Categories
Betraktelser & Berättelse

“Det var bättre förr”

Jag och lillkatten. Utanför fönstret horder av småfåglar. Mildväder. En kulle ute i ingenstans. En ort som är känd för det som var, inte för det som är. Därför att man vill ha det så. Jo nazikärringen minns väl en del fortfarande. Men det var också förr. Inte mycket att komma ihåg heller. Men det stora lurendrejeriet lockade såklart rikspressen som direkt hade dramaturgin klar för sig. Teater.

Kanske tycker människor att det var bättre förr. Jo mer folk såklart. Bättre service. Men egentligen finns det väldigt lite att klaga på. Medicin man förr hämtade i en lucka hamnar nu i brevlådan. Sätter man ut en lapp kommer brevbäraren hem till dörren. Bankärenden gör man på telefon och dator när man vill. Bättre om du frågar mig. Alltsammans.

Det är väldigt lite som var “bättre förr”. Bara den svårt anpassningsbare kan hävda den där tesen. Ett tydligt tecken på att man är på väg ur tiden är det definitivt.

För nu blir alltid förr. Det går ganska fort faktiskt. Mikro och naonsekunder. Frågan ‘är såklart hur lång tidsdifferensen skall vara från nu till förr för att “förr” skall anses som “bättre”. Räcker en nanosekund? Eller måste det gå en vecka? PRO borde fördjupa sig i frågan mellan Bouleturneringarna. Skapa standard och riktlinjer.

Nytt år snart. Man brukar hoppas på och bäva inför det nya. Vid tolv blir det gamla året minnen. De flesta av oss tror väl och hoppas på det nya som kommer. Medans andra hänger på sig en sandwichskylt och ställer sig i ett gathörn och profeterar om jordens och världarnas undergång. Som det alltid varit. Skillnaden kanske att undergångsromantikerna är de som får plats i media numera. Förr kallades de dårar. Inte fan skriver man och Agda som trivs längre. Åtminstone innan hon får cancer och måste “kämpa” och helst “vinna” över sjukdomen.

Men lillkatten skall sova och jag skall jobba. Det är oftast så dagarna ser ut här på ett kontor i ett stort hus på en kulle ute i ingenstans. Varken hus, kulle, eller katten och jag finns väl i princip inte. Bara några få känner vår existens. Fast det inns något fint i det. Att nästan inte existera. Så långt som man kan komma från Mick Jaggers varande såklart. Men inte sämre. Känd är inte likställt med “lycka”, Troligen snarare helt och fullständigt tvärt om är det troligen. Sådant borde man lära sig redan i högstadiet.

Serru!

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Törst av Jo Nesbø

Deckare. Sådant där som går att läsa. Poliser. Mördare. Mördade. Blod. Man blir inte smartare eller ens upplyft och kanske inte heller dummare. Men road, om blodiga mord nu kan roa. Ja och om inte road så känner man i alla fall någon slags lust eller läsglädje. Ibland räcker det alldeles utmärkt. Som här alltså. Det säger antagligen en hel del om det mänskliga psyket att vi gillar att läsa sådant här. Troligen en skrämmande insikt om man tar tanken vidare däri. Men läs om du gillar blod och mord vettja.

Andra böcker som jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Snart är det vargjakt

Det är riktig vinter. Hulken råmar. Är stor och grön innan. Grönare nu. Ilsket grön. Hoppar upp och ner. Älskar det här. Jag matar på säck efter säck med pellets och ber till gudarna om förbarmande. Eller nåja. Hoppas på SMHI. Gudar nästan de också där i Norrköping. Som försöker få ordning på slumpen. Det ÄR inte lätt det skall man veta. Ja vet. Slump är slump. Liksom. Men tärningens sista millisekundrullning klarar man av att hålla koll på med världens kraftfullaste datorer. Nåja. Nästan. Ibland tippar den i oväntade riktningar. Det är mycket att hålla reda på.

Men livet är gott här på kullen. Det går till och med att jobba. Åtminstone i någon slags lagom mellandagstakt. Mer kan man ju inte begära i dessa tider. Mellandagar. Defakto. Takt därefter. Såklart.

Någon delar med sig på Twitter att de bor tio personer i en fjällstuga, alla har magsjuka, bilen startar inte. Av att höra sådant känner man sig privilegierad som människa. Man har det för bra. Fortsätter det såhär så kan man förlora förnöjsamheten. Men iof, minnet fungerar ibland fortfarande. Man får försöka tänka bakåt. Det finns elände att ta av.

Tomten kom inte med något nytt mixerbord i år heller. Hmmmm…. Man har väl varit stygg. Tyvärr ligger ett sådant också synnerligen långt ner på listan av investeringar. Men en dag så. Fast jag klarar mig såklart med det jag har också. Inte fan är det så noga. Ingen lyssnar ändå på det som produceras. Själv hör jag ganska dåligt dessutom. OK alltså. Inte ett problem. Men det gör väl ingen skada om jag sätter mig i tomtens knä och önskar ett nästa år också.

Elton gör en skiva om korv. Får betalt i korv. Kaskadspyr efter att ha ätit tre. Försöker ge bort till mig Men nej, nej, nej käre Elton. Vegetarian serrö. Ja och du vet det. Skänk till något museum. Eller lägg ut på ebay. Folk betalar nog miljoner för din korv. Vill lukta på den. Spara den. Via den för vänner. Kommer närmare gud efter ett inköp.

En Elton med bröd tack. Urk liksom. Sa jag så. Uppskattades inte. Blir inte bjuden på nyårsfest på Capri. Nope.

