Dom här låtarna och produktionen, ja PRODUKTIONEN, är tamefan oslagbar. Anders Glenmark tror jag. Han, hon och produktionen hör till avdelningen mycket underskattade. Jag pratade ofta med hennes live-ljudtekniker då och där. Fick all roliga historier levererade veckovis. Får berätta mer om det i mina memoarer…
Myttings böcker är sådär åhhhhhh…. Man blir liksom inte av med dem. Man läser igenom dem och sen är de liksom en del av ens person. Sista sidan blir ofta till ett stort emotionellt OJ!
Här börjar det trevande. Jag känner mig lite besviken nästan i den första tredjedelen. Men så vaknar det till. Som en soluppgång en dag när stormen kommer. Sen sitter man fast till sista sidan. Ingen kan skildra krigets helvete bättre än Mytting. Spionerna som är så hemliga att de efter krigsslutet blir anklagade som kollaboratörer. Hatet när det uppnår sitt fria spelrum. Människonaturen. Vilka är vi egentligen? Vad har vi i oss? Allt det där finns här. Ja och en hel del godhet också. Tack gode han/hon/det/gud för det. Som hopp i tillvaron. Det behöver man.
LÄS!
Andra böcker som jag läst finns här.
Igår när jag äntrar kontoret igen efter utflykten så skall det uppdateras. Jo det behövs ibland. Man lever med det. Bra. Men den här gången blir datorn mycket ledsen när den skall starta igen. Ja, det är väl operativsystemet som ledsnar egentligen. Om någon utom jag själv nu över huvud taget blir det minsta ledsen.
Jag har att göra. Har inte tid med sådant där. Det felsöks. Och felsöks. Och felsöks. Och felsöks. Och felsöks. Och felsöks….
Så kommer jag att tänka på Ged’s Toucan och den där dkms drivaren som inte bygger. Har jag varit där och testat igen… Säkert. Kan aldrig hålla mig. Bort med den. Återstart. Uppdatering. Allt är frid och fröjd igen.
Överlever. Eller ja det hade man gjort i alla fall. Men att återställa system tar tid. Tiden är begränsad. För dig. För mig. För alla. Första pris idag, några timmar (läs dagar) som inte behöver användas till att återställa grejer. Är det värt tårta. Ja troligen!
En insikt jag får den här veckan är att mitt liv består av att försöka förklara saker för människor som inte är ett dugg intresserad av att förstå saker. I alla fall inte om informationen kommer från mig. Hur hanterar man en sådan insikt? Köper en rulle gaffatejp? Tejpar igen munnen så fort man möter andra människor. Folk kan fråga vad man håller på med hur mycket de vill. Man kan inte svara. Jodå “jag fattar då inte vad du håller på med” kommer väl ur folkets munnar ändå. Gjorde det ju annars också när man försökte förklara. Oftast innan man han komma igång. Eller öppna munnen. Ointresset liksom ger en rak höger som krossar näsan på en. Men tar man lite tejp på näsan också. Inte bara över munnen. Kanske kan man då hitta den om smällen är så hård att den åker av och flyger iväg som näsor brukar. Finns det någon som vet?
Tycker nog ChatGPT är lite väl negativ här.