Förra veckan en kanonvecka. Fantastiskt att man har de där dagarna som jag upplevt under den veckan fast man är en gammal gubbe. Man tackar för sådant. Det har aldrig varit pengar jag varit ute efter, det har alltid varit de där ögonblicken. Från dag ett faktiskt.
Helgen har gått i tapetseringens tecken. K och jag. Jag gillar att vi gör sådant där tillsammans. VI. Jag gillar också den där känslan av skapande som leder till ett “klart“. Det ser jag sällan i allt annat jag gör. “Klart” är alltid så abstrakt i utvecklingsprojekt. Men tapetserar du. Målar du. River något. Man blir klar till slut liksom. Tydligt och klart. Ja och innan man är klar så är man inte det. Skönt och enkelt att ta till sig och förstå.
Fast helgerna säger tjoff när man håller på. Nu gör det ju inte mig så mycket. Jag gillar måndagar mer än andra dagar. Men K har sin arbetsvecka. Det blir såklart tyngre än att låtsasjobba som jag gör.
Nu återstår att lägga ett nytt golv och spika golvlister. Sen stämplar vi “klart” på det där rummet och börjar med nästa. Enkelt.