Strålande!
Länge har snacket gått, men nu har det äntligen blivit verklighet. IKEA har lanserat vegansk korv, detta som del i sitt arbete att erbjuda en mer hållbar och nyttig mat. Tycka vad en vill om IKEA, …
Source: IKEA har lanserat vegansk korv
Det går utmärkt att vara stolt hälsing, svensk och europé
Source: Sjölund: Det går utmärkt att vara stolt hälsing, svensk och europé
Det är gott. Livet. Jodå. Det måste man konstatera. Kroppen gör visserligen ont. Men det är som det är. Den gör det. Ibland. Ålder. Aktiviteter. Virus. Eller annat. Men som det är. Överlevnadsbart. Hoppas man. Åtminstone det.
Jag känner whiskysmaken i munnen fortfarande. Whisky dricker man sippandes. Drickandet har för avsikt att bevara den där eftersmaken i munnen. Inte att bli berusad. Ett glas räcker alltså en stund. Dubbelrätt.
Följer med K in i affär som sällskap under fredagen. Hon skall handla kläder. Det är helfigursspeglar överallt. Jag ser en gubbe. Jag provar några olika speglar. Men en gubbe tittar tillbaks på mig i dem alla. Ja inte verkar han särskilt cool heller. Speglarna hemma är inte sådär provocerat våldsamma. I dem är jag mer medelålders. Ungefär som jag känner mig. Nåja inte riktigt. Men lite åt det hållet. Kan inte låta bli att tänka att den som uppfinner speglar som man ser både yngre och smalare ut i kommer att bli miljardär snabbare än någon annan lyckats med den bedriften. Lögnen om oss själva som ett bättre jag köper vi till vilket pris som helst.
Fast jag kan leva med den där gubben. Japp. Det ocoola med. Det där förändrar inget i ett liv man lever.
Det är måndag här på kullen. Alltid en bra dag. Den innehåller fler dagar att göra riktiga saker på än vilken annan dag som helst. Alltså innan fredag och vila. Jo söndag då såklart. Men söndag är ändå bara en halvdagsarbetsdag. Ja och på låtsas på det. En höjdardag helt enkelt. Japp, och en dag med oförtjänt dåligt rykte. Borde kampanja för den som möjligheternas dag istället. Men som känt då. Det jag tror på tror ingen annan på. Så min uppgift blir det inte.
Ute sol. Ja och värme. Ett sista ryck av sommar kanske. Gör såklart att man längtar ut. Får bli en lång promenad senare idag. Den där som stärker. Skjuter på. Skapar utförsbackar.
Men tillbaks till värvet. Låtsasvärlden. Den jag lever i.
Jag är ingen religiös person. Men ändock, jag tror definitivt på änglar. Det är något mycket ologiskt med det där. Änglar är väl ändå religiös tydlig symbolik. Men faktum kvarstår, ibland dyker de upp änglar på min förstutrapp här på kullen. Man tror på det man ser. Måste ju det. Kanske är man galen. Många anser såklart det redan. Men må så vara.
Jag har inte gjort ett endaste minsta dugg för att förtjäna besök de här änglarna. Det är underligt. Nej, inte är de för många heller. Definitivt står det fler smådjävlar och knackar på dörren utanför vårt hus. Högvis. Men fler än en är de, änglarna Japp. Definitivt. Och återkommer gör de.
Som i fredags. Janne P. från Järvsö knacka på. Ett täcknamn såklart. En uppdiktad identitet. Egentligen kommer han såklart från en annan galax. Det är jag ganska säker på. En som ligger långt långt långt bort från Vintergatan. En värld där man är snäll bara föra att man kan vara det. Så där ovanligt underligt snäll ni vet, och utan att vänta sig något i retur.
Jodå han har stått här förut. Medfört gåvor. Semlor, Vics Blå, Whisky. Han känner alla mina laster och eldar under dem. Ett tag tänkte jag på den onde man fick berättat för sig om på barndomens söndagsskola. Han som ville kasta ner en i fördärvet. Som ville att man skulle gå ner sig i sina laster. Men så är det inte med Janne P. Det finns ett annat ljus över den här ängeln. Det är inte missbruk han befrämjar. Det är njutningen som uppmuntras just när den behövs. Alltså en stor och viktig skillnad finns där. Får du ingen semla och står där utanför konditoriet med snålsafterna rinnande och en ängel kommer och ger dig en så… ja…. nog måste det väl vara godhet. Ja och så är det med Janne P.
