Day: 25 March 2021

Någon slags förståelse känner man ändå där…

Lyssnar på Lottie Knutson. Men det ger inte så mycket. I alla fall inte annat än att Voxnadalen är ett bra turistiskt koncept. Jo det tror jag. Men visste och tyckte tidigare. Borde gälla från källan ända fram till dit där Voxnan går ihop med Ljusnan. Bollnäs kan gott få vara med på ett hörn. Men på väg tror jag.

För det är det unikt område. INGA vindsnurror (eller gruvor) inom det området tack. De skall inte höras. Inte synas. Det får vara hur bra vindförhållanden som helst. Det här är ett område som har ett värde i sig utan exploatering.

Det pratas alltså en timme. Tvåhundra lyssnar. Eventuellt andäktigt. Det är lite roligt när en Nackabo föreläser för folket ute på landet. Det blir lite utdelning av visdomar uppifrån och nedåt. Som om folk på landsbygden är lite dumma i huvudet. De som dessutom tackar och bockar när någon behandlar dem så. Öhhhh… tack… det var mycket bra där…

Unikt och kvalitet. Nyckelorden. De viktiga. Sen kan man gör vad som helst. Men det duger inte med handritade pappskyltar. Mobilfoton. Egensnickrade siter. Man får höja ribban. Eller skita i det. Men mycket handritat kvar inom det här området fortfarande. Men på väg bort. Sakta.

Vandringsleder kommer upp. Där görs ett förbaskat bra jobb här uppe “av ett gäng gamlingar“. Nu behövs bara ett matställe och boende med klass. Sen någon som kan ta med folk ut på hästrygg och cykel ut i vildmarken. Men både världens bästa vin och skogsfinnekultur måste samsas. Pörten i alla ära. En natt där. Sen behövs sköna täcken och Oxfile. Ja, eller vegetariska alternativ. Och mycket sprit. Så folk kan supa sig fulla så dom glömmer pörterna och röken. Gammelvärlden. Man måste se framåt. Annars trillar man på första bästa tuva. Slår sig. Blir kvar i det gamla. Ojandes.

Herr Knutsson är förresten gammal punkare. Bra. Han fick gärna införa lite punk i de politiska kommentarerna så att man orkade lyssna på dem. Distad gitarr och målbrottshes sång i Rapport. Ja det vore något. Lisbet skulle tappa peruken.

Nåja. Gnällig gubbe är man. Nästan som en definition. Så man gnäller. Var väl inget fel på detta föredrag egentligen. Mest som alla andra man har hört. Som de som man kommer att höra kommer att vara. Sällan mycket som överraskar där. Det gör inte heller alla de som älskar sin egen röst och som gärna delar med sig av sina historier. Det ger inte så mycket det heller. Men det handlar som vanligt om vem som säger saker inte om vad som sägs. För mig är skåpmat skåpmat också när det kommer ur han/hon/det/guds mun. Möjligen skulle Mick Jagger kunna få en fribiljett och kunna säga tre ord om vad som helst och jag skulle tycka det var tufft. Men vid närmar eftertanke, troligen inte. Gudar och överhöghet går bort. Kvar blir helt vanliga människor. Som ibland säger bra saker. Men oftast, som jag nu, snackar skit. Mycket skit.

Nu skall jag krypa ner i bingen. Läsa en stund. Men först ett besök hos den gröne i källaren. Liv som går.

Dom ramlar dit sönerna också. In i det tekniska. Den Hedmanska förbannelsen. Eller kanske är det änå lyckan. Nu senast är det den yngste sonen som bygger syntmoduler. Analogt. Plattor och paneler. Mekanik, teori och praktik. Bygger redan bättre och snyggare än vad jag någonsin har kunnat bygga. Stolt och imponerad farsa som ser ett värv gå vidare i en generation till.

Tomater gillar man ju men möjligen är mängden just idag en överdrift. Men snart dagas att flytta över i solitära hemvister. Den blödige skall alltså välja ut en första gång vilka som skall få överleva och vilka som inte skall få det. Ja det där återkommer ju sedan också. Bort med svaga plantor. Inget för mig det där. Hemskt. De blir kvar om man inte hittar någon som vill ha en planta.

Aubergine är dagens nytillskott som sticker upp med lite grönt och nästa vecka skall de andra fröna ner i jorden också. En härlig säsong är här på riktigt.

Vi övervintrar våra uteamplar. En hel del i dom överlever det faktiskt. Blir några hundralappar som inte går till plantskolan… eller ja det brukar hundralapparna ju göra ändå… men det blir något annat än just de där plantorna för pengarna.

En sallad på egna tomater och gurka finns det såklart inte mycket som går upp emot. Det är liksom något helt annat än i affären inhandlat. Det handlar inte bara om odlarglädjen där. Smakerna är rejält förstärkta.

Men nu. En torsdag att försöka använda på bästa möjliga sätt. Att förändra världen gäller fortfarande serru.