Categories
Betraktelser & Berättelse

Dupp

white ceramic mug with coffee beside stainless steel teapot on brown wooden tray
Photo by Ea Ehn on Pexels.com

Häller upp kaffe. Det är jag och fem koppar. Ingen “dupp”. Slätt och svart. Som det är till vardags här på kontoret. Men gott. Värmer. För varmt är det inte på ett kontor nära mig trotts finfint programmerarväder.

Posten har börjat med varannandagsutdelning här. Alltså får man lita på elektronisk ping att post är levererad eller gå till Postnords hemsida och kolla om post skall levereras idag. Problemet är att varubrev levereras alla dagar. Så ofta får man post under mellandagen men inte på den dag man skall få post. Trassligt. Mest för att posten kommer 10, 11, 12,13,14, eller 15. Dubbeltrassligt.

Vill man bygga sig en gitarr går man såklart till Kina. Finns hur mycket som helst att välja bland. Satsa sen på bra strängar och bra mikrofoner. Tjoff – Liksom. Nöjd i alla dagar därefter.

Fast musiker är såklart märkligt märkesfixerade. Lite som Saabägare var. Konstigt folk hela bunten.

Men härlig kod kodas här idag och det skall det fortsättas med.

Tjing (som man sa en gång i tiden).

Categories
Betraktelser & Berättelse

Nyttigt

photo of a turtle swimming underwater
Photo by Belle Co on Pexels.com

Man tackar. Ännu en dag med programmerarväder. Man tackar alltså gudarna. De grekiska såklart. De nordiska. Ja och alla andra. Det finns en helvetes massa gudar att tacka och falla på knä inför. Jo. Alternativt skratta åt. Den ende sanne guden, som de kristna pratar om, alltså han/hon/det/gud, är då bara vi själva och allt annat som finns. Ett löv en sten en bajskorv räknas in. Ja för mig. För dig? Kanske annat. På knä behöver ingen av oss stå. Universum är glädje. Men människan har ondskan i sig. Ofta de som påstår sig vara goda som värst drabbade av det där.

Men bokslut klart. Ja nästan. I princip. Behövs lite handläggning. Minus som varje år. Van. Jobbar på det där.

Men programmerarväder alltså. Ren lycka. Med bokslutarbete ur världen så finns inte mycket som tynger en ocool gammal gubbes axlar. Man kan jobba på. Det enda som betyder något egentligen. Att ta ide och tanke till verklighet och något att kunna ta på. Processen räcker för mig. Eftervärlden får väl bedömma om min möda är värd något.

Så idag storverk. Men först lite te. Ja och så skall frun skjutsas till jobbet. Jo regn alltså. Man får “se världen”. Nyttigt för en sådan som jag.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Nästan perfekt

Jag läser om gubbarna i Kilafors som fixar till en gammal diselmotor. Sveriges första. Riktigt gamla grejer. Mycket arbete. Men glädjen. Fan-anamma-det-här-skall-vi-fixa mentaliteteten. Precis motsatsen till gnäll. Att skylla sin egen olycka på andra. Få för sig att allt är inte andras fel. Att man bara kan tänka och göra rätt själv.

Gubbarna fixar det där såklart. Det blir film av det hela. Kommer på SVT men kan ses på Långnäs i Bollnäs på filfestival i augusti för den som vill. Tror jag vill det. Ta in kraften hos ett par gubbar.

Jodå jag har sett det där i Los också. Koboltgruvan. När alla gick samman och rensade ur. Monumentet över samarbete istället för gnäll, visade vad samarbete kan ge och göra, står där på andra sidan dalgången idag också. För mig är det det det är. Ett stolt monmument över samarbetets möjligheter och resultat.

Men tyvärr glömde man bort eller förstod inte att man kan flytta berg tillsammans för så fort det där fans på plats så återgick man till gnällandet. I tilltagande grad. “Varför får dom när vi inte får“? Fyfan vad jag ogillar det..

Jo jag älskar Los och folket här. Skulle väl knappast blivit kvar i fyrtio år om jag inte gjort det. Men det finns mycket som är åt helvete här. Gnället mest. Men kom-och-hjälp-oss mentaliteten också. Räddningen skall komma utifrån. Inte skapas själv. Aldrig från egna händer. Ja utom gruvan då.