Men vill inte dit heller SÅ DET SÅ. Älskar vår gröna IKEA soffa. Tänker fira nyår där. Läsa sen i dagarna två. Japp. Inte röra mig ur fläcken annat än för att sätta på kaffe och gå och sova. Lyxliv. Pension kommer ändå. Det du Elton.

Fast han har slutat lyssna för länge sedan. Han håller förresten med C att min musik är skit. Men det kan man ju inte använda mot honom.

Vargarna ylar på kullen. Det är något visst med det där. Uråldrigt. Jag njuter. Men snart börjar en helt onödig vargjakt. Så kanske skall dom hålla snattran. Ligga lågt. Eller anfalla. Bakifrån. Järgarmiddag.

Fasat har man musik på hög volym hör man inte vargarna såklart. Man får därför idka tystnad till och från. Uppleva omgivningen.

Indianer finns det inga här uppe (längre). Däremot Hamrabor. Det är ungefär samma sak. Om man är infödd här. Aldrig ett samarbete över älven som delar Losbor och Hamrabor. Det är som i forna Jugoslavien. Innan krig. Ligger latent. Faller byarådsordföranden ifrån så är helvete igång och över oss. Då behövs medling och FN trupper. Så säg inte att det är lugnt på landet.

Som inflyttad, bara bott här i (snart) fyrtio år, så förstår man inte problemet såklart. Vi “Stockholmare” fattar inte sådant. Att försöka hävda att man väl är mer “Edsbybo” i-så-fall än “Stockholmare” är f.ö. lönlöst. Ingen lyssnar på det örat. Synd för det är det enda öra som skulle ta folk vidare.

Men skit samma.

Men tycker jag inte att jag har gjort en dag nu? Jo det tycker jag. Finns en skapligt bra bok att läsa. Slänger man sig i säng här och nu så hinner man läsa lite innan ögonen faller igen. Just för att det är gott att så göra. Njutning. Man skall unna sig. Jodå. I alla fall om man kan. De där som piskar sig och plågar sig till guds ära är faktiskt bara fåntrattar. Livet är här och nu. Efter det kommer döden. Mörker. Ingenting, Och örnar säger farsan. Lika bra att ha det så bra som möjligt.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Nattsvart

Det kan alltid bli värre.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bara mörker

Jodå, på riktigt, både åt öst och åt väst. Fast 7 lux…. lite hopp…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Första

Glömde alldeles bort den här “säsongens första“. Telefonen säger att bilden togs på “lördagen” men jag är ganska säker att det var “måndagen” för jag tror det var då vi var i Bollnäs.

Haket är som synes av det mer tvivelaktiga slaget. Men levererar mer än man tror. Semla och kaffe för tjugofem spänn. Långt billigare än bultarna vi egentligen är här för.

Nu är det här ett traditionsbrott utan dess like. Det är som att dricka julmust före den 23/12. Anledning att bli fängslad för. Men man vill ju leva vilt ibland. Krydda tillvaron. Dessutom var det gott. Semla med kardemummabröd. Det jag gillar bäst.

Man kan få korv här också. Jag är rädd att man får galna kosjukan av den korven. För billig. Antagligen gäller detsamma kaffet och semlan. Men detta försök skall inte upprepas i närtid. Som att feströka. Rätt OK ändå. Bara lite vilt och farligt. Om det händer ibland.

En familj, två barn två vuxna, fjällturister, ja kanske Järvöturister, tar sig en tunnbrödrulle innan de far hemåt mot Stockholm. Under det att halvuxna barn och mamma köper mat passar projektledarpappa på att “jobba lite” på sin laptop. Man måste hålla sig uppdaterad. Projekten skall rulla på. Han verkar viktig. Men kanske har han bara koll på familjebudgeten.

En annan gång en invandrarfamilj som kommer i en skraltig bil. Två små barn som är väldigt upprymda. Det här är fest skrattar deras ansikten när de slinker in här. Fördomsfullt tänker jag att det är det enda som pengarna räcker till. Man känner igen de sina. Föräldrar som försöker skapa fest i vardagen med de medel som finns.

Men jag kan ha fel. Har antagligen det. Men de rika sitter inte här. Punkt.

Tillvarons ok är såklart inte tungt om man nu är pensionär. Det rullar mest på. Gårdagen tog sig framåt kvällen. Måttligt. Har större förhoppningar på dagen. Som det är liksom. Det kan inte hjälpa men ÄR irriterande. Höjer blodtryck hos gubben. Men det finns medicin för sådant.

Te och ljuständning och HULK matning är morgonbestyr. Inget tungt. Ingen längre monolog innan ljusstumpen tänds. Ingen publik. Gott således.

Så här

såg Teslorna ut i en vision från 1964. Världsutställningen i New York 1964. Farsan tog bilderna och kom hem och berättade om de självkörande bilar som skulle fylla gatorna kring år 2000. Och nu är vi där. Jag får hybris (får och får !!!) och taggar Elon Musk som vilken idiot som helst för jag tycker de i design är en blandning mellan deras marsskepp och Teslan. Ångrar såklart omedelbart. Nästan innan send. Vem tror ens en sekund att en sådan person läser något från vanligt folk. Icke. Fan, fan, fan vad dum jag var tänker man… Men gjort är gjort. Ja och dum är man då. Ja och har rätt i det. Men jag kommer att göra om det. “Se mig” är starkt. Har alltid varit torsk på det.

Men min dag skall få börja här. Lite sent om sider sådär. Men ändå. En dag. En ny. Med hopp om att få saker gjorda. På hoppet kan man leva ett helt liv.