En o-cool gubbe

Det finns ju influencers. Japp. Sådana som får betalt för att visa upp grejer som de använder, ja eller i alla fall låtsas använda. Eftersom alla vill vara lika coola som dom så köper alltså deras följare också de där produkterna. Såklart. Tänk Blondinbella.

Nu lanserar jag mig själv som anti-influencer. Garanterar att ingen av mina följare kommer att använda produkten jag visar upp. Bindande garanti kan lämnas. Så sänd mig ett urval era konkurrenters produkter så skall jag visa upp dem och låtsas använda dem här. Emaila mig för mitt kontonummer där lämpliga bidrag i förskott kan lämnas. Deras försäljning kommer att dala, er dra iväg som en lavin under ett 08 sportlov.

Nåja eller nått…

Det regnar inte. Nope. Det är kallt ute. Inatt försöker prognosen sig på minus tjugofyra. Man hoppas de har fel. Eller åtminstone att kullens höjd över dalgångarna besparar oss lite från det där Nikkaluokta kalla. Men det är som det är. Det verkar dessutom som det blir såhär i tio dagar framåt också. Men är det vinter så skall det väl vara vinter. Fantastisk gnistrande dag idag ändå. Tio centimeter pudersnö på backen, lättskottad, man man tänka sig skidåkning, men har bestämt sig för att överleva. Så vi bär in pellets K och jag. Lördagsnöje egentligen, men sjuk, så söndagsnöje. Fast sjuk förresten. När är man det? När Alvedon inte hjälper längre.

Hur som helst blir jag förbannat irriterad, urirriterad när jag inte orkar det jag vill. Så fredagen är den superirriterades dag. Sitter här nere och svär. Svär uppe också. Är antagligen en riktigt otrevlig sälle att befinna sig i närheten av. Men lugnar mig efter en till Alvedon och lte godis. Skapligt i alla fall. Död är jag åtminstone inte ännu.

Men bättre idag alltså. Hur skulle det annars bli? Det är så man kan fråga sig. När man sitter där och låtsasjobbar igen. När termometern rasar som en fallskärmshoppare, nedåt, neråt,  utanför rutan. När det är uppshuntat och sotat och pelletsinburet. När det sannerligen borde kunna fortsätta vara varmt inne. Fast det är jävulusiskt kallt där ute. När man hoppas på ofel. Att saker håller. Den där känslan som sitter i hela vintern. Måtte inte något gå sönder. Det blir så besvärligt då. Så dyrt. Allt är så mycket enklare på sommaren. Även om det blir dyrt då också ibland såklart. Men på vintern, nope, det måste fungera. Det bara måste.

Men nästa söndag Vasaloppssöndag. Då vänder det. Fast enligt prognoserna så gör det såklart inte det. Men stoppsträcka tror jag. Det tar någon dag för kylan att bromsa in. Sen skall vi halka omkring här på kullen till maj eller något. All den här snön lär väl inte bara försvinna bara sådär.  Det skall segsmältas. Kanske bäst det förresten. Om all den här snön blev vatten på några veckor får de stora problem nedströms. Då får man simma till jobbet  i Edsbyn, Alfta och Bollnäs. Men det kanske bara är nyttigt. Simmning skall vara bra för kroppen.

Men Kung Bore och sommarens drottning skall kriga och kärleksgnabba innan allt är över. Det skall bölja lite hit och dit. Fram och tillbaka, Upp och ner. Spänningarna mellan årstiderna är ren kärlek nämligen. Det är inte alltid lätt. Men håller man i och kämpar blir det ofta bra till slut. Men styrkan måste finnas i båda lägren. Jämvikten igen. Två starka mot varandra och med varandra. På samma villkor. Med samma regler och premisser. Som sommar och vinter.

