Categories
Betraktelser & Berättelse

En dag

sunflower during sunset
Photo by Pixabay on Pexels.com

Söndag. Blåsigt och ganska kallt. Vi tänker oss att sätta ut en del av växterna. Men väntar några dagar till. Det kan bli för mycet bärande annars. Det också fast växthus skyddar och vakar. Tvångshåller temperaturer över nollan.

Bokslut i veckan. Ett år som gått. Igen. Inte mycket hände under ett vilans år. Fem av dem som det varit. Låtsasarbetsår. Men avslut skall göras i alla fall. Deklaration lämnas in. Företagaren har sin egen cykel. Som en bonde. Klagas väl ungefär lika mycket också i våra led. På det mesta.

Grovsopor samlas in i Los den här veckan. Ser över vad som kan rensas ut. Det blir många vändor till stationen. Träningscykel. Skärmar för trummor och sång från studion. Skidor. Snowbord. Skateboard. Leksaker. Stolar. Sådant som gått ur tiden innan man själv gör det. Jag borde såklart rensa mer. Men är dålig på det där. Döstädningstider är det väl redan egentligen. Man måste snart börja kasta allt det där som mest är ivägen. Som aldrig används och aldrig kommer att användas. Sluta att köpa på sig mer saker. Underlätta för de som skall rensa upp efter en en dag.

Bacchus bjuder till dans och jag följer med. Vitt. Sommarkänsla. Snart Rose. Nästan lika gott som ett glas whisky.

Nu ikväll arbete. Ja det mesta av eftermiddagen. Inget konstigt med det. Som det alltid har varit. Inte många med företag har sju till fem tider.

Hulken jobbar på sin sista vecka för säsongen. Får nog vila from onsdag när värmen är hit på kort besök. Vi har redan kört en halv månad längre än brukligt. Lättja. Att unna sig. Tror vi startar tidigare än vanligt i höst också. Ger efter helt för lättjan. Ofrysers. Lever lyxliv.

Tittar faktiskt till studiodatorn idag. Närmar mig skrivbordet till ungefär tre meter. Vänder. Det finns annat att göra. Så känns det. Men suget finns där absolut. En dag ger jag efter för det. Slänger iväg lite värdefull tid på lyckans fält. Vill jag boostrappa mig själv hela vägen upp till himlen så är det där det sker. Jo rätt ofta annars i den dagliga gärningen också. Men sandkonst såklart. Men har hittat den högre meningen med alltsammans. Tack han/hon/det/gud för det.

Några timmar kvar ännu för fåfänga drömar om det perfekta. En njutning finns i det också. Då och då. När man når krönen. Ser utsikten. Visionen. Har nedförsbacke framför sig innan nästa stigning. Där uppe är allt bra och perfekt. Man är lycklig. Blessed. En kort stund. Laddad med kraft som skall räcka hela vägen upp för nästa uppförsbacke. Utan att man ramlar tillbaks. Utan att man ger upp. Utan någon som skjuter på.

Jodå…

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.