Categories
Betraktelser & Berättelse

Värdelös dag

Vinter på kullen igen. Men temperaturer runt tio minus är rätt bra ändå. Kanske bäst faktiskt om den ligger där omkring under vintern. Faktiskt. I alla fall om man har varmt inne. Det har man.

Fullständigt värdelös dag jobbmässigt. Alldeles för många störande händelser. Är i princip beredd att ge upp “före jul uppgifterna“. Men blir stressad av det där. Det finns så mycket kvar att göra. Helt onödig stress såklart. Man är ju en (ganska) glad pensionär. Borde inte bry sig. Pengar landar på kontot ändå. Men man bryr sig. Alltså.

Förr, under den goda tiden laddade jag upp med några goda böcker inom något nytt programmeringsområde såhär inför jul. Sen ägnade jag julledigheten till att plöja dom där. Gärna framför tv’n med penna och kollegieblock. Ja det där fanns med alltid där i soffan. Det var inga problem att kolla en film, läsa bok och fundera på samma gång. Jag älskade det där.

Nu för tiden blir jag alltså mest trött. Det får räcka men något skönlitterärt under helgerna. Avkoppling. Man åldras. Men saknar det där. Energin. Den som tillhör de unga. Avtog väl vid femtio ungefär. Fram dit – full fart. Outtröttlig.

När Windows SDK’n var som mest omfattande var det en hyllmeter med böcker. Vilken lycka när den lådan levererades. Tror det var före en jul också. Men allt det klarade man såklart inte under en jul. Tog år.

Men tror jag skall avsluta denna tämligen värdelösa dag här och nu. Sätta allt hopp till morgondagen. Fast fan trott att den blir bättre. Men facit på det har man imorgon kväll. Räcker väl så. Hoppet är ens vän. Alltid.

God natt Sverige!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Defunctpunka

flat tire of a motorcycle
Photo by Erik Mclean on Pexels.com

Lillkatten och jag sitter på kontoret och jobbar som brukligt är. Nåja, hon sover. Jag skulle också vilja det men knappar tämligen inspirationslöst på med hjlp av enbart jävlar anamma det skall gå. Här är vi hur som helst. Ingen förväntar oss några priser. Men kattgodis til lillkatt, kaka till gammal gubbe kan väl hjälpa. Kanskse. Men troligen inte.

N kommer hem (sent för bussen ramlar samman) med en ny modern bankdosa. Den är vacker apelsinorange och kan scanna QR koder. Nope det kan inte min. Han letar förresten lägenhet i Ljusdal så är det någon här som har tips om sådant så tas det gärna emot.

Minns när SJ kom hit med sin bankdosa. Första generationen. Länge sedan alltså. Ville ha hjälp. Höll den mot skärmen som en fjärrkontroll som demonstration. Man fick låta bli att flina och sen förklara hur det fungerade. Fast ingen skugga föll såklart på honom. Hela den här industrin är defunct. Det är bara att sätta sig i vilken bil som helst, om man nu har kört en annan bil, för att förstå att det är så, där i den kommer man direkt att veta ungefär hur allt fungerar. Vet man inte så behövs inte lång tid att klura ut det och köra iväg säkert och lätt gärna i hög hastighet på diverse vägar. Hur långt har inte IT världen innan vi är där? Defunct såklart. Punka från start. Inga människor borde behöva känna sig dumma så länge det ser ut som det gör. Man skäms för att varandes en del av det där.

Oinspirerat här alltså. Finns egentligen ingen anledning till det. Men det är som det är. Försöker i alla fall. Snigelsteg, men i alla fall, framåt går det. Ibland får man nöja sig med det.

Javascript. Github. Dependabot. Som en jävla chef som undrar “hur går det” varje gång hen går förbi. Varje vecka är det något nytt säkerhetshål i någon Javascript komponent som ligger djupt ner i hierarkin av kod. Bör åtgärdas. Stressar. Japp, jag hatar. Brukar rödmarkera mailet. Det betyder “VIKTIGT“. Sen glömmer jag bort det och låter det sjunka ner i inkorgens oändliga hav och kan ta bort det när nästa dependebot kommer. Det som jag alltså rödmarkerar. Ja och så säger jag “visstja” för mig själv. Fast nåja. Ibland får man ta tag i det där. Uppdatera. Om det nu går för att annan kod av andra inte är uppdaterad.

Högnivåkod. Går snabbt att skriva saker. Sätter fast en i en rävsax i uppdateringshelvetet. Ett djävligare helvete med bara IT folk där ingen vill hamna. För vem skulle man kunna ha en intressant dialog med. Där har ingen garanterat någonsin läst en bok. Ja och är stolta över detta sorgliga faktum.

Fördomar…

Kanske…

Men båtvändning har genomförts. Hoppet finns där igen. Fyra veckor här vid vändpunkten nu, sen tar det fart. Ljuset återvänder med raska steg (läs raska fotoner). Hoppet ökar och när Vasaloppsstarten smäller iväg är svårmodet över. Man har överlevt en till vinter. Ja om man lever ända fram dit. Det vet ingen. Speciellt inte en pensionär.

Man kanske ändå, som katten, skulle somna in en stund här i stolen. Har hänt förr. Man vaknar när huvudet faller ner mot någon sida med ett dunk. Man tittar upp och undrar var man är. Förstår ingenting under några sekunder. Kravlar sig sen långsamt upp ur mentalt mörker och försöker komma upp på spåret igen. Det går oftast.

