Month: May 2022

Jag går runt huset och stänger igen växthus och fixar lite annat inför kvällen. Koltrasten sjunger. Bara en t-shirt på överkroppen. Ingen kan begära mer av ett liv.

Känslan av sommarmorgon är oslagbar. Jag vaknar vid halv sex. Ligger kvar för “ingen går väl upp vid halv sex om man inte måste” känslan är stark. Vid frukost måste jag fundera hårt på om det är april eller maj. Logiken fungerar inte så vädret ger ingen hint i valet. Men hamnar rätt mot slutet av uppäten macka. Maj. Sommarkänsla kanske, men inte sommar.

Men Hulken stänger jag av igår. Han har jobbat på övertid i år ändå den store gröne. Av med Huilken och upp med alla fönster och dörrar blir det. Strumporna åker av dom med. Men på senare på kvällen när fryslorten i mig är tillbaks. Allt har sin tid.

Rygg då? Bättre men inte bra. Den klagande versionen. Bondens arv inbygt i mig. Men egentligen finns väl inte längre något att gnälla över där. Lite ont här och där håller gamla gubbar mer alerta. Påminner en om att det finns andra som har det ondare. Alltså finns anledning att vara nöjd.

Flytet i knappandet håller i sig. Får till större delen av den demo jag jobbar med just nu. Hur kul som helst och är slutförnde av saker som jag velat göra länge. Sandkonst visserligen. Men alla kan ju inte ge sig hän åt Melodifestival och Bonde söker fru.

Idag skall jag, trotts rygg, med K’s hjälp, få iväg några ton till återvinningen. Mycket skit finns det. Som man inte behöver. Skickar iväg alltså. Återvinningsvecka här nämligen. Containrar finnes. Kommunservice när den är som bäst.

Lär mig att ett lass single går på tiotusen spänn. Sådant man inte visste.

Benny Andersson har däremot inte synts till ännu…

Ibland, alltså vissa dagar, får man presenter av frun helt utan anledning. Då blir man glad. Ja och numera kan man kanske tro att jag samlar på grodor, för det börjar bli ett gäng. Men har man ett företag som heter Grodans Paradis AB så vore det såklart konstigt om grodan inte intog en central roll i lokalerna. Made in Germany. Bara det liksom.

På lunchen har vi, inte en groda, men väl en älg på besök på tomten. En ynnest att få ett sådant besök såklart. Vackra och ståtliga djur. Katten och jag beundrar. Tills katten tycker att mat är viktigare än älgar. Alla har sina prioriteringar i livet.

Läser en krönika och inser att alla inte tycker att varje planta är ett liv att bry sig om. Määää, liksom, tänker jag och går ner och jobbar.

Alltså, vissa dar börjar bättre än andra. Jag har visserligen ont i ryggen så att jag är spyfärdig men tillgången till codespaces piggar upp. Vem behöver opiater och Alvedon då.

Vissa dagar alltså… Man når hela vägen in i det där flytet. Öppna dörrar. Kopplar ihop sig med strömmen och flödet direkt på morgonen och bara kör. Idag är en sådan dag. Underbart. Han/hon/det/guds varsamma och manande hand på min axel hela dan. Tack för det. Tröstar och lyfter gör den.

Men nu när kvällen kryper på en så börjar man såklart bli trött. Befinner man sig nära den där kreativa strömmen brinner det både fram och bak och uppe och nere på ens arma själ. Man kan inte finnas där hur länge som helst. Måste hitta vila. Släcka. Lugna ner. Innan man kan söka sig dit igen.

Som straff har jag ont i ryggen. Inte konstigt att man har det såklart. Jag sitter för mycket. Väger för mycket. Prommenerar för lite. Helt självförvållat alltså. Rätt åt mig. Bara det. Går över får man hoppas. Måste ut på stigarna. Möta björnarna.

Jag lever för de här dagarna. Ja de vid havet och de på en stubbe i skogen också. Ingen människa kan begära mer av livet än några sådana här dagar.

Ingen anledning att plocka fram revolvern idag heller alltså.

Liksom.