Categories
Musik

Kodarmusik

Spellistan är här

Categories
Betraktelser & Berättelse

Och så till slut…

…belöningen. Mer än så levereras inte belöningar här på kullen. Men nog såklart. Åtminstone för en nörd.

Categories
Swedish

Från trosimportör till musikfotograf: “Att få vara kreativ är lustfyllt!” – Företagarna

Source: Från trosimportör till musikfotograf: “Att få vara kreativ är lustfyllt!” – Företagarna

Categories
Betraktelser & Berättelse

nydag

anonymous person holding coins
Photo by RODNAE Productions on Pexels.com

“Nydag”, inte “ny dag”. Det finns en skillnad. Fast båda gäller såklart. Det är inget fel på onsdagar. Möjligen då med det enda undantaget att veckan och dagarna kvar av den, krymper. Men med det är det som det är. Liksom med det mesta annat.

Med med en ny dag kommer nya timmar. Eller “nytimmar”. Tid som kan användas. Som välkomnas om man har något man vill göra.

Själv, japp, det som är jag, skall jag väl leta vidare efter felaktigheter. Mycket av mitt liv har gått åt till just letandet efter fel. Men jag gissar att det gäller läkare och annat s.k. fint folk också. Ja till och med bönder. Ja och så vi programmerare då. Vi som jobbar på att göra världen till ett sämre ställe men kallar det “bättre”. “Krig ÄR Fred”. I vår tid.

Träffar levande människor här på morgonen. Det är inte varje dag. Om fru och son inte räknas åtminstone. Men det hävdar de kanske att de skall. Ett. Två. Träffar alltså mer än två människor här på morgonen. Gillar människor. Men kan lika gärna vara utan dom. Konstigt. Fast kanske inte ändå. Tänk att inte ha någon endaste en. Rätt många har det så.

Men en hund eller en katt kan såklart hjälpa i det där. Kan definitivt vara bättre än en annan människa i många fall. Orm kanske också fungerar. Gulle-gulle-gulle-ormen… liksom. Ska ormen ha en lite mus. Levande. Jovisst. Urk. Det sista går förresten rätt OK att skriva som man, men om man är kvinna… nåja… Kan misstolkas.

Ulf Lundell är utan pengar igen. Två jävla vardagar slänger han ut. Ja och läsa måste man såklart. Karljävul. Pensionera dig!

Men å andra sidan. Man skulle väl sakna det där gnället. Ja och man läser ju raderna tämligen frivilligt. Gillar rätt ofta rent utav. Men ändå liksom. Fast gubbgnäll det där såklart. “Varför skall han ha betalt när jag inte får betalt” tänker nog ocool gubbe egentligen. Är avundsjuk. Som vanligt. Förloraren och vinnaren. Lite skönheten och odjuret dramaturgi över det hela. Men man läser på.

När man börjar tala om sig själv i tredje person har det gått utför. I det kan man vara helt säker. Storhetsvansinne eller bara vanligt vansinne. Vet ej!

Fåglar sjunger under min promenad här på morgonen. Bergfinkar och Bofinkar är här redan. Koltrasten också. Det ÄR vår. Räknar såklart med bakslag. Det hör till. Tar en antihistamin tablett och skriker “skål” i brist på annat att skåla i.

Men ocoola gubbar har inte hur många dagar som helst. Dagarna kvar är räknade, för de ocoola liksom för de coola. Alltså kan jag inte sitta här och skriva strunt, gnälla och klaga. Ulf Lundell gör det där bättre och får dessutom gruvligt bra betalt för det. Så låt den gamle få ta över härifrån.

Låt onsdagen födas.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Errors = 800 Warnings ~ 300

beetle on green leaf
Photo by Egor Kamelev on Pexels.com

Jodå. Fjärrskrivbord mot Studiodatorn, som är den enda maskin som har Windows här, är kanske inte optimalt. Men nu nere i 20 fel och några varningar. Dom fel som är kvar är dessutom mer av teknisk art än “riktiga” fel. Skall nog gå att komma runt och släcka. Varningarna släcker man mest för stolthetens skull

Var det nu en vanlig dag så hade jag såklart fortsatt. Natten är lång. Men nu är det inte en vanlig dag imorgon. Jag måste upp tidigt. Nåja “tidigare”. Att lägga sig vid “nästan klart” är ju såklart ingen höjdare. Det svider rent utav. Men måste är ibland just MÅSTE.

Imorgon klämmer vi det här. Något som såklart glädjer mig men sannolikt inte en enda annan kotte i världen.

Så kan det vara. Men det gör inte mig mindre glad.

Då. Där.