Fast nog hade det räckt om man kom tomhänt såklart. Han lyser upp det här huset. Han vill ha en kaffe med mjölk. Det är det enda. Han är på inga sätt en krävande person. Ja ängel. Sen drar han snart vidare igen. Så gör han också den här gången. Månne har han fler som mig att besöka. Fler som skall muntras upp. Lyftas så de ser att det goda finns.
När han går ser jag ringen på hans finger. Den är ny. Jag får höra att Kim och han är förlovade nu. Det finns inget par i världen jag önskar en större lycka. Stjärnfall i natten över dem och deras kärlek.
Men borta är han. Igen. En bil som startar och far iväg. Änglar åker Japanskt noterar jag. Jag skall byta en kran. Den har drippat och droppat alldeles för länge där på toaletten. Jag tar en Vics Blå. Det är månader sedan nu. Den exploderar i munnen. Härligt. På bordet i rummet står en god single malt. Dagens gåvor. Senare, när kranen sitter där den skall och droppandet upphört, skall jag hälla upp ett glas av den och höja glaset dit, uppåt åt det håll där änglar bor. Tack än en gång. Karma, jag hoppas den verkar denna natt. Jag kan bara känna tacksamhet och glädje över detta besök.
Jodå, det har snurrat hela natten. Man sätter på kaffe. För att fira. Ja alla som läser den hör bloggen vet hur det smakar. Men vem har sagt att det skall smaka gott det där festliga. Man får tänka “munk” och “gissel” och hälla i sig.
Allt tyder alltså på en release idag också. Jodå, liksom.
Men den som ropar hej innan hen är över bäcken kan det gå illa för. Avvaktar lite alltså. Vis av erfarenhet. Glad får man aldrig vara allt för länge.
Helvete vad kaffet smakar skit!!!
Man tänker “polisstation”.
Inte för att jag någonsin smakat kaffet på en sådan. Men man tänker så ändå.
Sover förresten till åtta fast jag tror att jag satt klockan på sju som vanligt. “Semester” förslöar och hänger sig kvar. Vi borde avskaffa och jobba på. Tycker jag. Åkes parti. Hummanistiska socialister. Japp “hummande”. Som i “hmmm….kanske det…”
Fast eftertänksamhet är ute. Helt ute.
Tänk helst inte alls. Då kommer du i tidningen som förebild. Ja, eller hamnar i en bok. En att läsa när man dricker just kaffe. Kaffebordsbok. Påkostat.
Men inget tänkande. Det nya mindfullness. Fast sådant där har vi väl hållit på med länge i västvärlden. Blunda och häll ut i slasken. Giftet. Smörjan. Havet är stort. Syns inte finns inte. Ja och ännu mindre så om man inte tänker.
Så så blir det.
Inte många tankar tänks.
Till vardags.
Fast alla tror dom är smartare än en femteklassare. Jodå. Det som dessutom är den favoritunderhållning som gillas och sänds på bästa sändningstid. Det är därifrån vetskapen kommer.
Låter man folk bestämma blir det “melodifestival” av allt. Så det är väl tur att det inte är val oftare än vad det är. Jodå, jag undantar inte mig själv från “folk”. Jag står inte över eller under. Möjligen aningen på sidan.
Men “melodifestival” är i alla fall trallvänligt. Skräms inte och kommer inte med en massa nytt. Är nationens stolthet dessutom.
Allt är följaktligen som vanligt här. Gubben gnäller. Men gubbar SKALL gnälla. Det vet alla. Så det är som det skall. Fast bättre förr… Inte i mitt liv i alla fall. Här har saker bara blivit bättre för varje år som gått. Jag längtar framåt. Har ni tänkt på att det är svårt att styra en skuta framåt om man hela tiden tittar bakåt. Något som mer än ett “byastyre” borde fundera över.
Fast nu orkar jag inte gnälla mer.
