Att ta hand om sin personal är ju viktigt. I Alfta finns dock ett företag, CC Systems AB, där ledningen inte insett detta. Idag har i princip alla anställda med lite kunnande slutat. Som vanligt slutar dom bästa först. Kan bara på rak arm påminna mig en som är kvar på utveckling och som är riktigt duktig. Resten är alltså borta.
Vad innebär nu detta för dom som finns kvar. Vilka är de?
En grupp vågar inte. Naurligtvis. En större livskris måste inträffa innan dom vågar göra en förrändring. Här inverkar ledningens taktik att få folk att känna sig värdelösa så dom håller sig på mattan. Klagande förstås på sin livssituation.
En grupp är inget att ha och kan inte få jobb någon annanstans. Problemet är att dom inte tillför företaget något heller. Dom klagar också på sin livssituation.
Den största gruppn är vanliga människor som sällan eller aldrig ändrar något i livet så länge dom får lön och kan täcka sina utgifter. Det riktiga livet finns utanför jobet. I den här gruppen finns bra hyggliga människor som gör det dom skall. Dom är inte russinen i kakan utan det där andra fluffiga. Det tråkiga är att utan russinen så blir det problem för den här gruppen också. Klagas görs det naturligtvis här också.
Allt detta är så oerhört synd. Här fanns tidigare ett företag med ett kunnande som kunde mäta sig med vilket annat företag som helst i världen. Så är det inte längre. Nu är man bara ett företag i mängden. Urvattnade. Döende.
Det trÃ¥kiga är att det bara hade behövts en ledningsstruktur som uppmuntrade och bejakade de anställda. Att högsta chefen vandrade ut och lyssnade pÃ¥ fotfolket ibland. Att cheferna säger ett uppmuntrande ord till sina anställda dÃ¥ och dÃ¥. SÃ¥ är det inte pÃ¥ CC Systems AB i Alfta…
