Categories
Betraktelser & Berättelse

Virus

mona lisa with face mask
Photo by cottonbro on Pexels.com

Katterna nyser frenetiskt. Jag snorar. K med. N nyser. Sommar 2020.

Men det där är såklart inget som hindrar en viking. Nope, inte oss heller. Livet rullar på. Normalläge är karantän.

Idag, elkabel, koppla ihop saker. Så säger planen. Åtminstone fixa den del som är i garaget. Det tar lite tid det där. Undertecknad behöver tänka lite. Sen krävs väderprognos som gör att jag i alla fall inte behöver stå där och huttra. Sådan har inte funnits ett tag men det såg lovande ut på prognosen tidigare i morse, men just nu svarta moln över vår kulle.

Torsdag idag fast det var fredag igår. Vill i tiden. Men förhoppningsvis är det fredag imorgon också och lördag, söndag efter det. Men är det på annat sätt så bör väl också det gå att överleva.

Hår på huvudet som tenderar att se gråare och gråare ut för var dag som går. Kanske hinner man bli vuxen innan man dör om nu alla gråhåriga faktiskt nått dit. God kamrat från förr, den ende jag faktiskt har stadigvarande kontakt med, fyller sextio om en vecka. Man fattar inte. Tid som går. Utrymme att uträtta saker som krymper. HJÄLP! Det finns så mycket kvar att göra…

Men nu alltså. Tatta kabel. Leka kabeltattare. När strömmen återvänder till garaget blir det nämligen inte bara belysning och motorvärmarel där ute. Nope. Vedkap kan köras. Väderstation kan äntligen monteras på en bra plats. Om ekonomin tillåter skall jag sätta en pc där också i en uppvärmd låda att använda som backup maskin. Tanken är att säkra backuper om huset skulle brinna upp. Men vi drömmer om höns igen också. Osv. Uthus kan användas till mycket.

Men nu titta ren blek sol fram. Då får man passa på. Ut alltså.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sista order…

Serru!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Projekt

man in white shirt standing near brown wooden table
Photo by Cleyder Duque on Pexels.com

Dagens projekt är torktumlare och kapsåg. Avbockat. Åtminstone tror man det såhär långt eftersom båda nu till synes verkar fungera. Adderat och kryddat då med visst hopp från min sida. Man skall inte sätta sig på för höga hästar. Man är av bondsläkt och har den känslan nedärvd. Fast det är lovande. Liksom.

Annars blir det inte så mycket mer idag. Vaknar tre i natt och höger öra är borta (nåjam hörseln). Håller i sig senare under dan. Jaha liksom. Man hoppas att det bara är förkylningen som spökar till det. Vill ha två öron som tar upp ljudvågor. Faktiskt. Helst. Avvaktar utvecklingen.

Kallt här på kullen annars. Skitväder. För mig får det gärna regna, men den där kylan ger jag inte mycket för. Mer värme utlovas däremot imorgon. Man sätter sitt hopp till den. Fast redan nästa vecka ser det ut att bli kallare igen så några klackar i tacket blir det inte här på kullen. Möjligen hinner man i alla fall grilla sig en bit och äta upp den sittande ute åtminstone. Vi har redan idag lyckats med det konststycket fler gånger i år än två tidigare år. Finns alltså ingen anledning att klaga egentligen. Ännu finns det björkved och brasor att värma sig vid dessutom.

Havet känns fortfarande vara långt borta. Har inte lyckats ta oss dit ännu. Men hoppet finns där ännu. Nog skall vi se obruten horisont och känna lukten av tång innan sommaren är slut alltid.

Verkar som om kometspaning inte är att tänka på i kväll heller. Moln, moln och moln så långt man kan se. Det är 6800 år tills nästa gång den (Neowise) kommer på besök hos oss så man får passa på om man inte har JÄVLIGT BRA gener. Men det skall visst fungera resten av månaden.

Fast filmer och serier kan rädda vilken sommar som helst såklart. Vi öser på med det vi kan finna. Böcker likaså. K har snart läst ut hela “sommarbunten” som var ovanligt stor denna sommar. Jag har ett rejält gäng kvar. Somnar nämligen oftast efter några kapitel. Men skönt det också. Det går alltså ingen nöd på oss på något vis här på kullen. Det är sannerligen gott liv således.

Programmerartarmen rycker lite gran idag dock. Vill sätta igång. Jag försöker ignorera den så gott det går. Mildra genom att rikta fokus mot de andra projekten. Det går skapligt.

Slanggurkorna dör dödens död. Det är såklart synd. Vi skyller på kylan. Det känns skönt att kunna peka ut någon skyldig och känna sig helt utan ansvar för det där frånfället i egen person. Det kommer förhoppningsvis fler år då man kan göra nya försök på den där fronten. Tomater och Västeråsgurka växer dock på.