Måste skaffa en sådan där flygplanskudde. Antagligen för sent att önska sig en sådan av tomten nu såhär nära julklappsutdelning. Men tanken är inte fel. Fast en soffa vore såklart bättre. Då kan man sträcka ut sig och vila på riktigt vid behov. Varför inte liksom. Varje kontor borde ha minst en.

Men skall snart ner och hämta K på biblioteket. Det vore lämpligt om jag hann knappa några vinnande rader innan dess. Ja och laga mat. Vattna blommor. Hmmm… städa här nere på kontoret. Men någon måtta får det faktiskt vara. Det är troligen farligt att bli för ambitiös.

Ju.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Båtvändning

Nu har vi seglat norrut ett tag. Mot mörker och kyla.

Men nu klockan 15:59:16 seglar vi söderut, mot ljuset igen. Visst är det värt att fira i dagarna tre? Den verkliga anledningen att fira denna tid.

Nästa gång vi byter färdriktning är det alldeles strax midsommar och nordborna är lyckliga.

Categories
Swedish

Gott bröd

Ibland krävs engagemang för att få gott bröd på julbordet. Min tro på mänskligheten är starkt beroende av open source rörelsen och samarbeten som gjorde det här möjligt. En är att vara en del av båda.

Categories
Företagande

Nu har Realtid svaret: Då är man rik! | Realtid.se – Kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete & fondförvaltning

“Inom filosofin pratar man inte så mycket om monetär rikedom, utan mer om välfärd, som i sin tur ligger nära lycka. Om man är lycklig – är man då rik? Oavsett lycka eller inte – om man uppfyller sin längtan eller åtrå efter olika saker, då är man rik. Detta tangerar även frihetsbegreppet, så om individerna är tillräckligt fria så kan man tala om rikedom”, säger David Kronlid till Realtid.

Source: Nu har Realtid svaret: Då är man rik! | Realtid.se – Kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete & fondförvaltning

Categories
Musik

Gammal (jul)låt

Categories
Betraktelser & Berättelse

Uppmuntran

Guldet äran och ädelstenarna faller från himlen. Men jag är inte intresserad av det där. Det kom en dag när jag insåg det. Den enda önskan jag har är att jag var femton den gången. Men bättre en sen insikt än ingen insikt alls.

Den som tro på äran och pengarna tror såklart att sådant där snack bara är bortförklaringar. Men i varje människas liv kommer åtminstone en dag när ära och pengar saknar allt värde. Har man tur är den stunden inte den sista dagen, den sista minuten i ens liv.

Jag har jobbat med de där drömanställda. De som för lite beröm gör allt för företaget. Junkies på beröm glömmer de bort sig själva och går i uppmuntransfällan varje gång. Cheferna älskar dom. Ja sen pengatyperna. Mest lön är bäst. Förlorare. Alltid fast i alla enkla fällor utan reflektion.

Fast kanske är det bara avundsjuka som skapar de där “teorierna”. Jag har inte fått så mycket beröm och stora feta plånböcker skickade åt mitt håll. Må så vara i så fall. Endast den som levt klart sitt liv och summerat det vet svaret. Där och då finns ingen tid att skriva framgångsböcker.

Men skit samma. Jag tänker varken skriva framgångsböckerna, de om att finna lyckan eller boken om det stora misslyckandet, den om livet i armod eller mina memoarer. Nope. Den här bloggen är mitt forum. Tydligen är bloggar dessutom helt ute. Ja som jag.

Betäller tre pallar pellets på morgonen. Julpellets. Den stora gula traktorn med den snälle mannen i skall leverera på eftermiddagen. Värme i jul. Julfrid. Julklapp till Hulken. Hans julbord. Kanske skall jag slänga in en hundralapp som en julklapp in i eldstaden åt honom också i år. Så stor skillnad vore väl inte det mot pelletsen. Pengar som pengar. Hur som helst. Hulken hurrar hur som helst när jag berättar om leveransen.

Åker varvet runt byn för att ladda upp batteri efter att ha skjutsat ner K till jobbet. En liftande man viftar in mig. Han har missat bussen. Den har inte stannat när han stått där. Han får skjuts ut till stora vägen. Längre skall jag ju inte. Men känner nog nu att om lite mer jul-ande varit inblandad så borde jag väl ha skjutsat honom till Färila. Det riktiga att göra. Men jag gör det inte. Et beslut som kommer att plåga mig. En missad examen.

Hoppas i alla fall att han får skjuts med någon annan. Någon som skall hela vägen.

Men nu skall jag återvända till näringarna. Huset och kullen utanför är tyst som om världen där ute inte fanns. Som att det bara är jag kvar. Att det är så kan man kanske tro ibland annars också. Överlevnadsbart och rätt skönt de flesta dar. En förbannelse och ett djupt hål under andra. Vägen in i glömskan. Den vi alla går. En dag är till och med sådana som John Lennon glömda. Och det går såklart snabbare för oss andra. En generation. Sen borta, Fast det går tydligen att köpa en gravplats som finns där in i evigheten. Lärde mig det i helgen. Men ingen vet vem man var i alla fall till slut.

Categories
Swedish

Ett julfenomen i elens tecken | fortum.se

De flesta har ganska bra koll på vad de gör runt kl. 15.00 varje år den 24:e december. Förra året gjorde hela 4,5 miljoner samma sak och det var så klart att de satt bänkade framför Kalle Anka

Source: Ett julfenomen i elens tecken | fortum.se