Frossa och snuva. Jag den drabbade. Vinter alltså. Varje dag. Men mindre än två veckor till Vasaloppssöndag utan Vasalopp. Jodo, där vänder det hur som helst. Alltid. Man måste vara blind eller dum för att inte uppmärksamma ljuset där ute om dagarna. LJUSET. L J U S E T!
Undertecknad tycker att vintrarna blir svårare och svårare med åren. Eller inte vintern kanske. Men mörkret. Eller förresten vintern med. Vad i helvete skall man med den till? Eller mörkret. Borde man inte dra iväg som flyttfåglarna. Komma tillbaks lagom till de första löven slår ut. De där spröda. Men vill man njuta så måste man såklart lida också. Går inte att komma ifrån. Behöver vinter alltså. Behöver mörker. Måste lida.
Hör fantastiskt välproducerad lokal musik idag. Skulle så gärna vilja gilla. Men tyvärr blir välproducerat för mig oftast lika med själlös tomhet. Vakuumförpackad påse. Man bara nästan gillar. Högerfoten ligger still. Ändå blir jag så imponerad av det tekniska. Så långt efter man ligger där. Jag lyssnar bara på en halv låt. Sen på nästa. Men ännu mindre på den. Ser att många, många andra gillar. Tack gode han/hon/det/gud för det! Det är alltså bara mig det är fel på. En annan indikator på det är ju att Melodifestivalen inte avlyssnas eller beskådas. Fel, fel fel. Man har blivit en förnäm jävel alltså. En som tror han är bättre. Liksom. Synd!
Hör att Trana har siktats vid Hornborgarsjön. Kan bara ett gott tecken. Eller en jävligt optimistisk Trana.
Svenskarna har tydligen gått och blivit världens gnälligaste folk. Man behöver bara lyssna väldigt lite på vad som sägs och vad som skrivs. Inte finns det mycket som är bra där inte. Oftast är det andra det är fel på. Ja alltid. Själv kan man allt och har alla rätt. Tecken på fördumning såklart. Synd. Vi var ett rätt bra och empatiskt folk en gång i tiden.
Ägnar dagen åt att byta motor i en del komponenter. Jodu, “motor”. Fast här handlar det om kod. Riktiga motorer och jag trivs inte riktigt tillsammans. Kod-varianten gillar mig bättre och gillas tillbaks.
I fredags började jag porta tillbaks en del delar till Windows. Borde ha känts som hemmaplan – har spenderat mina 10000 och några till h där. Men det var hemskt. Gav faktiskt upp. Men såklart, inte och aldrig ge upp för evigt. Återkommer till det där. Men måste hämta andan en stund innan jag ger mig i kast med det där igen. Japp, riktigt hemskt var det faktiskt. Otäckt som motorsågsmaskern ansågs vara “då” men inte “nu”. Miljön borde förses med varningsskylt.
Fast… användare finns det där. Som vill ha programvara. Så val finnes icke. Egentligen. Liksom.
Men en annan dag alltså. Om en sådan uppenbarar sig.
Tror jag skiter i det här för idag. Hulkmatar och läser en stund istället. Ja, varför inte? Ljusare imorgon. Solen tar tre minuter bara där på morgonen. Superfart mot vändningen. Lycka. God Natt!
