Spåren—>

Det här är spåren jag lämnar numera när jag äntrar kontoret. Nästa steg är belysning och en BT scanner. Lås på ytterdörr kommer till senare när det finns resurser till det.

Vill man byta en sensor mot en med en annan teknik så gör man det lätt. Väljer man samma index/zone/subzone så kommer allt annat man kodat upp att fungera som vanligt. Kunde naturlitvis inte hålla mig från några temperaturer till.

Havet

J skickar en bild på havet här på morgonen. Det där gråa, lite tröga, hösthavet. Det som kan visa sig vara helt galet i sin förstörelselusta och viljan att äga allt i sitt kalla grepp, då när höststormarna rasar. Han är på väg till kontinenten. Ensam. Ett bra sätt att resa. Om man är modig. Resorna bär man med sig genom hela livet. Goda investeringar alltså. De bästa. Men ensam reser bara de som är de starkaste bland oss.

Själv sitter jag här i Los. Väntar på kaffe som sakta puttrar genom bryggaren och är lite, lite avundsjuk på sonens “utflykt”. Nåja, har det bra jag med. Vet vad jag skall tillbringa dagen med. Gillar det som skall göras.

Har matat småfåglarna och hängt tvätt här på morgonen. Det är väl sådant gammal gubbar gör. Kär sina rutiner. Sådant där som inte stör ett dugg. Man bara gör. Behöver dom rent utav.

Duschen håller mig i ett fast grepp därförinnan. Det är bara där som jag inte fryser. Men gör det såklart desto mer när jag går ut ur duschen. Så jag blir kvar där. Ökar värmen efter hand. Blir rödare och rödare. Ångan fyller badrummet. Vill inte gå ut. Tänker på ekonomin. Vill i alla fall inte gå ut. Men måste ju såklart. Så man stänger av. Torkar sig. Låter dan börja. Men fryser.

Redan torsdag och det stressar mig lite. Veckorna går för fort. Hinner sällan det jag tror att jag skall hinna. De flesta programmerare känner väl igen sig i det där. När en programmerare säger att det är 10% kvar så är det i själva verket 90% kvar. De som hinner klart enligt tidsplan fuskar eller gör ett skitjobb.

Fast det där håller såklart inte metodmänniskorna med om. De har nämligen sina gudar. En ny vartannat år som är den ende guden. Framkallad med kurs. Tillbedd med dokument och mjuka artefakter. Lika glädjedödande med sin reglerade verklighet som han/hon/det/gud själv.

Tänkte svamla på tills jag fick över en bild. Mail från telefon till datorn är den snabbaste och bekvämaste vägen. Konstigt. Men ibland, speciellt på mornarna, tar det tid. Som idag. Bilden dyker inte upp. Men skit samma. Den var ändå inget att se.

Ha en synnerligen bra dag, kamrater.

Larm

Jag har ett larm som tjuter här större delen av dan. Katter och människor räddar sig undan från trapphuset när det drar igång. Hundratjugo decibel ger det ifrån sig en bra dag. Ja, jo, det ingår i planen. Jag vill ha ett larm som låter också som tillägg till befintligt SMS larm. Mest med tanke på Hulk-farligheter, eller kokande varmvattenberedare, översvämning, eller brand. Eller annat. Tjuvar. Vad man nu förväntar sig att kunna hitta här. Men nu då så. Jobbigare. Först plockar man lite DNA av dem. Sug, sug. Sug på den /tjuven). Sen larmar man. Sen filmar hela besöket. Det vore väl fan om man inte kunde sätta dit dom sen. Funderat på högspänning också iof men vafan, någon måtta får det ändå allt vara.

Fast även om larmandet går riktigt bra så går avstängningen av larmet sisådär. Det är förbannat bra om man stänga av det när man t.ex. skall sova. Ja det låter alltså för jävligt. Fråga våra katter.

Så jag letar. Eftersom jag inte har en bärbar får man springa såklart. Många vändor blir det. Nyttigt. Eller…. Ser att det blir varningar på CAN bussen. Frankfurt RS-232 enheten beter sig rent av riktigt märkligt. Beijing enheten och Paris enheten , ja till och med Kelvin 1-wire enheten tar dock det hela med ro, verkar det som. Jo det gör dom nog.

Jag missade att sätta en avkopplingskondensator på processorn på Frankfurt RS-232 när jag gjorde kretskorten, men har fixat det med en patch. Kan det månne vara den. Testar lite olika lösningar. Nope. Verkar fungera. Kollar koden. Sänker brown out nivån en volt. Ser att watchdogen inte är påslagen i den kod jag har laddat. Åtgärdar. Ingen skillnad. Hmmmmm…

Dagen går. Klockan tickar. Jag hummar, hummar och hummar… Ett spänningsfall är det ju. Det både hörs och syns. Allt är stömförsörjt från mitt låtsasserverrum så att det går att UPS’a. Kan det vara kabel dimensioner? Längd? Hummar mer. Och mer. Kör ju andra grejer med samma strömstyrkor och kabellängder och de fungerar.

Men bäst att byta nätaggregatet. För säkerhets skull. MEN VAFAN!!! Det som sitter där är ju bara på en halv ampere,,,, Fan, fan, fan…

LÖST!

Jodå, att skjuta in tre ampere istället för en halv till något som behöver tre förbättrar saker. Jag lovar.

Så nu fungerar det. Trotts axel. Trotts onda ben. Trotts dålig syn. Trotts att jag inte kollade det uppenbara först. Japp, en kamp har det varit. En millimeter i taget. Men nu då så.

Det finns dock annat att göra.

Hamrabornas vardag visas i domkyrkan – utställningen vill lyfta kyrkans framtid

Fotografen Peter Hoelstads Hamrabilder, av vardagar i glesbygden, har visats på Hudiksvalls museum och i Hamra kyrka. Nu har utställningen fått en än större arena: Uppsala domkyrka. Där delar Hoelstads foton rum med gravmonumenten över kung Johan den III och hans gemål.

Source: Hamrabornas vardag visas i domkyrkan – utställningen vill lyfta kyrkans framtid

Linus Torvalds: “Jag är inte längre programmerare” – TechWorld

Om man tänker på hur stort Linux har blivit så är ändå detta ändå rätt märkligt. Lite av “fungerande” diktatur över det hela. Men kanske är det enda sättet ibland för att slippa en massa långbänkar.

Source: Linus Torvalds: “Jag är inte längre programmerare” – TechWorld