Jag älskar verkligen att läsa saker som är underhållning men där man samtidigt får en lektion i något på samma gång när man läser. Som här där Sudettyskarna (åter)uppstår i okunskapens tomrum i min hjärna. För visst har man hört “Sudenttysk” tidigare men knappast funderat mycket över deras liv och leverne.
I den här boken så får alltså dessa människor ansikten och liv och man förstår historiska skeenden som man inte visste mycket om. Ännu en sådan där svart bläckplump som det finns så många av på den Europeiska kontinenten.
En härlig bok helt enkelt. Jodå det sker ett mord här med. Men det blir underordnat allt det andra. Gillar verkligen den här boken.
Sanningen är väl den att jag har varit ganska trött på deckare. Men den här julen har det där vänt. För här kommer ännu en deckare som verkligen är kanonbra. När det gäller deckare så har de Danska utgivningarna verkligen levererat. Bra och spännande material både i rutan och i bokform.
Att författaren här är en av manusförfattarna till min favoritserie “The Killing” borgar såklart för att det här är bra redan innan man läst den. Faktiskt är den här boken mer som att se en film än som att läsa en bok.
En lagom trevlig trettonhelgsdeckare sådär. Inte märkvärdig på något vis. Men trovärdig och enkel att ta sig igenom. Troligen lämnar boken inget efter sig heller efter en tid men fungerar utmärkt som underhållning under några timmars läsning i soffan.
Jag tycker ändå att jag är ganska härdad. Men det här är otäckt. Förbannat otäckt. Man undrar faktiskt hur författarparet är funtade i huvudet för att kunna få till alla de där hemskheterna.
Men samtidigt är det förbannat bra skrivet, bra flyt och bra dramaturgi. Man slukas av historien. Vill nästan inte lägga ifrån sig boken när det är dags att sova. Alltså precis sådär som en riktigt bra och underhållande bok skall vara.
Det här är som ett Amerikansk bakverk. Det smakar bara socker. Förutom det finns ingen substans. Man kan äta en, äter man två så spyr man. Här fungerar det så per kapitel. Fy fan liksom. Sött som fan. Skummar halva. Tar mig igenom. Men, nope, inget att ha. Inte ens i slö juletid.