Fast nu, slutsvamlat för idag. Varför inte liksom. Eller troligen slutsvamlat. Reserverar för att ta tillfället i akt för ett slutord denna dag om ork och vilja skulle falla på. Förresten är känslan “fredag” idag. Underligt eftersom det bara är onsdag. Men ledighet har ju den där effekten på oss ocoola gubbar. Vi tappar liksom fotfästet i både tiden och i rummet. Flyter omkring som amöbor i sockerdricka jagade av avloppsarbetare med spadar. Eller något. Liksom.

Over and out!

Categories
Swedish

Överdödlighet under coronavåren – SVT Nyheter

Innan pandemin dog i genomsnitt 1 700 människor per vecka. I år nådde vi under en vecka i april upp till 2 500 döda i hela landet. Hur har det sett ut i din region?

Source: Överdödlighet under coronavåren – SVT Nyheter

Categories
Böcker

Senast lästa bok

I Oxögat av Ida Andersen

Först håller jag på att lägga den här boken ifrån mig. Men något har den ändå som driver mig att läsa vidare. Den blir också bättre. Handlingen kretsar till stor del kring glasbruket Kostas tillblivelse och den delen är intressant. Allt runt omkring också såklart. Guds vrede. Mössa i handen. Fattigdom. Umbäranden.

Det som slår mig – det här är 1740 talet – är att grundarna till Kosta (Anders Koskull (“Ko”) och Georg Bogislaus Stael von Holstein (“sta”) är släkter som man återigen återfinner under IT-erans glansdagar. Står vi, folket, fortfarande här med mössan i handen måntro?

Hittar du inget annat att läsa så fungerar den här boken absolut.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Känslan

woman wearing grey long sleeved top photography
Photo by Artem Beliaikin on Pexels.com

Det finns en märklig tillfredsställelse i att få det trasiga att fungera. Jag klipper gräsmattan idag med gräsklipparen som trotts sina taskiga svetsningar har en motor som nu sitter fast som den skall, har annat som tidigare var trasigt och som nu fungerar. Jag startar diskmaskinen och den kör sitt program utan felkoder efter att jag bytt avloppspumpen. Den finns liksom där den där gokänslan när man konstaterar att det fungerar. Samma känsla som när man fixar en bugg eller hittar en krets som inte gör det den skall. Någon slags ingenjörsgemensam känsla är det där tror jag och också jag, akademikern, känner den, trotts att jag aldrig egentligen känt mig som en ingenjör. Mitt sökande i livet är mer efter gud än efter tekniska krumelurer. Sanningen alltså. “Gud” har många namn. Alla mer vardagliga än vad kyrka och prästerskap och andra hierarkiska strukturer vill pracka på törstande människomassor i behov av livsstöd . Sanningen är att ingen kyrka behövs. Gud finns i en gräsklippare eller en diskmaskin som fungerar efter att den reparerats. Eller hos en komet på besök. Om man nu orkar med att titta där Karlavagnen normalt ligger och tillåter sig att förundras.

Nåja. Det är inte så märkligt såklart. Et grässtrå är ett grässtrå om man så vill. Men ger man sig hän och studerar det närmare så kan man se att det inte är “bara”. För inget är “bara”. Allt omkring oss är fantastiskt och underbart bara man vill se det. Om man vill ta in det. Det stora finns i det enkla.

Svammel. Är man inte intresserad av annat än det reella och synliga så är det där såklart bara svammel. Precis som idéer eller visioner såklart också då är det. Och javisst. Det är också ett sätt att se på världen. Hur man väljer att se på den är fritt upp till en själv. Det man däremot aldrig har rätt till är att tvinga någon annan att se på världen på ett annat sätt än hen vill. Just det är anledningen att jag har så förbaskat svårt för kyrkor och prästerskap av alla de slag. Det är för mycket begränsningar och straff. Gud älskar Hitler och Moder Theresa på samma sätt och lika mycket. Man måste fatta det. Sen lever man sitt liv som levande. När man är död är det försent.

Jojo. Annars är det mörker här på kullen. Alltså utanför mitt fönster. Midsommar har passerat och vi omsluts nästan omedelbart av mörka kvällar. Man vill stoppa tiden. Hålla kvar ljuset. Men inte kan man det. Desto bättre man mår desto snabbare skyndar tiden istället på. Omvänt gäller också alltid. Man får leva med det där. Ta vara på stunden. Förundras över det som existerar jämte en själv. Eller skita i det. Man har såklart det valet också. Man är varken bättre eller sämre av de där valen. Man bara är. Räven som fångar haren är inte en dålig räv. Inte heller räven som dödar tio höns i ett hönshus. Den är bara räv. Vi människor kan inte vara annat än människor. Inte i Afrika. Inte i Ryssland, Inte i Sverige.

Fast mörkret. Jodå. Det är dags att sova. Nåja, åtminstone läsa en stund. Jag begär inte mer av en dag än vad jag fått ut av denna. Det finns många miljardärer som mår sämre just nu än vad jag mår. Eller vackra människor som är rädda för att det vackra skall ta slut och inte gå att fylla på. Oron. Ångesten. Är man en ocool gubbe är det liksom lugnt vettu. Man bara simmar vidare och nynnar i sin pöl.