Categories
Betraktelser & Berättelse

Tomtar, tomtar, tomtar, var man ser.

santa claus carrying a classic radio
Photo by KoolShooters on Pexels.com

Alla dom där tomtarna, minst tio stycken, som rusar förbi här ute, vad skall man göra med dom? Jag bara frågar? En gång, alltså ett rus, är som vanligt ingen gång. Men här pratar vi om fram och tillbaks och fram och tillbaks och fram och tillbaks en hel kväll. Nervöst i tomteleden tydligen. Eller vad är det som händer? Upplever alla andra samma problem i dessa tider? Lillkatten , gammelkatten och jag gillar inte det här. Vi vill ha lugn och ro. Helst arbetsro. Eller åtminstone ro nog att sova vår skönhetssömn.

Nä nu tror jag att jag ringer polisen…

Men dom brukar inte komma. Långt till Los. Sist jag ringde. I påskas. Då när det var hundra påskkäringar här ute som sjöng “tjejer….. vi måst höja våra röster för att höras” då skrattade dom bara åt mig. Trodde inte på mig. Avfärdade mig. La på. Svarade inte när jag ringde upp igen. Vad skall man då med poliser liksom. Men jag klarade av det själv. Slängde upp Marshallstacken på bron och drog några dåliga solon. Dom dröp av. Allihop. Som vid vilken Hedmanskt uppträdande som helst. Nära nog som vid ett av mina skivsläpp.

Men nu! Exploderar snart. Vattenslang kanske. Eller fram med bössan? Fast har ingen. Dynamit innehas inte heller. Vill förgöra. Eller blir man en scrooge då? En julförstörare. Får juldan förstörd också av en massa gråtande barn här utanför som inte fått några klappar. Hamnar på Aftonbladets löp. Hängs ut som riksjulhatare. Blir en tradition. Ihågkommen som en missdådare.

Tomtejävlar!

Jo jag skriker det åt dom varje varv dom tar. Men dom vinkar bara tillbaks. För mycket skägg har dom för att man skall se om dom flinar också dom jävlarna. Men antagligen. Tomte-as! Skitgubbar. Är det tanter med också? Vet ej. Men dra åt helvete med er! Nu!

Hmm…. Marshallstacken är såld. Metoden fungerar kanske ändå inte på tomtar. Men Metallica då? Om dom nu inte är hårdrockstomtar!? Sådana har rört sig här på kullen tidigare. Man vågar inte chansa. Sådant där kan få motsatt effekt.

Äh, går och lägger mig. Tar katterna med mig. Ignorerar. Är dom kvar i morgon kan jag köra över dom med bilen när jag drar iväg till besiktningen. Smiter väl sen. Skyller allt på någon passerande Stockholmare. Fjällturist. Utan allt ansvar. Besiktigar. Njuter sen av julen och den sköna tystnaden.

Godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Proppar i mig och tar emot

pexels-photo-2068975.jpeg
Photo by Alexander Mils on Pexels.com

Det ramlar in dubbelt så mycket pengar på sponsorkontot som vanligt. Varför vet jag inte. Men GitHub har överraskat förr. Avvaktar ev. meddelanden innan jag gör av med dom (:/). Det finns såklart hål att stoppa i också för open source projekt. De som bara tar glömmer ofta det. Fler företag borde göra som Hagström Consulting AB. Inte vanligt utanför då utanför USA trotts mycket prat om open source användande och intresse. Men borde såklart vara lika vanligt som att säga tack. Ge tillbaks är fint.

K säger att hon har prinsesstårta med sig hem. Jag menar. Kan en julhelg börja bättre. Förra året gick jag upp fem kilo. Får (tydligen) slå det rekordet i år. Turligt nog är en hel del av den där viktökningen julmust. Vätska alltså. Balans återställs på någon vecka. Men några kilo blir alltid kvar. Men nytt år nya tag på den fronten. Ett måste.

Mest städning annars hittills idag. Det där som måste göras. Men den stora vilan närmar sig. Värt att lägga tid på det de där förberedelserna alltså. Men imorgon har jag besiktning (det gör inget om en extra tumme hålls), systembolag och ett gäng småärenden,… sen så. Ja, hämta äldsten på julafton i Bollnäs ingår också i förpliktelserna. Klart efter det. Lugnt i alla andra avseenden. Som man vill ha det under en jul.

Får ett mail från TV om helgens utbud. Uppesittarkväll (läs bingolotto), Jägarna, Jönssonligan, Kungen, Julfilm, Beck, Ännu mer Jönssonligan och Beck, Farmen… Där någonstans kräks man. Ger man folket vad dom vill ha får man TV3, TV4 och Facebook. Urk! Kaskadspyr.

Men söker man så finner man. Djupt ner i Netflix utbud brukar det gå att hitta ett och annat. Annars laddar säkert yngsten ner något riktigt gammal och kornigt som det går utmärkt att somna till.

Bokus-högen med goda böcker har anlänt sedan några veckor tillbaks. K som väljer ut ett gäng skönlitterära saker. I det njuter både hon och jag. Vi har unnat oss det där under många år även när annat fått stå tillbaks. Eftersom jag alltid somnar efter några kapitel så brukar K läsa dubbelt så mycket mot vad jag gör. Men det är kanske förväntat eftersom hon ändå är i biblioteksbranchen. Som det skall vara alltså. Hon är inte ens pensionär ännu. Ju. Lämpligt nog håller jag på att närma mig slutet på min nuvarande bok. Norskt blod. Ja död med. Försupna poliser. Standard. Men bara några kapitel kvar. Den timingen måste nämligen sitta till julen. Alltså, så att man får ge sig hän med julinköpen.

Allt sammantaget. Det är en märklig och annorlunda jul i år. Jag vet inte om jag förtjänar det här egentligen. Lugnet. Överflödet. Familjen. Det var så länge sedan det var en jul utan den skrikande fattigdomens övertoner. Men kanske är man värd det här ändå. Måste tror det. För att kunna njuta. Beredd att betala priset.

Besiktning imorgon alltså. Återbesiktning. Kan gå hur som helst. Men hoppas såklart på ett “OK”. Har i alla fall gjort vad jag kunnat där ute i kylan och snön. Godkänt är en julklapp från transportstyrelsen. Underkänt bara ett nytt datum. Så dåligt kan det väl egentligen inte gå.

Nu skall lillkatten sova och jag koda lite. Som det är idag alltså.