Om jag nu når dit.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Dymmelonsdag

ornamental ceiling of islam medieval mosque with arched windows
Photo by Julia Volk on Pexels.com

Vi går mot påsk. Lorthelg. Det kallade mormor helgen. Karlarna släpade in en massa skit från åkrarna. Det var svårt att hålla rent. Sådär rent som en bondmora måste hålla det på ett bondhemmans golv

Själv bryr jag mig inte så mycket om påsk. Inte mycket till helg. Möjligen var det mer helg när barnen var små. Godis. Man kunde ge och sen nalla. Fick ofta det. Snälla barn. Nu får man nöja sig med ett kex. Möjligen också en smörgåstårta,

Naturligtvis har jag letat fram alla dymmeldukar här i huset. Det gäller att binda in kläpparna på klockorna tills imorgon. Så att de mutar lite. Inte stör på dymmelonsdagen och någon dag framåt. Jag gissar att man kan får ringa hur mycket som helst och hur hårt som helst när han, den där, kommunisten, Jesus, är i farten igen. Dödsmetall medelst kyrkklockor. Det är förresten konstigt att så många konservativa gillar just den kommunisten. Men nya kommunister är kanske dåliga. Och gamla bra. Lite som med vin. Eller kanske har det med närheten till han/hon/det/gud att göra det där.

Riv templen säger jag och blir väl ingen Jesus för den skull. Det krävs såklart under för det. Har inga sådan på lur.

Här portas kod till Windows. Åtta hundra errors och dubbelt så många varningar. Man får liksom hämta kraft nerifrån lilltån och ta ett problem i taget. Det brukar ge sig. Men man är bortskämd efter några år enbart på Linuxplatformen. Så mycket enklare det är att utveckla där. När jag lämnade Windows utvecklingen var det definitivt tvärt om. Men Visual Studio kan väl mest liknas vid ett monster numera. Miljön där den lever sitt liv som en monstervärld. Krångligt helt enkelt. Vem kunde tro på den utvecklingen för tio år sedan?

Ute lyser solen och hånskrattar åt mig som sitter här inne. Rätt såklart. Urdumt att sitta här. Men det är som det är. Jag har ju alltid suttit här.

Nästan.

Förresten. Den vita tisdagen idag då. Sök på den om du orkar. Passa samtidigt på att ge ett litet bidrag till Wikipedia. Alldeles för få som gör det. De vill väl antagligen att Facebook eller något annat ofritt och ljuvligt kommersiellt under tar över. MER ANNONSER åt folket liksom. Tänk så mycket som blivit förstört i det fria öppna härliga Internet. Det värsta är väl att folket själva gått in i cellerna och själva slängt iväg nycklarna när de väl hamnat där.

Tragiskt.

Men +800 fel rättar sig inte själv. Det behövs någon galen människa som tar sig ann dem. Just här och nu får det bli jag. Skit rinner neråt vettu. Glad påsk utifall vi inte hörs…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Detaljer

Hylströmmen. Fotograf: Okänd

Om någon frågar mig vad jag läser just för tillfället så kan jag inte svara. Inte vanligtvis i alla fall. Inte om de frågar var jag lyssnar på för musik heller. Osv osv. De där detaljerna. Inget av det där är tillräckligt viktigt i mitt liv för att belasta minnet med. Jag läser den där texten och tar in historien. Vem som skrivit. Skitsamma. Vad boken heter. Skitsamma. Om det är en bok som eliten anser vara läsvärd. Skitsamma. Japp samma sak med mat, vin, whisky, musik, bilar eller vad fan det nu är. Skitsamma. Jag väljer. Gillar ibland. Gillar inte ibland. Mer med det är det inte.

Så frågar någon så hänvisar jag till bloggen. Här står ju det mesta. Mer än vad jag ofta själv är medveten om en timme efter att det hänt,.

Men imponerade är jag av alla dem som kan rabbla upp författare, titel, förlag och utgivningsår på den där boken de för tillfället läser. Eller de info om de åtta oågående läsprojekten som ligger där på nattduksbordet. Ja sen kan de ofta lägga till filmer och viner och maträtter, ostsorter och gud vet allt på det. Ja imponerad är bara förnamnet. Det är bara om man gör sig viktig över den där rätt värdelösa minneskonsten som jag lackar ur och dissa. För något värde det har den inte annat än att kunna skryta med såklart. Men tar man det nästan fram till skrytet, alltså mer in njutandet, bara lovord till och med från en sur gubbe som mig.

Sover mest hela lördagen. Eftersom jag verkligen mår skit. Man tänker Covid-19/20/21 men kan såklart inte hålla reda på alla gånger man tänkt det nu på sista tiden. Men bättre idag så vad vet man. Gammeln antagligen. Slut. Det behövs inte ens nya virus för att ta en neråt. Det räcker bra med de gamla.

I och med den här månadens slut så skall eldningssäsongen vara över. En enda pelletsfaktura till alltså – sen frihet. Det innebär en stor skillnad för vår ekonomi. Från ett liv på marginalerna till ett ganska normalt liv. Att nästa eldningssäsong inte heller skall behöva bli så kämpig känns fortfarande som en utopi. Rätt vad det är kommer man väl till och med att tycka vintrar är riktigt trivsamma saker. Men fan trott. Har nog inte älskat en vinter sedan 70-talet.

