Categories
Företagande

Moderna socialdemokrater älskar att sänka skatten för de rika | Aftonbladet

En av socialdemokratins besynnerliga egenheter är förtjusningen i allt som är stort. I kombination med partiets excentriska avsky mot att beskatta de besuttna blir fiaskot med nätjättarnas etablering i Sverige begriplig.

Source: Moderna socialdemokrater älskar att sänka skatten för de rika | Aftonbladet

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tisdag

abstract art artistic autumn
Photo by Pixabay on Pexels.com

Morgon. Sommar i luften. Tar en macka med Vegiar på. Lyx här en vardag. Hoppfull. Dagen börjar bra. Jag utsövd. Trotts Ulf Lundells oro där i Österlen – i de ensamma männens paradis – som tar mig in i natten. Eller kanske just på grund av den.

Borstar tänder. De som är kvar verkar sitta kvar också idag. Det finns behov av översyn där. Men den får vänta tills efter nästa år. Jag går ändå i väntans tider.

Ser att kattlådan behöver bytas. Dagen faller väl något där. Den är inget som tilltalar något av en människas sinnen. Bäst är att ta tag i det innan duschning och tvagning. Då förföljer den inte med en, en hel dagen. Så det gör jag.

Ute fuktigt. Augustifuktigt. Frasse, gammelkatten, har lagt sig tillrätta bakom bilen. Där sover han sedan som en död mest hela dagen. Mer än en gång har jag varit fram till honom i tron att han verkligen gått vidare till andra världar. Men han överraskar alltid. Pigg men skraltig. 92-åringen.

Kattlåda i kompost. Något skall vi ha tillbaks från inhandlad kattmat. Blandar ut jorden väl. Den som hamnar i krukor och pottar om ett år eller två. Det går runt. Cirkulerar. Kattlådstömmning är alltså inte helt meningslöst. Duschar man på det så sköljer man också av sig minnet av en låda skit.

Tisdag. En bra dag. Man är uppvärmd efter en tvekande måndag och det är tillräckligt mycket vecka kvar fortfarande för att man skall tro att det finns saker man skall hinna med innan helgen. På onsdag kryper redan då den här paniken sakta över en. “Snälla inte helg redan, jag skall bara…”

Idag skulle då “Buslåt till Backa-Jan” släppts men den verkar inte ha passerat genom alla Spotifys filter ännu. Tveksamt om världen bryr sig eller ens noterar den förseningen såklart. Mig berör det också föga. Min process och glädje är i snickeriet, det jag kallar “studion” lite ambitiöst.

Fast jag har väl ungefär lika många lyssnare där på Spotify som alla andra lokaltidningens stjärnor. Det är lite där som med Luciaval. Skall man bli lucia så skall man ha stor släkt eller i alla fall många vänner. Fast nu för tiden har ju till och med luciavalet moderniserats. Det lottas. Antagligen den sista dödsryckningen för allt det där. ÄNTLIGEN!

Man kan såklart undra varför man lägger ut musiken på Spotify. Plågar sig. Fläker ut sig. Men det är väl den där lille inom en som vill bli bekräftad. Fast det blir man ju aldrig. Den bekräftelsen är förunnad några få. Blir man bekräftad så tror man ändå inte på de goda orden. Jo suger i sig gör man. Som en uttorkad alkoholist. Javisst. Men godord bleknar fort. Till slut är det bara de där negativa kommentarerna som sitter kvar. Sitter där som en tagg och varar sig mer och mer för varje år som går. Tilltar i styrka för varje dag som går. “Du duger inte”.

Ändå är det ju gott att leva. Man får vara tacksam över förnöjsamheten.