Month: July 2020

Svetsa! Nope. Inte min grej. Ändå måste jag försöka svetsa fästen på gräsklipparen när två av tre har släppt och ett tredje (av totalt tre) är nära att gå av. Gräsklipparmotorer skall helst sitta fast. Har jag hört. Joho liksom. Men jag plockar fram svetsen. Fyndköpet. Kvalitet? Nåja? Men “svetsaren” själv är nog det största problemet. Vackert blir det inte. Antagligen varar inte lagningen allt för länge heller. Men just nu sitter åtminstone motorn fast. Bättre det än att den är lös. Kan man tycka.

Liksom.

Men skall man bli bra på något så får man träna. Det går inte på annat sätt. Just svetsning tillhör verkligen inte de områden där jag har tränat nödvändiga timmar. Måste ta tag i det där. Det handlar om familjeheder. Farsan var faktiskt verkmästare och expert på området och kunde i princip svetsa innan han kunde gå.

Gräsklipparen är i stadiet där den repareras under mer tid än man klipper gräsmatta just nu. “Ett år till” tänker man. Ja och den startar på första efter lite kärlek och service så egentligen borde det väl gå. Ja och kanske fungerar det. Det återstår att se.

Vanligtvis blir jag oerhört frustrerad över det där reparerandet. Men just nu, inte. Ingen aning varför. Lite c’est la vie över tillståndet, dagarna och tiden just nu. Det är skönt att stå där och göra något med händerna.

Fast såklart. Det finns mer att reparera. Fick en ny avloppspump till diskmaskinen idag. Japp, den jag och N. bytte värmepump på förra året. “Ett år till” tänker man…

Suck är det väl egentligen.

Fast egentligen gör det alltså inte så mycket. Man får ta en sak i taget helt enkelt. Lösa det. Här finns alltid något mer att fixa.

Igår blev en “musikmakar” dag. Jag kom inte i säng förrän vid ettiden. Härligt. “Thank you for the music” är väl en tanke som jag delar med andra “musiker”, om nu jag nu vågar och får sätta det krävande epitetet på mig själv. Ren kärlek finns det hur som helst i det där. Ändå blev det en paus på alldeles för många tiotals år innan jag tog upp musiken igen. Synd kan man tycka nu. Men saker är som dom är och blir som dom blir. Man kan inte gå och gräma sig över att vägen blev den den blev. Istället får man försöka göra så gott man kan på den vägstump som man står på för stunden.

Min mobil – den jag knackat igång ett tag – beslutade sig för att det var slutknackat i fredags. Dog den död som mobiler till slut dör. Men lagret av gamla mobiler är tämligen fullt här i huset, där inget kastas i första taget, så jag överlever. Dessutom har jag beställt en ny från Hongkong som kanske kommer endera dan om/när Postnord lyckats öka dess pris med några tiotals procent. Inget att säga om det såklart, bara de levererar. Enligt trackingen gick telefonen från Amsterdam den 25/6 så nog verkar det ta tid på sig allt. Fast vem har bråttom? Inte jag. Inte Postnord.

Min dag är till ända. Jag har inte gjort mycket idag för att göra världen till en bättre plats. Det kan jag faktiskt ibland känna att jag gör när jag jobbar med Open Source, det är en stark positiv kraft i världen det där som görs där. Fast idag inget sådant alltså. Inte ens nära tror jag.

Men som sagt. Dagen är till ända och återstår gör bara bok och sömn. Inte illa det heller. Inte mycket oroar. Inte mycket stör. Den bästa huvudkudden sägs det. Det blå inom mig lever sitt liv med en egen styrka. Jag skulle inte vara den jag är utan den delen i mitt liv. Bara vara halv. Därför är jag glad åt den där lite sorgsna känslan som finns där med mig alltid i mitt bröst.

I natt vid tre vaknade jag med en upplevelse som var som om jag låg i solen en varm sommardag. Ljuset omslöt mig. Tänkte ett tag, att nu har man gått iväg till en annan värld. Snopet liksom när man bara ligger här och sover. Men allt var som vanligt när jag gick upp på toaletten. Så det verkar som jag får äran att vara med ett tag till. Om man nu inte skall trassla in sig i tankar om parallella universa och sånt där. Men nope, inte idag. Det tickar alltså på.

