Andres Lokko skriver en fantastisk artikel i Svenskan idag om musiken. Vi är såklart överens. Det är det skramliga, det som som aldrig hörs på radion eller syns på listorna som är hoppet. Så självklart i ytlighetens tid men så skönt att höra från någon som tillhör etablissemanget. Inget märkvärdigt skådande in i framtiden eftersom det alltid varit så men ändå.
Det börjar dra ihop sig mot jul. Ingen jullåt är förfärdigad. Just det är synd. Det har varit lite roligt det där. Det kanske får bli en nyårslåt i år. Eller ingen alls då. Det spelar såklart ingen om helst roll hur som helst varken för mig eller någon annan. Jag är glad att det inte gör det. I ro med mig själv i alla fall där. Befriad från, “Charlie säger…”. “Charlie tycker….”, “Charlie menar….” som upprepas om och om igen av mina Ljusdalsmusikbröder. Ja “Charlie” byts mot lämpligt annat namn i andra byar köpingar och städer. Ni vet de där som var till Stockholm och inte lyckades och sen kommer hem för att fortsätta att vara överårig rockstjärna där hemma. Inget fel på dem. Absolut inte. Men de är bara som du och jag och därför har deras åsikter inte heller mer eller mindre värde. Man får göra vad man vill vad de än tycker säger och menar.
Musikmässigt har det såklart helt och hållet varit ett försakat år det här. Det är inte många timmar jag suttit där i studion. Knappt alls faktiskt. Det var egentligen det där sjungandet på Lars Jonsälls begravning som blev gjort i musikväg i år. Ja och det kunde man ju varit utan. Verkligen. Imorgon tänder jag ett ljus för honom. och Jompa där på den där blåsiga kyrkogården. Önskar God Jul.
Vintsersolstånd idag. Dagen är 5 timmar och 11 minuter och natten är 18 timmar och 49 minuter (räknat med hel solskiva över horisonten) imorgon har vi redan hämtat hem en minut mot ljuset igen. Visst fasiken är det väl just det där vi firar. Att ljuset är på väg tillbaks igen. Inga jävla sagor som tryckts på oss uppifrån. I alla fall är det vad jag firar. Han/hon/det/gud är definitivt med mig när det gäller en sakfrågan. Solstånden är i alla fall något man borde kunna samlas kring utan att hata varandra, spränga varandra och mörda varandra. Vad i helvete har religionerna mer gett världen. Tröst!? Icke. Inte religionerna. Möjligen tron på något.
Med det får det bli slutbetraktat för den här morgonen. Tekoppen är nämligen tom och det finns annat att göra.