Categories
Betraktelser & Berättelse

Dimman tätnar

Morfars börs

Jag har svårt att läsa vid matbordet. Alla de där gratistidningarna som jag alltid dammsuger på innehåll. Nu går det nästan inte läsa dem. Det blir för kämpigt. Hoppar över de långa texterna som jag förut kastade mig in i med förtjusning. Jag slänger dem irriterat ifrån mig oftast. Tittar ut genom fönstret istället. Ser inte mycket där heller.

Ikväll är det svårt att läsa undertexter igen på TV’n. Hela dan, innan, när jag försök installera gråter jag nästan för att det blir så svårt. Men mest irriterad. Alltså förbannad. JÄVLAR!!! Liksom. Så jobbigt. Avståndsbedömningen är helt åt helvete när jag löder. Kolven en centimeter framför eller en centimeter bakom. Det tar tid att justera. Alla felbedömningar överdrivna av förstoringsögonen som alltid sitter där på panna.

Vissa dagar ser jag bättre. Andra sämre. Riktigt bra om man mäter. Tydligen. Men inte så i vardagen. Åt helvete.

Det skall bli sämre. Det är ingen fara. Det är bara inledningen på något grått. Jag klarar inte av det där att klaga. Gnälla. Hävda att det är åt helvete. Gå före i långa köer. Står ut istället. Fast fel där. Står nästan ut.

Grå starr är ett helvete. Eller blir. Tror en enöging. Rika går privat. Såklart. Löser problemet. Ropar sen; “vad är problemet?”. Fast de flesta “rika” lånar såklart. Låtsas vara rika.

Fredagen är slut. Min bok kan jag i alla fall läsa utan problem. Tio centimeter är läsavståndet. Som en riktig nörd,. Jo, den är tung och tjock. En utmaningen för en enarmad. Men det går. Vänsterarmsträning.

Men en skitfredag i allt annat. Uppdateringen av datorn slutar med att Grub går åt helvete. Men fixar. Installationerna av elektronik i kåken blir sena och går med snigelfart. Försöker hinna klart innan kvällsmaten är klar. Men hinner såklart inte. Slutar dagen stressad och frustrerad.

Fast lugnare nu.

Fast lite irriterad fortfarande. Som en hund som kört för hårt. Det är en lång väg ner.

Imorgon bokmässa i Bollnäs. En av de där gångerna när jag får uppleva den riktiga världen. Alltså inte “se” världen numera. Men egentligen har jag väl inget där att gör heller. Jag är verkligen ingen kultursnubbe. Bara en enkel läsare. Men det skall handlas och det skall skötas om gravar, så inget är bortkastat. Som författare skulle jag aldrig klara av det där efter-boken-är-klar biten. Det är alldeles för mycket prostitution över det där. Men kanske är det bra för ens ego med turnéerna och alla människor som vill ha några “personliga” textrader inskrivna i sina böcker. Men priset för den egoboosten är för högt för att jag skulle betala det tror jag.

Fast nu för tiden syns ju till och med den hemlige Winnerbäck i blaskor och på TV. Snart dyker väl “Mindcraftmannen från Edsbyn”, Notch, upp i någon pratshow också. Inflation i självdöd. De ångrar sig säkert allesammans. Sen. I vågdalarna.

Det är underligt det där med berömmelse. En gång i tiden skulle jag ha sålt min själ för att nå den. Nu är jag beredd att göra samma sak för att slippa den. Tänka sig… Om man vetat att det skulle bli så då. Förr. Fast mycket handlar väl det där om “älska mig” som så mycket annat. Att man inte egentligen inte tycker att man är värd att älskas som den man är. Att man måste bli något annat, någon annan, någo(n/t) som folk ser upp till, för att bli värd att älska. Finns såklart en del sorglighet i det. Som man såklart inte växer från. Bara accepterar.

Men min dag är slut. Imorgon skall klockan ställas tillbaks en timme. Sen blir det nattsvarta morgnar, ja som om det inte redan är det. Hela dagarna levs ju i mörker under hösten. Men seglar vi på så vänder vi snart mot ljuset igen. Under tiden får man stödja det där ljusbehovet med stearinljus. Sådana skall inhandlas imorgon. En bunt. Lugn i pinnform med veke.