Problemet såklart är att lever man på gränsen så får man skjuta på utgifter tills man kan ta dom. Som TV’n som gick sönder för ett tag sedan. Eller gräsklipparen som egentligen har gjort sitt osv osv. Så då blir den “goda tiden” av året en tid när man försöker hinna ikapp. Så mycket utrymme för annat blir det inte. Men i år en skillnad alltså. Allt måste inte koncentreras och noggrant planeras till icke eldningssäsong. Det finns ett liv även under den andra delen av året. Vem hade kunna drömma om det?

Men här och nu startar låtsasarbetsveckor runt om i världen. Japp här på en kulle ute i ingenstans också. Lite döven känner jag mig allt idag också. Men inte värre än att en knapptryckning här och där skall gå att åstadkomma.

Låt en ny oskriven vecka komma över oss.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Det lilla hotellet på rue d’AmourDag Öhrlund

Jag gillar den här boken. Feelgood. Lättsamt. Men smart. Egentligen är det väl en samling korta noveller. Men intelligent berättad och sammanhållna av ett Hotellrum. Japp inget konstigt med det. Jo tänker man efter är det kanske det. Men ibland behöver man inte fundera så mycket utan bara åka med. Det här är definitivt en sådan bok. Lättläst som att bre en fullkornsmacka från en bytta Bregott som står där ute i solen en sommardag i juli.

Andra böcker som jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Förståelse

Någon slags förståelse känner man ändå där…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lottie

Lyssnar på Lottie Knutson. Men det ger inte så mycket. I alla fall inte annat än att Voxnadalen är ett bra turistiskt koncept. Jo det tror jag. Men visste och tyckte tidigare. Borde gälla från källan ända fram till dit där Voxnan går ihop med Ljusnan. Bollnäs kan gott få vara med på ett hörn. Men på väg tror jag.

För det är det unikt område. INGA vindsnurror (eller gruvor) inom det området tack. De skall inte höras. Inte synas. Det får vara hur bra vindförhållanden som helst. Det här är ett område som har ett värde i sig utan exploatering.

Det pratas alltså en timme. Tvåhundra lyssnar. Eventuellt andäktigt. Det är lite roligt när en Nackabo föreläser för folket ute på landet. Det blir lite utdelning av visdomar uppifrån och nedåt. Som om folk på landsbygden är lite dumma i huvudet. De som dessutom tackar och bockar när någon behandlar dem så. Öhhhh… tack… det var mycket bra där…

Unikt och kvalitet. Nyckelorden. De viktiga. Sen kan man gör vad som helst. Men det duger inte med handritade pappskyltar. Mobilfoton. Egensnickrade siter. Man får höja ribban. Eller skita i det. Men mycket handritat kvar inom det här området fortfarande. Men på väg bort. Sakta.

Vandringsleder kommer upp. Där görs ett förbaskat bra jobb här uppe “av ett gäng gamlingar“. Nu behövs bara ett matställe och boende med klass. Sen någon som kan ta med folk ut på hästrygg och cykel ut i vildmarken. Men både världens bästa vin och skogsfinnekultur måste samsas. Pörten i alla ära. En natt där. Sen behövs sköna täcken och Oxfile. Ja, eller vegetariska alternativ. Och mycket sprit. Så folk kan supa sig fulla så dom glömmer pörterna och röken. Gammelvärlden. Man måste se framåt. Annars trillar man på första bästa tuva. Slår sig. Blir kvar i det gamla. Ojandes.

Herr Knutsson är förresten gammal punkare. Bra. Han fick gärna införa lite punk i de politiska kommentarerna så att man orkade lyssna på dem. Distad gitarr och målbrottshes sång i Rapport. Ja det vore något. Lisbet skulle tappa peruken.

Nåja. Gnällig gubbe är man. Nästan som en definition. Så man gnäller. Var väl inget fel på detta föredrag egentligen. Mest som alla andra man har hört. Som de som man kommer att höra kommer att vara. Sällan mycket som överraskar där. Det gör inte heller alla de som älskar sin egen röst och som gärna delar med sig av sina historier. Det ger inte så mycket det heller. Men det handlar som vanligt om vem som säger saker inte om vad som sägs. För mig är skåpmat skåpmat också när det kommer ur han/hon/det/guds mun. Möjligen skulle Mick Jagger kunna få en fribiljett och kunna säga tre ord om vad som helst och jag skulle tycka det var tufft. Men vid närmar eftertanke, troligen inte. Gudar och överhöghet går bort. Kvar blir helt vanliga människor. Som ibland säger bra saker. Men oftast, som jag nu, snackar skit. Mycket skit.

Nu skall jag krypa ner i bingen. Läsa en stund. Men först ett besök hos den gröne i källaren. Liv som går.