Categories
Det nya året
Dansa, lek och skratta vänner
lek en sista kväll i år som ung.
Berusa dig och sjung och dansa
lev det vilda trotts att alla ser.
Måla läppar röd för kyssar
överraska, kyss det nya året in.
Bjud upp till dans för hela livet
årets sista chans är nu och din.
Imorgon är det andra tider
men det som nytt skall bli, det sker ikväll.
Imorgon tretton finns i året
hur året blir, bestämmer alltid vi.
Ikväll vi tar farväl av gammalt
kastar av oss sånt som tynger ner.
Det nya året helt oskrivet
blir det bästa hittills, de vet ju vi.
Categories
Einstein: In His Own Voice | On Being
Människorna som du firar det nya året idag. Eller “människorna”. Det är bara en bråkdel av dom som kallar sig människor som gör det. Dom som hörs och skramlar mest. För dom flesta fortsätter dagarna bara som vanligt. Dom flesta kämpar för att överleva. Vi troll firar inte nyår heller. Vi firar bara att solen går ner och att en ny natt föds. Det gör vi varje kväll och då dansar vi tillsammans i vår skattkammare djupt där inne i berget bland guldet och dom ädla stenarna. Vi älskar guldet och dess härliga underbara glänsande gula färg och såklart att få finnas ännu en natt bland dom levande trollen som är våra fränder.
Många troll har redan blivit till stenar för oss. Och vi är bara några hundra kvar nu runt om i världen som kan föra trollkonsterna vidare. Du vet säkert att vi troll blir till sten om en solstråle lyser på oss. Om du åker ut i skogen så kommer du att se många troll som genom tiderna varit oförsiktiga och vistats ute för länge. Många är dom troll som nu står där som stenar i berg och skogar. Men dom lever fortfarande. Djupt där inne i stenen finns ett troll med tankar och känslor som vilket annat troll som helst. Så smek stenen och prata med den om du någonsin stöter på ett förstenat troll. Ibland kan det ju naturligtvis bara vara en vanlig sten också. Men det finns ett lätt test. Lägg bara handen på stenen och blunda. Svagt, svagt kan du känna trollets hjärtslag där inne i stenen om du lyssnar försiktigt och tyst med din hand. Bara med handen. Ditt öra kommer inte höra ett ljud. Det är bara med handen som trollets hjärtslag kan höras. Om dom inte finns där är det bara en vanlig sten eller också ett troll som för tillfället sover sin djupa trollsömn.
Också när vi troll blir gamla så blir vi till sten. Sakta, sakta blir vi stelare och stelare och mer och mer sten och efter en tre- fyra- hundra år så är vi till slut mer sten än troll. När det inträffar brukar vi samlas alla trollen en fin månljus natt och flytta stenen, som var ett troll alldeles nyss, till ett fint högt berg med en härlig utsikt och friska vindar där det gamla trollet kan stå i evinnerliga tider och titta ut över världen. För se och känna slutar vi aldrig med fast än vi blir till stenar. Det finns också en del gammeltroll som brukar vilja stå nära människor som dom en gång i tiden tyckt extra mycket om. Så vaknar du en morgon och det står en stor sten på gräsmattan så vet du varför. Eller om det redan står en där så var det säkert ett troll som gillade dom som bodde där förut. Sen kan det naturligtvis vara ett troll som varit hem till dig och lånat lite guld eller något annat glänsande och inte tänkt på att solen var på väg upp. Det hände allt som oftast förr i tiden när det var många troll i alla berg. Guldet hittar man då alltid under stenen. Det är därför så många skatter ligger under stenar.
Det fanns en tid när vi bytte våra barn mot människobarn. Den tiden är över nu. Den siste trollmänniskan försvann för några år sedan. Dom brukar återvända till människorna igen när dom blir gamla. Eftersom vi inte kan vara ute på dagarna så bytte vi ofta ett av våra trollbarn mot ett människobarn för att ha någon bland oss som kunde uträtta saker när solen var uppe. Det gällde att passa på när barnet var precis nyfött och låg där i sin vagga. Då kunde ett eller två troll smyga sig in och byta ut barnet mot ett troll. En trollbyting. Vi kan en del trollkonster såklart – konstigt vore det ju annars – och att få trollbytingen att se lika ut som människobarnet är inte speciellt svårt. Svårare är det då att få bort den fina trollsvansen. Man får trolla ett bra tag för att få till det och svansen kryper bara in en liten bit för varje trollformel man säger. Dessutom det är ena långa rackarns formler man måste säga. Alltså gäller det att välja en tid när man inte blir störd av människorna på en stund. Några gånger har det hänt att bytarna – trollen som bytte ut barnen kallades så – inte lyckats trolla bort svansen helt och hållet innan människorna kommer tillbaks och då har barnets mamma och pappa såklart blivit väldigt förskräckta och börjat ana oråd. Av någon konstig anledning gillar människor inte att deras barn har vackra fina svansar och börjar skrika och bråka om dom har det. Att ha svans är ju det finaste som finns. Fråga en katt.
Men idag gör vi som sagt inte sådär längre. Nissarna och till och med tomten brukar hjälpa oss med sådant som måste ordnas på dagtid så därför behöver vi inga människobarn längre. Men eftersom trollbytingarna lever längre än vanliga människor så finns det ju en del av dom kvar fortfarande, såklart. hos människorna. Någons mormor, farmor, farfar eller morfar är dom ju dom flesta. Misstänker du att någon av dina är det så är det bara känna efter där bak på ryggen på dom. Finns det en lite svans kvar så vet du. Vi lyckas sällan få den att försvinna helt när vi trollar in den. Finns den där så är dom en gammal trollbyting. Men troll blir dom såklart aldrig igen. Dom kommer alltid att vara mer människa än troll eftersom dom varit hos människorna så länge. Men trolla kan dom. Fast dom flesta vet såklart inte om det. Men kanske lika bra det för då skulle dom väl ställa till med en massa saker där dom fick barn att flyga i luften och gjorde annat fuffens. Sånt där som människor inte kan och blir förvånade när dom ser.