Lev väl kamrater.

Categories
Swedish

Klart: Bollnäs Energi får pris för bästa fibernät

Kul!

Source: Klart: Bollnäs Energi får pris för bästa fibernät

Categories
Open Source Development programming

Goda nyheter

Kom med i GitHub’s sponsor program idag. Har väl inga större förhoppningar kanske, men ändå. Det finns dom som tjänat en hacka på det jag gjort i olika kommersiella projekt. Helt OK såklart. Under det första året sponsrar dessutom Github med samma belopp som andra sätter upp sig för.

Har funderat till och från på att räkna ut hur mycket jag och min familj sponsrat det här projektet med under nitton år. Men har aldrig vågat slutföra en sådan uträkning. Det handlar om alldeles för mycket pengar. Det mesta i form av nedlagd tid då såklart. I fjol fick vi in ungefär sexton tusen kronor i olika former av sponsring. Hjälper en del såklart men det är fortfarande svårt att hänga med när det gäller hårdvara och dylika saker. Ja, att ta ut lön är väl något en open source gubbe bara kan drömman om.

Men kul är det hur som helst.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Loopia har prya-och-prova-på-vecka

Vilket inträffar lite för ofta.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Till slut så

Till slut så visar sensorn i kompostbehållare två lite mer normala temperaturer. (Låtsas)ingenjören inom mig gissar att fukt möjligen var problemet tidigare. Det är nog den första glitchen för den här lösningen. Då skall man tänka på att det som ligger där inne i kompostgeggan bara är en NTC sensor lödd på en vanlig sensorkabel och med lite krympplats runt sig som skydd. Inget mer. Så har två stycken överlevt i tre år nu.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Morgonstund

Tröttheten känns om den är på riktigt fast jag bara skall upp till ännu en ny låtsasarbetsdag. Jag har provat ett liv utan väckarklocka ett tag. Det fungerar förträffligt bra. Något där inom mig får upp mig ungefär vid vanlig tid ändå. Men idag trött alltså. Natten har varit ryckig och även om maran inte har ridit mig så har drömmarna varit frustrerande.

Det är mörkret såklart. Höstens är återbetalningstid för njutningarnas skulder man samlat på sig under en ljus vår och sommar. Inget är gratis. Man vet ju det så väl. Någon slags betalning skall överräckas till slut. Ljuset får man om man orkar leva i mörkret. Så enkelt är det.

Men det är långt till Vasaloppsöndagar nu. Kampen har inte ens börjat egentligen. Det är ju först efter nyår som det stora svarta hålet skall äntras. Nu finns i alla fall jul och stearinljus att glädjas åt framöver. Efter nyår. Finns inget.

Men detta är är nu den bästa låtsasarbetstiden. Skall man få något gjort så är det nu det skall göras. För mig som lever på låtsasarbete en viktig tid såklart. Får jag inte det här kan jag lika gärna vara död.

Jag har varit skrämmande produktiv ett tag. Blir smått manisk under de här perioderna. Älskar det såklart. Vet att det kommer en mer avslappnad period efteråt. Återhämtningen. En bipolär del i mig kanske. Fast toppar och dalar inte är så stora att de påverkar livet i övrigt. Förresten är jag helt säker på att vi har alla de där diagnoserna i olika grader inom oss allesammans. Kasta första friskhetsintyget den som är symptomfri. Ja, de riktigt sjuka är de som anser sig friska. Det är som med de som tror sig vara smarta. Nope, ett Mensa medlemskap är bara självhävdelse. Man måste göra något vettigt med sina gåvor också. Annars har man möjligtvis en identitet. Men vad är det värt. Om den är INGEN ändå.

Lyfter faktiskt upp gitarren igår. Måste testa om jag kan få armen runt den. Och? Jodå det fungerar ganska bra. Men eftersom kön av låtsasarbetsuppgifter pockar på får den stå kvar i sitt ställ några dar till. Men jo, det finns en längtan.

Får en kaffe här på bordet bredvid mig. Jo, hämtad med egna ben. Men knappast medvetet. Jag tänker suga i mig de där dropparna nu. Sen ge mig ikast med dagens uppgift(er). Ja låtsasuppgifter såklart.

Godmorgon!