Soligt, men jag sätter mig i studion. Skit samma. En eftermiddag rusar iväg. Jag vill ha en till eftermiddag och en till och en till. Av allt jag gör så är musikskapandet det roligaste. Det är bara så. Jag försvinner efter bara några minuter om det tekniska fungerar. Som idag. Teknikstrul däremot, det dödar mig direkt. Jag går igång på det andra. Ton på ton som bildar något annat. En fot om rör sig till ett beat. Javisst, det är kanske bara jag och några till som lyssnar på den musik jag skapar. Men i den här stunden. Vad gör det? Det är inte för publiken jag håller på. Allt är bara ren och pur glädje när jag sitter där. Inget annat. Njutningen. Kravlösheten.

Halleluja liksom. Närmare Guden kommer aldrig jag och min själ.

Ägnar eftermiddag åt att renovera gräsklippare i ett försök att få den att snurra en säsong till. Går skapligt ändå. Men kräver en ny drivrem för att jag skall bli riktigt nöjd. Drivremmar tillverkas tydligen av folk hela dagarna så det tror jag skall vara lösbart.

Blir lite andra vaktmästarsysslor också under dan . Gott liv.

Nu grön IKEA soffa och en film. Tunnbrödrulle är beställt. Det är godis för gamla gubbar som är uppvuxna med Huberts korvkiosk på södra torget i Edsbyn. Då var det iof oftast en “Specialare”, men utvecklades till tunnbrödrullar och hamburgare med åren. Ja en specialare var stekt korv med bröd och mos för den som är okunnig på området.

Men hel nu alltså. Stor loppis i los imorgon följt av Coronabantad loosvecka.

Återstår bara att önska trevlig helg!

Fredag. Som vilken annan dag som helst. Såklart. När man har låtsassemester. Fortsätter med småprojekt. Lever i befrielsen. Börjar vänja mig vid detta. Bra eftersom pensionen är 479 dagar bort. Om man nu lever så länge. Fast denna ständiga vila fungerar såklart inte hur länge som helst. Eller också gör den det… Men man kan nog vila sig till döds.

Grannen klipper gräs. Får mig att fundera på om jag skall göra likaledes. Det fortplantar sig gärna det där. Men först på listan är det en hylla som skall sättas upp. Varför inte liksom. Den hylluppsättningen har funnits på listan under flera år. Det är skönt att bocka av. Ofta går det mer energi åt till att oja sig än att lösa problemet.

Äter en dubbelnougat. Nougat är en till av mina laster. Det som jag har svårt att klara mig utan också när jag borde klara mig utan. Fast ett liv utan att ge sig hän åt excesser ibland är såklart inget liv. Tycker jag.

Regn under morgondagen. Kanske kan det vara en dag för musik. Kanske… Suget finns där. Men det krävs en heldag. Minst. Att kunna ge sig hän utan förbehåll. Kanske finns den eller också den inte. Det är i alla fall ingen ide att ens försöka om man inte tror att obruten outforskad dag finns där framför en. Ställtider. Tid att ta sig ur det där ruset man hamnar i. Resten det där kreativa flödet som är kärlek och liv. Många sådana dagar kan jag räkna till i mitt liv. Det måste betyda något!?

Det är gott att leva.

River ut gamla ledningar från elskåpet under gårdagen. Fyra mätare är nu en. Mycket avklippt har hängt kvar sen fyra, tre, två, mätartiden. Nu borta. Snyggare. Men man känner sig som en bov när man står där. Som en “otillåten elavledare”. Men sådana saker har jag aldrig vågat mig på. Återstår fortfarande lite fix. En del eldragningar går först åt ett håll och sen åt ett annat. Onödigt såklart. Men man får lösa bit för bit. Skall koppla in den nya kabeln till garaget först. Efterlängtat!

Fåglarna sjunger inte längre lika intensivt. Som alltid efter midsommar. Saknad. Men dom har såklart annat att syssla med. Jag har njutit av det som trillat in genom mina öron fram till hit hursomhelst. Jag tror nog döv faktiskt vore svårare än blind. Om man nu kan gradera helveten.

Havet har jag inte njutit ännu i år. Men det finns såklart inplanerat. Ett av behoven. Att se ut över obruten horisont och lyssna på vågskvalp mot stenig strand. Känna pålandsvinden varmt och lite busigt smeka håret när man intar en baguette med potatissallad och k*ttbullar på en solvarm uråldrig lenslipad stenhäll. Jodå österut blir det endera dagen. Resan västerut, för att möta Atlanten, får vänta ett tag till. Men den hägrar den också. Det är inte ens så långt. Man kan klara det på en dag. Fast behöver minst två. För att hinna ta in.

Men nu skall jag fortsätta med mitt småfixande. Du som går där i sommaren. Var glad att du lever. Det finns så många som skulle velat leva en dag till men inte fick det.