Men vi troll är snälla. En del tror inte det men så är det. Vi äter inte barn och har aldrig gjort det. Sånt är bara ont förtal. Människor som byttes bort förr fick äta godis varje dag och behövde aldrig borsta tänderna. Hål och svarta tänder fick dom såklart efter ett tag men vi trollade bort alla hål så att tänderna blev fina och rena som förut igen. Hur mycket leksaker som helst fick dom också. Massor. Så dom gillade faktiskt att bo här i trollberget. Någon gång för länge sedan sägs det att det hände att det var ett barn som inte gillade att bo hos oss och grät och grät och grät och grät så att det nästan blev översvämning i trollberget men då bytte vi snabbt tillbaks så att allt blev bra igen. Dom flesta trivdes helt enkelt. Man får liksom busa mer här i vår värld.
Hur som helst vill jag, alla trollen och bergakungen bara önska dig ett riktigt gott nytt år. Jag hoppas du inte försöker knycka våra skatter i midsommar när dom ligger oskyddade. Lev väl du lilla människobarn i denna nya tid tills vi hörs igen.
Det står ett nytt år för dörren. Inget särskilt egentligen såklart. Det är en mental konstruktion det där “nya”. Tiden och dagarna tickar på som vanligt ändå. Trotts allt är den här konstruktionen lite speciell. Den lovar att nya saker skall hända. Att det finns hopp. Eller tvärtom. Att allt tar slut eller blir värre/sämre. Ingen av oss vet och som vanligt kan man välja vad man vill tro om framtiden. Själv har jag sedan länge bestämt mig för att tro på möjligheterna. Ja, ja. Jag en “o-cool gubbe från Los”. Men det är också ett epitet bara.
“O-cool” gör att man kan göra coola saker. Javisst är det ni som bedömer och dom som säger sig veta bättre som bestämmer det. Men det är bara efteråt som man blir riktigt cool. Cool genom att göra det man vill – inte det folket vill ha.
“Gubbe”. När är man det egentligen? Är man under tjugo tycker man att det nog är redan vid trettio. Vi äldre skjuter det framför oss. Men någon gång är vi där. Oj, är man “gubbe” nu? Så jag väljer att vara det nu. Men varför skulle det hindra mig? Man får kanske inte spela rock’n roll när man är i min ålder och det finns en massa andra saker man kanske inte får. Vem vilka är dom som bestämmer det där? Är dom nått att ha? Idag? Minns vi dom om tio år ens? En riktig “gubbe” också inuti blir man om man lyssnar på dom som säger sådär. Oavsett antal år man levt. Dom som försöker begränsa en. Det är där det är viktigt att aldrig bli en “gubbe”. Inte i huvudet men kanske i en kropp som gör ont och i ett fårat ansikte eller ett grånande uttunnat hår. “Gubbe” kan föresten bytas ut mot “kärring” efter önskemål.
“Los”. Ja, vi bor här fortfarande. I byn där man fortfarande väntar på frälsaren utifrån som skall komma och rädda skogsbyn. Vända utvecklingen. Delegationerna och mötena och förståsigpåarna har ingen ände. Ingen ser att allt redan finns här. Om man vill det. Hos oss som redan bor här. Om vi hjälps åt. Men vi krossar varandra med avundsjuka och missunnsamhet som i varje liten by. Ser på när vi alla sakta dör tillsammans och tills det till slut bara är missunnsamheten kvar som ett spöke som svävar över byn som en gång var.
Så en “o-cool gubbe från Los” behöver inte vara så dåligt. I alla fall om man bortser från det eller ser det som text. Sanning? Säkert i vissa betraktares ögon. Sanning för en själv? Knappast. Man är den man är. Det kan fungera som symbol för att man kan göra det man vill fast man inte är det andra ser en som.
Men nu ett nytt år alltså. Man skall lära sig att skriva 2013. Ett ojämnt och lite otäckt tal på något vis. Men bara ett tal. Jag tänker i alla fall fortsätta att vara den jag är oavsett vad “ni” tycker. Ja det finns saker som jag gärna vill ändra på och hoppas kunna göra det det här året. Men jag är gärna en o-cool gubbe från Los ett år till. Känns helt OK. Känner ingen belastning från det epitetet. Kan bara hoppas att ni alla andra där ute i världen också känner tillförsikt inför det som skall komma och de förväntningar ni har inom er. Gamla elever som jag vet gör fantastiska saker. Fortsätt med det! Gamla glömda kamrater som söker nya vägar fast dom är lika gamla och o-coola som mig. Kör hårt! Hyllar er för det! Flytta till Afrika!? Go for it! Stjärnorna, dom etablerade, ni som vi vanliga o-coola tror är evigt lyckliga. Kasta av er förväntningarna och gör det där albumet, filmen, boken som ingen förväntar sig. Ja vargarna kommer kasta sig över er. Men den där pirrande känsla kommer att finnas där igen. Varför låta sig ätas upp av andras förväntningar istället för att göra det man innerst inne vill. Ni som är ledsna. Bryt mönstret. Byt jobb. Skilj er. Flytta. Förändra under det här året. Bli lyckliga igen. “Tretton” är för förändring.
Gott nytt år!
