Categories
Betraktelser & Berättelse

Glädjen

Djup koncentration hela dan igår. Flyktigare idag. Nära noll. Dimma. Sökande. Men det är som det är. Blir som alltid lite irriterad. Vill så mycket. Men samtidigt van. Ja och ägandes den stora förmånen att det egentligen inte gör ett dugg, eftersom mitt liv, nu, åtminstone just nu, är på låtsas.

Ett år flög vi till Portugal den här tiden. Inte mer än tre dagar visserligen och allt var låg budget, men en ypperligt god investering var det. Som vanligt har en resa och upplevelser som den fört med sig blivit ännu bättre med åren. Minnena lever kvar. Dåligt urlakas ur dem. Men bäst såklart att man kan återvända till dem hur många gånger som helst och det kostar inte en endaste krona.

Precis sådär är det med människor man möter också. De som ger något. Man bevarar dem. Återvänder till dem när man vill. Tacksam för att de finns eller funnits. Inga pengar involverad där heller.

Ja och har man pengar så är det väl precis det där de flesta vill använda pengarna till. Köpa det som redan är gratis.

Visserligen har väl de flesta av oss en tro på att olika äganden av saker ger stor tillfredsställelse. Men tänk efter. Hur mycket glädje känner man över köpet av den där saken man köpte för tolv år sedan. Det gäller att “tänka rätt” här. Man kan ju köpa ett hus, en bil, en surfingbräda eller annat som man gör något med. Då har man ju ofta bra minnen med själva görandet. Som resan ovan alltså. Köpet av resan minns väl inte de flesta men upplevelserna minns man.

Fast det finns säker dom som minns sina köp med glädje också. Det finns ju massmördare med. Skadat gods.

Fast energi, vatten, elektroner, fotoner, vi betalar en jäkla massa pengar för sådant som är fritt, grattis och faktiskt tillgängligt i stora mängder. En utomstående betraktare måste få föreställningen att mänskligheten hatar friheten.

En koja långt ute i skogen vid en älv… ja det är nog grejen.

Hungern sliter i han här bakom tangentbordet. Måste åtgärdas. Kanske kan lite mat få den där inspirationen att börja bubbla igen. Värt att test.

Läser en annons om förvaring av robotgräsklippare. Kostnaden är lika stor per år som den gräsklippare jag inte hade råd att köpa i somras kostade. Sen kostar ju själva klipparen en del också. Ibland undrar jag om jag lever i samma värld som er andra. En instruktionssida om att byta däck på bilen. Vinterförvaring av gräsklippare. Jag fattar helt enkelt inte. Sen skriker man som en vansinnig om skatten höjs med en hundring i månaden fast den pengen skulle gått direkt till välfärden. Men kanske är det inte samma personer. Fast jag misstänker det. En försäkringspremie är väl inget problem att betala heller med en lättsinnig inställning till pengaflöde. Låt stålarna flöda uppåt. Liksom. För visst är det så det fungerar. Ett jättelikt pyramidspel med inbyggda krascher när vi alla skall “hjälpas åt”.

Trodde jag på mänskligheten så skulle jag bli kommunist. Men nu gör jag inte det. Jag tror den Svenska modellen, med både och i en socialistisk anda och med lite kapitalistiskt lättsinne är den rätta vägen. Den har i alla fall tagit oss jävligt långt. Väldigt många vill riva det som byggts upp just nu. Girigheten har aldrig varit mer utbredd än idag. Eller kanske har den det? Vad vet man? Hursomhelst tjänar inte ens den girige på det där för nog är det säkert så att den girige ändå kommer att sakna något efter att hen har nått ett av sina delmål. Det är liksom inbyggt i själva girigheten att det fungerar så.

Men inget jag kan göra något åt. Jag är sannerligen ingen influencer. Har aldrig varit. Anti snarare. Men tycka kan man ju. Få ur sig. Sen kan man gå och äta en bit mat. Precis som jag skall göra nu.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.