Snörvlar lite. Som man skall. Men lite av allt. Inte ens hostan är mycket att klaga över. Mest bara nedsatt allmäntillstånd. Ja det är sådant jag blir förbannad på. Att gå och vara halvsjuk, segsjuk. Nu skall man väl inte önska sig mer sjukdom, såklart. Det vore ju oklokt, man skall ju dessutom vara väldigt försiktig med sina önskningar eftersom man sällan ändå får det man eftersöker.

Det är som det är.

Svammel.

Det finns de som upptäckt att det var så redan tidigt. Ja och som fick rätt. Skit också.

Liksom.

Licksom är liksom inte samma sak. Olika. Men ibland kan ett “c” vara så in-i-helvete bra att ha,

Snörvel…

Host…

Snörvel…

Jag skall besiktiga bilen på onsdag. Har en nolla som slutsiffra. Sista dan alltså. Som varje år. Kanske får den rulla ett år till. Det jag alltså hoppas. Kanske får den inte det. Det Trafikverket hoppas. Det visar sig. Jag orolig. Det brukar kosta. Alltid. Hur-som-helst. Det brukar bli några besiktningar.

Nästa år nya regler. Är det lönt att hålla igång den så kan man fixa saker under sommaren nästa gång. Ljuvligt. Jag har alltid haft bilar med vinterbesiktningstider. Kallmeckat. Sommaren. Enklare. Mycket enklare. Ja allt. Som jag skrev ovan.

Ingen håller en tumme för mig när jag åker iväg utom jag själv. Men inget att gråta över det.  Ju. Liksom. Det handlar bara om en biljävel. En röd med Franskt ursprung som aldrig blivit tvättad.

Jodå.

Nu skall det ätas kvällsmat här. Eller middag som sörlänningarna säger.  Samma. Lika. Liksom.

Sen jävlar!

Sjuk idag. Egentligen. Ja det är jag väl. Men låtsasjobbar med hjälp av Alvedon. Kryckor. Antar att man förkortar liv på det där sättet, men det kan inte hjälpas. Det är som det är. Jag är som jag är. Ja rent utav alla är som dom är. Det är rent utav så att man måste försöka förstå varandras tillkortakommanden. Inte bara de bra sakerna. Jodå. Liksom.

Nu tänker jag hur som helst gå och lägga mig. Det tänkte jag igår också. Men Hulken ville annorlunda. Fick greja en halvtimme. Livet på en pinne. Hulken och jag. Ja och vinterhelvetet. Man skrattar fast p ett galet sätt. Hmmm…. 😉

Min utvecklardator är nyinstallerad. Inte för att det gick klockrent. Men det gör det ju aldrig. Van. En dag åt helvete. Ja om man nu kan säga att andra dagar inte är det. Fast jo, med den galnes galenskap och arv efter farfar och släktled framför så säger jag nog att andra dagar är skapliga. Men det blir bra till slut. Hoppas man ju. Det visar sig.

Godnatt alla barn!

Det finns dagar i livet som man bara kan räkna bort. Det här är en sådan dag. Jag är håglös. osugen, okoncentrerad, ja inte ens en påse godis hjälper upp alltsammans. Det blir liksom inget av. Tänk om det hade varit en riktig arbetsdag. Kostnaderna. Nu är det här ändå bara en låtsasarbetsdag. Inte mycket att ha ändå. Men för mig som också är lite på låtsas, inte riktigt klok i alla fall, inte som andra, blir det tungt ändå. Jag vill ju så gärna dyka ner i den där världen jag vill vara i. Åkes värld. Idag går det inte. Måste finnas i verkligheten och det blir man trött av.

