Month: March 2021

…belöningen. Mer än så levereras inte belöningar här på kullen. Men nog såklart. Åtminstone för en nörd.

“Nydag”, inte “ny dag”. Det finns en skillnad. Fast båda gäller såklart. Det är inget fel på onsdagar. Möjligen då med det enda undantaget att veckan och dagarna kvar av den, krymper. Men med det är det som det är. Liksom med det mesta annat.

Med med en ny dag kommer nya timmar. Eller “nytimmar”. Tid som kan användas. Som välkomnas om man har något man vill göra.

Själv, japp, det som är jag, skall jag väl leta vidare efter felaktigheter. Mycket av mitt liv har gått åt till just letandet efter fel. Men jag gissar att det gäller läkare och annat s.k. fint folk också. Ja till och med bönder. Ja och så vi programmerare då. Vi som jobbar på att göra världen till ett sämre ställe men kallar det “bättre”. “Krig ÄR Fred”. I vår tid.

Träffar levande människor här på morgonen. Det är inte varje dag. Om fru och son inte räknas åtminstone. Men det hävdar de kanske att de skall. Ett. Två. Träffar alltså mer än två människor här på morgonen. Gillar människor. Men kan lika gärna vara utan dom. Konstigt. Fast kanske inte ändå. Tänk att inte ha någon endaste en. Rätt många har det så.

Men en hund eller en katt kan såklart hjälpa i det där. Kan definitivt vara bättre än en annan människa i många fall. Orm kanske också fungerar. Gulle-gulle-gulle-ormen… liksom. Ska ormen ha en lite mus. Levande. Jovisst. Urk. Det sista går förresten rätt OK att skriva som man, men om man är kvinna… nåja… Kan misstolkas.

Ulf Lundell är utan pengar igen. Två jävla vardagar slänger han ut. Ja och läsa måste man såklart. Karljävul. Pensionera dig!

Men å andra sidan. Man skulle väl sakna det där gnället. Ja och man läser ju raderna tämligen frivilligt. Gillar rätt ofta rent utav. Men ändå liksom. Fast gubbgnäll det där såklart. “Varför skall han ha betalt när jag inte får betalt” tänker nog ocool gubbe egentligen. Är avundsjuk. Som vanligt. Förloraren och vinnaren. Lite skönheten och odjuret dramaturgi över det hela. Men man läser på.

När man börjar tala om sig själv i tredje person har det gått utför. I det kan man vara helt säker. Storhetsvansinne eller bara vanligt vansinne. Vet ej!

Fåglar sjunger under min promenad här på morgonen. Bergfinkar och Bofinkar är här redan. Koltrasten också. Det ÄR vår. Räknar såklart med bakslag. Det hör till. Tar en antihistamin tablett och skriker “skål” i brist på annat att skåla i.

Men ocoola gubbar har inte hur många dagar som helst. Dagarna kvar är räknade, för de ocoola liksom för de coola. Alltså kan jag inte sitta här och skriva strunt, gnälla och klaga. Ulf Lundell gör det där bättre och får dessutom gruvligt bra betalt för det. Så låt den gamle få ta över härifrån.

Låt onsdagen födas.

Jodå. Fjärrskrivbord mot Studiodatorn, som är den enda maskin som har Windows här, är kanske inte optimalt. Men nu nere i 20 fel och några varningar. Dom fel som är kvar är dessutom mer av teknisk art än “riktiga” fel. Skall nog gå att komma runt och släcka. Varningarna släcker man mest för stolthetens skull

Var det nu en vanlig dag så hade jag såklart fortsatt. Natten är lång. Men nu är det inte en vanlig dag imorgon. Jag måste upp tidigt. Nåja “tidigare”. Att lägga sig vid “nästan klart” är ju såklart ingen höjdare. Det svider rent utav. Men måste är ibland just MÅSTE.

Imorgon klämmer vi det här. Något som såklart glädjer mig men sannolikt inte en enda annan kotte i världen.

Så kan det vara. Men det gör inte mig mindre glad.

Då. Där.

Om jag nu når dit.

Vi går mot påsk. Lorthelg. Det kallade mormor helgen. Karlarna släpade in en massa skit från åkrarna. Det var svårt att hålla rent. Sådär rent som en bondmora måste hålla det på ett bondhemmans golv

Själv bryr jag mig inte så mycket om påsk. Inte mycket till helg. Möjligen var det mer helg när barnen var små. Godis. Man kunde ge och sen nalla. Fick ofta det. Snälla barn. Nu får man nöja sig med ett kex. Möjligen också en smörgåstårta,

Naturligtvis har jag letat fram alla dymmeldukar här i huset. Det gäller att binda in kläpparna på klockorna tills imorgon. Så att de mutar lite. Inte stör på dymmelonsdagen och någon dag framåt. Jag gissar att man kan får ringa hur mycket som helst och hur hårt som helst när han, den där, kommunisten, Jesus, är i farten igen. Dödsmetall medelst kyrkklockor. Det är förresten konstigt att så många konservativa gillar just den kommunisten. Men nya kommunister är kanske dåliga. Och gamla bra. Lite som med vin. Eller kanske har det med närheten till han/hon/det/gud att göra det där.

Riv templen säger jag och blir väl ingen Jesus för den skull. Det krävs såklart under för det. Har inga sådan på lur.

Här portas kod till Windows. Åtta hundra errors och dubbelt så många varningar. Man får liksom hämta kraft nerifrån lilltån och ta ett problem i taget. Det brukar ge sig. Men man är bortskämd efter några år enbart på Linuxplatformen. Så mycket enklare det är att utveckla där. När jag lämnade Windows utvecklingen var det definitivt tvärt om. Men Visual Studio kan väl mest liknas vid ett monster numera. Miljön där den lever sitt liv som en monstervärld. Krångligt helt enkelt. Vem kunde tro på den utvecklingen för tio år sedan?

Ute lyser solen och hånskrattar åt mig som sitter här inne. Rätt såklart. Urdumt att sitta här. Men det är som det är. Jag har ju alltid suttit här.

Nästan.

Förresten. Den vita tisdagen idag då. Sök på den om du orkar. Passa samtidigt på att ge ett litet bidrag till Wikipedia. Alldeles för få som gör det. De vill väl antagligen att Facebook eller något annat ofritt och ljuvligt kommersiellt under tar över. MER ANNONSER åt folket liksom. Tänk så mycket som blivit förstört i det fria öppna härliga Internet. Det värsta är väl att folket själva gått in i cellerna och själva slängt iväg nycklarna när de väl hamnat där.

Tragiskt.

Men +800 fel rättar sig inte själv. Det behövs någon galen människa som tar sig ann dem. Just här och nu får det bli jag. Skit rinner neråt vettu. Glad påsk utifall vi inte hörs…