Buken

Imorgon dags för sjukhus igen. Jo, jag börjar kunna det där. Bukaorta den här gången. Bukaortaaneurysm, den som dödade farsan den där söndagen då den brast. Sjuttio bara var han. Full av liv och kraft, Tydligen är ärftligheten hög och en av mina antibiotikatabletter ökar risken för det där, ja så in och kolla på order från min axelöverläkare. För säkerhets skull. Det finns ju mycket kvar att göra som levandes. Tycker man. Man mumlar “Inte än – snälla” flera gånger i veckan numera. Skulle gjort den där kollen ändå för fem år sedan egentligen. Vi, min husläkare och jag, nåja mest han, har bestämt att det skall ske med fem års mellanrum. Men trodde det bara gått tre år sedan sist fast det hade gått nio. Tiden flyger iväg minsann. Inte jag.

Så fasta igen.

Förra veckan var det koloskopi. Två meter titthålsinstrument upp i tarmen. Längre fasta före då följt av laxering ggr två. Värst var laxeringen. Intressantast var att följa resan genom sin egen tarm med färdledare i form av invärtesmedicinare. Nya upptäkter. En ny värld. Jag lovar, jag är en frågvis jävel. Lite prover togs. Resultat därifrån kommer om några veckor. Ungefär som tjejernas cellprov. Allt del av en screeningstudie som jag i ett svagt ögonblick tackade ja till för några år sedan.

Sen var det visst någon prostatakoll bortåt november… Ja ni fattar. Man blir trött på sjukvård.

Annars är det bra.

Men dags att gå och lägga sig nu. Har haft en utmärkt dag här idag. Även en låtsasarbetare kan åstadkomma en del ibland. Åtminstone vissa dagar. Idag var en sådan dag. Toppendag. Endast spöad av igår.

Godnatt kamrater.

Problemet

Problemet för oss låtsasarbetare är såklart att vi inte kan skylla på hårt arbete och jäktiga dagar när vi drar oss en extra halvtimme i sängen om morgonen. Det kan bara vara slöheten som är ursprunget till den där halvtimmen. Man får äta upp det. Men ändå, en halvtimme senare än vanligt, en ny härlig oskriven dag. En dag jag tänker angripa med energin hos en påkrockad stoppskylt. Se upp där ute.

Godmorgon.