Jodå, jag skall bära in två pallar pellets också. Men inte heller det vill sig. Jag skyller på axeln efter den första pallens införsel. Jo den gör ont. Eller ondare. Kanske ondast.  Eller möjligen var det snöskottningen före det som framkallade det där. Men lyckas inte samla energi till det där heller. Försöker verkligen när jag hämtar “oposten”, ja posten i en tom brevlåda heter så, här ser oftast ut så numera. Räkningar ramla rin i internetbanken, Ebay har slutat skicka, Alibaba likaså. Men icke. “Inbärarpelletssuget” finns inte där. Skyller på att det är så JÄVLA kallt och går in och drar på ett extra element på full styrka. Sjunker ner i den begagnade kontorsstolen från Gävle. Letar en till tutorial om något som kanske kan komma till nytta en dag. Ibland är det skönt att bara åka med. ja, så jag gör det, åker med.

Jag är inget bra med de här dagarna. Blir nedstämd. Är så ovan att hjärnan “o-flödar”. När den liksom säckar ihop på det här viset så blir jag nedstämd i motsvarande grad. Oftast är det inledningen på sjukdom. Influensor och “kräksjukor” brukar börja så här. Med en sån här dag. Sen ökar helvetet. Man får ge sig en dag, kanske två. Men hellre et. Riktigt sjuk än bara trött och håglös.

Usch!

Så nu, lägga sig. Ja mata Hulk först. Men sen. Boken jag läser är inte så jävla rolig. Rådström. Men inte tråkig heller. Språket är bra. Som om en sådan som jag skulle kunna avgöra det. Ja kanske inte. Men jag känner så i alla fall. Jag har tillräckligt med självförtroende för att tro på vad jag känner i alla fall. Sen må ingen annan bli övertygad av det. Stör mig inte. Inte det minsta.

Men man ville ju ha biljetter bokade till Nürnberg och Barcelona nu. Ja och till ESC. Men det har man ju inte. Nürnberg vill jag se igen en dag. Har varit där och jobbat. En intensiv vecka före jul en gång. Åkte dit med femhundra på fickan. Lösa boliner. Dygnet runt jobb. Godis och Bayersk mat. Men det löste sig. Hemma nån dag före julafton. med riktiga pengar på fickan. Kunde ha blivit som det blivit egentligen. Första gången någon ringt en lördagsmorgon, velat betala taxi härifrån till Arlanda, för att få ner mig på jobb samma dag. Men fin stad. I alla fall i juletid. Slottet. Nazisterna har visst fortfarande hemliga middagar där. Som då, förr,  när det begav sig.

Men det blir alltså inget sådan där. Jag blir hemma. Frysandes och låg. Nürnberg har väl inte hjälpt där kanske. Men ESC (Boston i April) och Barcelona. Jodå. Åtminstone Barcelona. Där kunde man ju dröja sig kvar till maj någonstans. Jag menar låtsasjobba borde man väl kunna göra där likaväl som här. Ja faktiskt, när jag tänker på det, så kan man ju faktiskt kunna  låtsasåkaiväg på alla de där mässorna och konferenserna också. Ja och låtsasdelta. Fick en call for papers från ESC i dag så varför inte låtsas tala också. Nåja. Där går kanske gränsen. Man skall inte skämma ut landet man kommer ifrån. Det får andra göra. Ju. Liksom.

Håller på att kopiera över nästan 500 G till en annan drive. Min dator är inte på så gott humör därför den heller. Det underliga är att det där påverkar min mus så att den blir seg som sirap. Jo allt annat också. Men den speciellt. Här räcker det inte med en dag för att göra en sådan där kopiering. Gamla grejer. Billiga diskar. Men det är som det är. Blir Ubuntu imorgon om natten levererar den där kopieringen.

I alla fall kanske.

Inget fel på Debian.

Men det finns kvar på några servrar.

Snap är förresten förbaskat trevligt. En av anledningarna att jag byter. En alltså.  Den andra stavas användare. Det är en fördel att bemästra den plattform dom sitter på. Så är det bara. Inte ens i Los kan man vara helt och hållet Taliban. Konstigt när det verkar gå bra i Norrtälje.

Men nu så. Hulken. Bok. Sova. Hoppas på imorgon.

Skiter i proof-läsandet.

Godnatt!