Month: May 2022

Prognosen från SMHI förutspår sällan skådad temperaturexplosion på morgonen på onsdag. En aldrig tidigare skådad övergång mellan en kall årstid och en varm.

HURRA!

Söndag. Blåsigt och ganska kallt. Vi tänker oss att sätta ut en del av växterna. Men väntar några dagar till. Det kan bli för mycet bärande annars. Det också fast växthus skyddar och vakar. Tvångshåller temperaturer över nollan.

Bokslut i veckan. Ett år som gått. Igen. Inte mycket hände under ett vilans år. Fem av dem som det varit. Låtsasarbetsår. Men avslut skall göras i alla fall. Deklaration lämnas in. Företagaren har sin egen cykel. Som en bonde. Klagas väl ungefär lika mycket också i våra led. På det mesta.

Grovsopor samlas in i Los den här veckan. Ser över vad som kan rensas ut. Det blir många vändor till stationen. Träningscykel. Skärmar för trummor och sång från studion. Skidor. Snowbord. Skateboard. Leksaker. Stolar. Sådant som gått ur tiden innan man själv gör det. Jag borde såklart rensa mer. Men är dålig på det där. Döstädningstider är det väl redan egentligen. Man måste snart börja kasta allt det där som mest är ivägen. Som aldrig används och aldrig kommer att användas. Sluta att köpa på sig mer saker. Underlätta för de som skall rensa upp efter en en dag.

Bacchus bjuder till dans och jag följer med. Vitt. Sommarkänsla. Snart Rose. Nästan lika gott som ett glas whisky.

Nu ikväll arbete. Ja det mesta av eftermiddagen. Inget konstigt med det. Som det alltid har varit. Inte många med företag har sju till fem tider.

Hulken jobbar på sin sista vecka för säsongen. Får nog vila from onsdag när värmen är hit på kort besök. Vi har redan kört en halv månad längre än brukligt. Lättja. Att unna sig. Tror vi startar tidigare än vanligt i höst också. Ger efter helt för lättjan. Ofrysers. Lever lyxliv.

Tittar faktiskt till studiodatorn idag. Närmar mig skrivbordet till ungefär tre meter. Vänder. Det finns annat att göra. Så känns det. Men suget finns där absolut. En dag ger jag efter för det. Slänger iväg lite värdefull tid på lyckans fält. Vill jag boostrappa mig själv hela vägen upp till himlen så är det där det sker. Jo rätt ofta annars i den dagliga gärningen också. Men sandkonst såklart. Men har hittat den högre meningen med alltsammans. Tack han/hon/det/gud för det.

Några timmar kvar ännu för fåfänga drömar om det perfekta. En njutning finns i det också. Då och då. När man når krönen. Ser utsikten. Visionen. Har nedförsbacke framför sig innan nästa stigning. Där uppe är allt bra och perfekt. Man är lycklig. Blessed. En kort stund. Laddad med kraft som skall räcka hela vägen upp för nästa uppförsbacke. Utan att man ramlar tillbaks. Utan att man ger upp. Utan någon som skjuter på.

Jodå…

Liv lever man. Men lugnt. Börjar dan med bröd från det lokala bageriet. Ett stenkast bort faktiskt. Bättre än man hade det i Uppsala, Täby osv. Helglyx. Medvetet begränsat för att det inte skall bli vardag. Det skall vara helglyx. Men 200 spänn som förr måste planeras in noga är väl knappast ett problem som spontanitet nu i dag. Man hoppas att man aldrig vänjer sig med det. Att man uppskattar det som bara är fortfarande till dess fulla potential. Lycka.

Skulle väl kunnat göra musik idag. Men vila. Lite annat. Lugn. Behöver. Unnar sig. Snart är det vecka igen. Men helger har blivit mer värdefulla. Det fanns en tid när helgen var ett tvunget avbrott i något annat och där jag längtades tillbaks till det. Ja jobbade helger också. Men nu. Behöver vilan. Behöver avbrottet. Kan uppskatta det. Från arbetsnarkoman till mer nykter dito.

Sherry är det som bjuds här just nu. Kanske lite vin till maten. Whisky är också öronmärkt som lyx. Man skall längta.

Buskar och träd i trädgården börjar få blad. Man ser vad som överlever vintern. Finns glädje och sorg i det. Men bor man såhär får man vara beredd på att allt inte klarar sig. Men Eken, Oxeln, Flädern, Krikonen. Särmland alltsammans. Lever. Vill leva med oss. Tack.

Nu vila. Lite vila på vila. Men det kan man väl unna sig. Varför inte? Finns bok att läsa. Kaffe att dricka. En smörgås att äta. Det går ingen nöd på oss.

Man vill tacka livet…