Categories
Betraktelser & Berättelse

På flykt

Ibland måste man smita ifrån. Ta sig bort från vardagslunk och beprövat. Vi drar före nio K och jag. Mot Hudiksvall. Propell och Movexum bjuder in. Marika Carlsson skall prata fördomar. Sen. Mingel. Lunch.

Jo Hudiksvall. Man åker nästan bara dit om man skall till sjukhuset. Men jag gillar staden. Lagom stort. Närhet till hav. Allt som behövs finns.

Marika avfyrar en del sanningar. Jo man har fördomar. Får det bekräftat och skrattar gott. Han/hon/det/gud är närvarande. På det där småaktiga sättet. Som pingstkyrkomedlemmar och maranatatokar och andra frammanar guddomen. Tramset. Idiotin. Småaktigheten. Kärleksreligion? Pyttsan. Lyckliga de som bryter sig ur. Men Marika imponerar. Vilket jävla jobb. Att få folk att skratta. Försök med det en trött måndagsmorgon någon.

Upplyfta ger vi oss ut på stan. Clas Ohlsson (var är H’et nu igen?) får ett bidrag. Verktygshyllan i butiken är minimal. Allt annat som träffar (och haffar) en nörds hjärta likaså. Ja om det ens finns. En gång i tiden var det en hedersstund när deras katalog damp ner i brevlådan. Man läste, bläddrade och längtade. Gärna på en toalett tills rumpan somnade. Nu är det K som hittar lite saker. Ett bortkastat guldläge. Unikt blir till samma som allt annat. Clas är mer likt Rusta, Ö & B och Dollarstore än dom själva. Själen har lämnat företaget. Någon har inte förstått känner jag. Men känner igen det hela så väl. Leken är såklart försäljningssiffornas följa John hela vägen ner i graven utan att förstå ett smack någonstans.

Bröd inhandlas. Kattmat likaså. Kaffe i mugg med gratisbulle. Tomatbaljor. Lite annat. Sen ger vi oss iväg till Ljusdal. Köper växter. K har presentkort. Får mycket för pengarna på Granngården. En grupp butiker som gått från tråkigt-tråkigt-tråkigt till riktigt bra. Hurra för sådant.

Hämtar upp son efter arbete. Han behöver Rabarber. Får det. Får skjuts hem till sitt. Trivs med nytt liv. Gläder fader och moder. Såklart gör det det. Död kan ske med lugn i hjärta. Barnen klarar sig själva. Båda två. Heja!

Hemåt i ösregn. Programmerarväder. Men sitter man i bil blir det inte många kodrader. Hemma för trött. Men får förbereda inför morgondagens kodsessioner. Kratta manegen. Open source clownens arena. Strålkastarljus. Limelite. Allt ljus på mig. Lämna mig i fred bara. Hoppas man. Tänker man. Vill man.

Jo. Får parkeringsböter också. Femhundra spänn. Hudiksvall det med. Går att hantera nu. Förr en katastrof. Parkeringsregler är ofta väldigt småaktiga. Två hjul utanför. Ett hjul utanför. Ett halvt hjul utanför. Fel färg på på bilen som står på grön parkering. Böta! Man får betala och glömma. Det finns strider man aldrig kan vinna.

Efter en utflykt är det alltid gott att komma hem. Hemma är aldrig så mycket hemma som efter att man varit borta. Man suger i sig det där. Njuter av soffan. Dricker lite kaffe. Tar en macka. Tycker att allt inte är så dumt ändå.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Skönt

water droplet digital wallpaper
Photo by Sourav Mishra on Pexels.com

Regnet det bara öser ner” – Det finns sångstrofer för allt. Idag också. En regnig dag. Sommarregn. Finns ett lugn över det. Man kurar ihop sig liksom. Håller sig inne. Njuter på ett annat sätt än när solen skiner.

Jodå, jag är en sommarregnsälskare. För det mesta i alla fall. Ibland när man planerat picknick. Tänkt klippa gräsmatta. Och regnet strilar ner just då den dan, ja då kanske man muttrar lite. Men med regnväder är det om det är. Man får allt ta det som det kommer. Anpassa sig. Så varför inte njuta av det. Springa ut i det, dansa runt och blöta ned sig som man gjorde när man var barn.

Fast kura ihop sig handlar det inte om idag. Det finns annat att göra. Okontor gäller här.

Musik då. Eller “musik” i mitt fall. Nope. Inte mycket. Den står där och samlar damm studiodatorn. Men rätt vade det är så. Typiskt en sådan här dag. Då blir det “musik”.

Dast inte nu.

Nu får den här dan börja.