. Petite. Vill vara med hon också. Vräker ut sig. Man klappar. Hon kurrar. Rätt gott inom en känns sådant också. Men så mycket programmerande blir det inte.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tiden

red maple leaf on water
Photo by Zachariah Garrison on Pexels.com

Jag vet inte hur det gått till men nu har nästan hela veckan gått fast den inte ens har börjat ännu. Det är liksom en paradox. Eller bara så som det fungerar.

Fast nåja. Måndag idag. Tisdag imorgon. Kanske skall man lugna ner sig helt enkelt.

Fast det är det där med resandet och tiden. Ute på vägarna i helgen. Kommer hem sent på söndagen. Trött på måndagen. Får annat att göra på tisdagen. Ja och sen onsdag vet man ju hur det är med. Sen är det torsdag och efter den kommer Hälsingetoppen och fredagen. Alltsammans med förbehållet att man lever då såklart.

Sörmland är vackert. Man har lövträd istället för barrträd. Gillar. Har bott där några år och gillar också den långa hösten och den tidiga våren. Så en angenäm vistelse i hösten blir det. I alla fall i stort sett. Det finns alltid svärta också i allt det vackra. Men tack och lov kan man välja åt vilket håll man vill vända blicken åt.

Hulken. Fortfarande avstängd. Fast kallt så man nästan kryper till korset. Men två hål i väggen, detta fantastiska distributionssystem, räddar (läs mildrar) det hela. Men nästa vecka är det dags. Skall bara flytta ett element innan HULKENS entre på säsongens spelplan. Lite snål bör man väl få vara,,,,

Brita som försvann är återfunnen. Det är en Kanadensisk kvinna med släkt i Los som hittar henne. I Färila av alla ställen dessutom. Och vi som sökt i Amerika och på fartygen från Liverpool som färdades dit 1881. Det visar sig att hon finns i Färila. Gift Olsson. Dör i Färila. Den som åkte med Ella var istället Karin. Skrev prästen fel? Eller är det jag som fått det om bakfoten. Får kolla det.

Hur-som-helt har det där varit den stora olösta gåtan kvar att lösa. Nej en av dom. Den andra är vilken gård min farfarsfar bodde i när han flyttade tillbaks till Los från Garpenberg. Sandsjö dör han i så antagligen låg huset där. När det svaret också är på plats då kan föregångarna på den sidan få vila i frid och med ro. Bönder, och mer bönder, hela vägen ner i femtonhundratal. Ja de var säkert bönder före också. Bönder hela vägen ner i nöt, bär och jakt folken.

Fast Ella och Karin alltså. Modiga kvinnor. Att resa 1881 till Amerika som två ensamma kvinnor är inget för lipsillar. Jo jo. Det är vilda västerns tid. Svårt att ta in. Där behövs inte ens ett liksom. Bara utropstecken. Massor av sådana.

Imorgon skall jag åka och skruva ner ett växthus som jag fått. Ibland får man offra sig. Hade annars set fram emot att utvilad få dyka in i koden igen. Men så blir det då alltså inte. Växthuset är f.ö. rätt trasigt. Så blir inte för avundsjuk…

Fast lite kodande nu då…