Sen finns det såklart folk som inte tycker man skall kritisera det man gillar. Vi pratar konstruktiv kritik här – inte gnäll. Hur kan man som den kritiserande verkligen gilla, tycka om, älska. Men det är såklart helt tvärt om. Passionen är galenskapen. I galenskapen ser man inga fel hos den/det som passionen riktar sig mot. När galenskapen ger sig, och det får man verkligen hoppas att den gör, annars är man illa ute, då ser man felen och svagheterna, får där och då välja att leva med dem, eller inte göra det. Det är när man väljer att leva med och acceptera svagheterna som det blir kärlek. Det är också då det går att skapa stort. Bara han/hon/det/gud är felfri. Allt annat har sprickor och ojämnheter. Ja och han/hon/det/gud är väl ändå egentligen bara en filosofisk tankeprodukt ac det perfekta.

Han är så noga att det skall vara helt perfekt inan han är klar med något“. Sagt om en musiker jag känner. Ingen slashas som oss andra som släpper musik som “är halvfärdig” om ens det. När det där sas så uttalades det också med en imponerad stämma. Här har vi en person som gör saker på riktigt. Stor musik. Mästerverk i görande.

Men vet ni vad? Kankse är det så att de bästa musikstyckena och de bästa målningarna, de bästa böckerna är skrivna av människor som aldrig blir klara och aldrig visar upp sina verk. Ja kanske är det så. Kanske är det dom som är genierna. De största. Fast å andra sidan existerar ens det där geniala man gjort då? Har det överhuvudtaget någonsin funnits.

Jag vet att inget skapat av en människa vid sina sinnens fulla bruk ses som perfekt av skaparen. Jodå det finns mängder med galningar… Men för de flesta av oss så skapar vi ting med brister. Vi är nämligen inte gudar. Jag är säker på att medlemmar i Beatles, Dylan, Mozart, och alla andra såg det där. Felen. De som irriterade och kliade. Tilltog med tiden. Men de blev alla klara med sina verk. Släppte när det tyckte att det var nog bra. Nästa verk, nästa gång, skulle bli bättre. För det är så alla skapande tänker. Nästa gång, då lyckas jag skapa det perfekta. Men inom sig vet vi ju alla såklart att det är omöjligt. Nirvana. En del kan komma nära. Men ingen utom han/hon/det/gud når hela vägen. Och ingen av oss kan ta det epitetet, att vara guden, som vårt. Eller?

Det tar en evighet att skapa det perfekta. Ingen har en evighet till godo.

I alla annat är det bra på kullen. Skall göra klart bokslutet idag. Få det av mina axlar där det ligge roch tynger. Inte ett helt roligt jobb, lite som ett årligt lavemang skulle kännas faktiskt. Men överlevnadsbart.

Det är annars märkligt lätt att leva i denna tid. Var det inte krig, svält och anna skit i världen så vore allt perfekt. Men inte ens på det personliga planet når man hela vägen. Nästan perfekt får duga. Måste duga.

Categories
Musik

Hälsingetoppen

House of say

Senaste Hälsingetoppen finns nu på plats. Som vanligt ryker det om listan. Så färsk och spännande är den.

hälsingetoppen.online

Categories
Betraktelser & Berättelse

Flyguppvisning

Jag/vi tänker oss en dag ute. Men så kommer det regndroppar. Ingång. Inne blir det efter det. I mitt fall jobba. Varför inte liksom.

Så fort man kommer in börjar såklart solen lysa igen. Lite för att jävlas. Man skall ha dåligt samvete. Såklart skall man det. Skall lida. Men blundar. Ser inte sol. Ser inte annat heller. Men lider å andra sidan inte ett dugg.

Gott så.

Någon Jesus med flyguppvining har jag inte beskådat. Andra har nog. Det där religiösa tramset är inte för mig. Men tydligen för andra. Inhägnade kan de få hålla på. Dårar. Vätldsförstörare de flesta. Liv skall levas här inte efter liv i en magnefik himmel. Han/hon/det/gud håller med mig. Det har jag (nästan) skriftligt på.

Kamrat berättar om gudstjänst med dansbandstema. Jag hajar till. Jo dansband och dans efteråt. För inte så länge sedan förbjör kyrkan det där. I gudens namn. All glädje var syndig. Men inte nu då. Kanske skall man nöja sig med att de lärt sig. Eller gett upp. Men kyrkan har förstört så mycket. Mer än man byggt och tröstat. Det behövs miljoner av år innan man får förlåtelse.

Jobb finns det alltid att göra. Inga problem där. Ofta tynger lasset tungt som jag bestämt mig för att bära. Får mig att knäa. Men igår en halv dag av total frigörelse från det där. Jag jobbade på och fanns bara åtminstone en halv dag. OJ!

Nu lite Mustasch sen kör vi vidare tills natten tar oss.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Programmerarväder

Det finns tandläkarväder, busväder och andra väder. Men idag är det definitivt kodarväder. Så mjukbyxor. Te. Kör. Den som ringer eller besöker kullen idag ligger pyrt till… Japp!