Soligt, men jag sätter mig i studion. Skit samma. En eftermiddag rusar iväg. Jag vill ha en till eftermiddag och en till och en till. Av allt jag gör så är musikskapandet det roligaste. Det är bara så. Jag försvinner efter bara några minuter om det tekniska fungerar. Som idag. Teknikstrul däremot, det dödar mig direkt. Jag går igång på det andra. Ton på ton som bildar något annat. En fot om rör sig till ett beat. Javisst, det är kanske bara jag och några till som lyssnar på den musik jag skapar. Men i den här stunden. Vad gör det? Det är inte för publiken jag håller på. Allt är bara ren och pur glädje när jag sitter där. Inget annat. Njutningen. Kravlösheten.
Halleluja liksom. Närmare Guden kommer aldrig jag och min själ.