Påsken bjuder på en dryg decimeter blöt tung snö. Ni vet sådan där snö som suger fast vid spaden när man försöker flytta den. Jag skottar av bron. Gör en gångväg ut till vägen. Sen får det vara. Resten får solen ta hand om.
Påskvila. Vi excellera i den sortens aktiviteter under helgen. Aldrig tidigare har jag sovit så mycket under en ledighet tror jag. Läsa lite. Äta lite. Sova. Se något på tv. Sova. Äta. Läsa och ta det alltsammans från början igen.
När man befinner på den nivån, vegeterande tillvaro, så spelar det såklart ingen som helst roll att det snöar och geggar ihop sig där ute. Man går helt enkelt inte ut. Stannar inne. De längsta vandringarna man gör är mellan soffan och kylskåpet.
Snö den här tiden är man van vid. Den brukar försvinna lika snabt som den dimper ner. När den gör det så tar den med sig den hårdpackade snön också. Den som gärna hänger kvar och vill ha oss att minnas vinterkyla och snöstormar. Inget att beklaga sig över alltså.
Den här tiden brukar man ligga på som en hök och bevaka långtidsprognoserna. Pelletsförrådet brukar börja sina och man vill inte köpa in mer pellets än man behöver innan värmesäsongen är över. Planering och beräkning. Men icke i år då alltså. OJ! vilken befrielse.
Nu börjar arbetsveckan. Jag sitter här nere och har tagit mig igenom mail och annat. Redo för lite kodande om en stund. Har inget emot det heller. Gillar att arbete. Gillar att finnas på kontoret. Men känner också att det har varit en mycket skön helg där man laddat batterierna (och magen) ordentligt. 100% gäller definitivt. Jag har blivit bättre på att koppla av under ledigheter på gamla dar. Gamla hundar kan tydligen förändras (lite) ändå.
Ja och tamefan om jag inte fortfarande inbillar mig att jag kan förändra världen.
