Day: 30 April 2026

KISS – Det viktigaste att minnas. Nej inte “kiss” och inte “Kiss“. KISS. Alltså Keep It Simple Stupid. Jodå, jag har det uppskrivet på min skärm. Ja och JODÅ, jag har haft KISS stämplat i pannan ände från de första dagen. Jag försöker tänka på just det där varje gång något ät i varandes. Alltså andemeningen. Krångla inte till det! Det borde ju vara enkelt att hålla sig till detta enkla kan man tycka. Genier kan få krångla till saker för att de kan krångla till saker men, men vi vanliga, japp, vi bör låta bli, då blir det som bäst. Förresten. Om sanningen skall fram så gäller nog det där genierna också. Det är väl därför de är genier, alltså för att de ser det enkla.

KISS alltså.

Jag drabbades igår. Av insikten att jag gjort ett avsteg. Jag valde en gång en låda till mina “elektronikprodukter” som var billig och öppen och fungerar på DIN skena. Kort och kapsling kan skickas till kund. Hen sätter ihop. Lite olika om man vill ha på DIN skena eller skruva upp någonstans. Men enkelt och smidigt. Men det viktigaste

Byggsatser (kit) som inte är färdigmonterade är i en gråzon – om produkten säljs som ett hobby-/utbildningskit där slutanvändaren monterar den själv, faller ansvaret för CE-märkning ofta på den som sätter ihop den, inte tillverkaren av kitet. Det finns alltså inget krav på CE-märkning på själva byggsatsen i den situationen.

En lilleputt kan alltså sälja grejer. Certifiering kostar kulor nämligen.

Jag har valt en “ursnygg låda” till min nya CAN4VSCP gateway. Kan Kineserna så kan ju jag tänker man. Men Kineser skiter fullständigt i allt vad CE/FC märkningar heter. Ja förutom att klistra på en etikett. Ja oftast skall tilläggas. Inom mitt område i alla fall. Men ni kan ge er fan på att om en Svensk firma eller en Tysk firma gjorde samma sak så knackade polisen på dörren inom en vecka eller två. Fy fy och böter och sen hejdå!

Ja och jo och visst. Ovanstående är EN tolkning som inte provats i domstol ännu. Pipsvängen kan det gå åt i alla fall.

Det var in i det där jag var på väg. Dessutom finner man snart att arbetet med lådan tar mer energi än resten av projektet. Så tänker man. Not KISS! Eller !KISS borde det väl skrivas. Man borde alltså rätta sig själv. Säga mitt åt och göra om, göra rätt.

Så det gör jag. CADar om kortet. Väljer en enklare låda. Inte lika snygg. Nope. Men OK. KISS.

Så det sitter jag med nu. Kanske hinner jag ändra mig på vägen. Sparar alltså den gamla designen. Utifall. KISS är nämligen också beroende av perspektivet. Var man står. Vila muskler man har. Kapital. Olika äro då vad som kan ses som KISS.

Kanske handlar det egentligen i grunden bara om att slippa stämpla “KLART“. En fegis utväg. Framtiden lär utvisa.

Grattis Kungen förresten. Vi säger väl Du!?

Idag, just idag, har vi bott fyrtio år i Los. Tänka sig 40 år! Om det är fyrtio år för mycket kan jag inte uttala mig om just idag. Trivs ju på min kulle. Men visst, jag känner nästan ingen. Eller alla. Men ytligt. De skvallrar om mig och jag om dem. Men inte mycket mer. Fast det där är ju det man sökte när man flydde hit från Täby. Det man lugnt kan konstatera är att mycket hade blivit väldigt annorlunda om man stannat i närheten av storstaden. Bättre eller sämre – ingen vet.

Hemma har det väl aldrig Los riktigt blivit. Men det var aldrig Täby, Uppsala, Katrineholm heller. Edsbyn var det såklart det. Den plats man föds på måste ju ändå ge rötter. Men när rötterna väl ryckts upp, ja då förblir de uppryckta. Att känna den där känslan av att man är hemma kan jag sakna. Fyrtio år på samma plats hjälper inte där. Och att flytta hjälper inte heller.

Hur många år till det blir i Los står skrivet i stjärnorna. När man försvinner härifrån, på det ena eller andra sättet, blir det man efterlämnar bara som en parentes. Men det är väl så det skall vara kanske. Sandkonst som sopas ihop och sprids för vinden som om den aldrig fanns. Jo jag kan leva med det.

Den stora frågan är om man skall hurra eller inte…

Ps Kungen fyller 80 idag ds