Mockasiner på. Ett hårband. Lite vitfärg a’a måsskit på kindbenen. Ugh. En fjäder i bandet. Från höna. Sen lillyxan. Smyger sen ut i skogen. Letar en cowboy. Men tröttnar snart. Hittar inga cowboys. Inte en enda syns till faktiskt. I Los finns tydligen bara indianer. Går hem och snickrar en låda till solrosorna istället. Gamla bräder från vedhögen. Har väl arbetat i tre kanske fyra andra projekt redan de där brädorna. Egentligen pensionerade. Men får härbärgera solrosor till Ukrainas folks ära i år alltså.
Vi har fått ett matsälle i byn. Är det något besökande som kommer hit frågar efter så är det just ett ställe att äta på man vill ha. Nu finns det det. Lycka till önskar grodor och de synnerligen ocoola på kullen.
Läser programmet för Losveckan och det är mest tillbakablickar. Skiter nog i det där. Möjligen kan man tänka sig loppistur i indianutstyrsel.
Sjuttonhundratal framställs ofta som en gyllene tid. Men öppnar man ögonen så är den gyllene tiden nu såklart. Nu i varje ögonblick. Nu8. Nu. Nu. Bäst. Historien är viktig. Det är den som har tagit oss hit. Men blicken skall man rikta in i framtiden. Och så skall man göra på historien och det som de gamla byggde upp. Tittar man för mycket bakåt hamnar man ganska fort i en grop och ser inte längre någon framtid. Mycket av klagande och ojande har sitt ursprung i just det.
Men på kullen är allt OK. Skrämmande OK. Vet icke om jag gjort mig förtjänt av så mycket “OK”. Troligen inte. Använder för övrigt gårdagen till större delen till att leka med tekniken i studion och finner stort nöje i det. Avsikten är att bygga upp en miljö som är så lättarbetad som det bara går. Tro det skall vara möjligt att tassig dit. Rent lyxliv såklart hela vägen som bär fram till det målet. Inget endaste ett i det där har en nödvändighet annat än för min själs glädje.
Nu skall jag vandra ner i källaren och snickra klart den där lådan. En glädje finns i det också. Visserligen är det roligare att arbeta med nyinköpt virke. Men känns också helt rätt att återanvända och återanvända och att återanvända. Det är stor skillnad om man hela tiden är av nöd tvungen att återanvända eller om man har ett val. Idag finns det valet.
Tack säger man för det.