En o-cool gubbe

Som ung, eller bara som naiv, hyllar alla de där dagarna när man får priser och utmärkelser. De som firas, filmas och avporträtteras. De som bejublas och besjungs. De som tidningarna skriver om när, eller om, man någon gång nämns där.

Sen sitter man i sin favoritfåtölj. Äldre. Kan se tillbaks. Och de dagarna som verkligen betyder mest är en dag under sommaren liggande på gräsmattan under solen, en dag sittandes på en solvarm sten vid sjön med barnen och deras metspön när de var små, en fika en höstdag på ett nytt konditori efter Hornsgatan. En fjäril som flyger i solen. Små grejer. En bukett av filmer och bilder som man har närmast hjärtat. Som aldrig lämnar. Som betyder något.

Det där som de sa var stora dagar är inte så märkvärdiga när det kommer till kritan.  Insikter man får. Som äldre.

Såja. Liksom. Man får en lördag. Slöar lite såklart. Kommer inte igång förrän vid lunch någonstans. Men det är OK. Hur skulle det inte kunna vara OK. Man bestämmer. Själv. Ingen annan. Också om man vill skriva kortmeningar. Ju. Liksom.

Men nu får bort lite rostflagor i ett rör som gör att vi får för lite varmvatten i köket. Man vill ha stort flöde. Såklart. Men man får trixa lite om man skall kunna spola ur ett rör där uppe. Helst skall ju överskottsvatten gå ner i avloppet.  Men dagens första uppdrag är det. Rosten är mitt fel. Satte fast ett gammalt rör i källaren för en tid sedan. Bankar man lossnar det. Får nog byta det där röret också. Men sällan fungerande byts här. Det får, på norrländskt vis, gå sönder först.

Ja sen kanske det blir fler uppdrag.  Det finns alltid något som skall lagas eller fixas. Som det är. Gamla gubbars liv skulle antagligen vara förfärligt torftiga om det inte var så. Imorgon är i alla fall vikt åt oljebyte, däckbyte och bilvintervård. Den närmar sig nämligen den där helvetestiden. Nope inte tvätta.

Men kan såklart inte bara sitta här då såklart om det skall bli något gjort. Nehej och hallå… Liksom.