Jag gör klar den där lådan av skräpvirke. Fuller den med två och en halv skottkärror kompost. Sen är mitt jobb gjort. K får plantera. Det är arbetsfördelningen.
Som om jag förtjänar det sätter jag mig i utemöblerna. Solen har precis tittat fram efter en dag som mest har spelat i regnligan. Där i stolen sluter jag ögonen och vips så kommer bilden av Nisse fram inom mig. Nisse och Nanny var våra grannar här när vi köpte det här huset. Vänliga och trevliga sådana. Pensionärer då när vi flyttade hit. Nyblivna. Åldrades under de år vi hade små barn. År som går så fort för att det är så mycket som skall hända då. Nisse med sporten. TV och godis och rykande färsk tidning på helgerna. Och så Nanny. Trädgård. Njuta av solen och en mycket vacker trädgård. Kaffe på verandan som alla som bott efteråt i det huset också njuter av.
Så tog stroken Nanny. Först en gång. Sen en gång till. Det är alltid svårare att resa sig efter den andra gången. Man orkar inte hur mycket som helst. Nisse blev ensam.
Som ensam så var det söndagens skidtävlingar som fortfarande var hans gostunder. En påse godis. Tidningen. Sen soffan framför tv’n. Men ensam.
Men varför jag tänker på honom är för att de sista året, ja då satt han sådär som jag satt nu. Med solen i ögonen i sin älskade trädgård. Där somnade han och satt i sin stol och sov gott. Och hösten eller om det var vintern efter så gick även han bort.
Hans vita Opel åker förbi ibland fortfarande. I minnet. Stannar till en stund och vi pratar lite. Pytt-Nils. Jag skulle vilja att han fick se framsidan här. Grusplanen. Den vi gav oss fan på skulle bli gräsmatta. Nisse trodde inte det gick. Men tji fick han. Nor är den det. Vi skulle jiddrat lite om det. Skrattat. Där fanns noll prestige. Båda lämnar bara goda minnen efter sig.
Ja sådär är det som gammal ocool gubbe att sluta ögonen. Man minns eller hittar på. Ingenting är märkvärdigt. Bara precis som det är för alla andra. För mig räcker det. Mer begär jag inte. En stund i solen är alldeles gott nog liksom.
Nu är det alltså jag som sitter där. Ingen kommer minnas mig sittande sådär.