Förr

Förr när man ändå trodde man var ung så skulle man såklart inte sluta här. Man är ju på spåret, man är nära, man vill göra klart. Alltså innan man lägger sig. Så man körde på. Då.

Jodå man var ocool gubbe då med. Men Mer “gubbe” nu såklart. Kanske mer “ocool” också. Men hur som helst. Nu tänker man på morgondagen. Att man skall orka med den också. Är sådär vuxet planerande. Ja ja ja. Man går och lägger sig. Tar tag i tråden imorgon. MAn måste ju hinna med ett kapitel i sin bok också. Kanke två. Imorgon löser vi problemet alltså.

Godnatt!

Seg

En segmorgon. Inte ens utrtemperaturen vill ta sig upp över nollan. Testar med en het sen dusch som ersättning för den som sotaren blåste mig på. Men det hjälper inte hur mycket varmvatten jag än drar på. Den där kylan inom mig blir jag aldrig av med. Aldrig.

Men man dyker väl ner i koden. Glömmer. Gömmer mig. Som jag alltid gjort. “Fegis” tänker jag och dyker.

Väntan

Vaken sen en timme. Sotarväntan.

Solen går upp där bakom berget. Men det är en gissning såklart. Men berget ligger österut och det är ljusblått på himlen just där och tiden, ja den är väl också ganska rätt för just det där med soluppgång (07:05). Ja egentligen har den väl gått upp nu alltså. Men berget skymmer. Det finns förresten många definitioner på sol som gått upp.

  • Solskivan börjar synas över horisonten.
  • Halva solskivan syns vid horisonten.
  • Hela solskivan syns över horisonten.

Alla är de “soluppgång”.

Om jag minns rätt tillämpar vi den sista regeln här i Sverige. Militären har andra definitioner. Det har väl med det där morgontrumpetandet att göra.

Det finns fördelar med att ha grå starr. Det noterade jag i natt vid tretiden. En lastbil far förbi nere på vägen. På taket har den en blinkande varningslampa. Allt det där, varningslampa, starka strålkastare, rörelse, blir till ett fyrverkeri för mig som står där och tittar ut genom fönstret ut i mörkret. Ja det är inte en konstruktion det här. Det handlar verkligen om fyrverkeribuketter. Varenda ljuspunkt där ute blir till en. Olikfärgat. Vackert. Ja bara gapar. Måste hämta glasögonen till slut. Men de bryter såklart magin. Så av åker de igen. Sen står jag där en stund och fascineras.

Det finns fördelar med allt. Man måste bara bejaka upplevelserna. Men det visste jag ju redan tidigare.

Ja så kommer då sotaren. När han tagit sig helskinnad ner från taket igen så pustar man ut. Man vill inte uppleva nedfallande sotare en morgon som denna. Dessvärre är pannan väldigt sotig denna gång. Han får göra rätt för pengarna. Men efter moget övervägande kom jag fram till att et vore galet att sota innan sotaren kommer för den skull. Ibland är man osnällare, ja rent av slö.

En kopp te har jag unnat mig. Det är väl mer någon slags vana det där om inte är en vana. Eller ritual. En bönestund utan han/hon/det/gud och bönen. Men åtminstone lite tid för eftertanke.

Jaha, jag skall låtsasjobba. Nästa stora händelse här är sopbilens ankomst. Idag får den ett halv kärl att tömma. Det är en fjärdedel mer än vad vår tvåveckorsranson brukar vara. Skräptider hos Hedmans. Efter det händer väl inte så mycket mer spännande här på kullen. Gissar man. Men man har å andra sidan blivit överraskad förr. Posten kanske ringer på dörren där vid tolvtiden…