Det blir lite fel på grejerna till nya sängen. Madrasserna är för smala. Lite antiklimax blir det allt när man trötter skruvat ihop och lägger på dem. Men sådant får man ordna. Så bil tas upp till IKEA i Sundsvall idag och byter. Inga problem med det. Ja sen hem igen. Det går en dag på det där. Men när vi lagt på madrasserna igen så passar de så finfint nu så. Sådant som händer. Sådant man löser. Sådant man inte ödslar mer energi på efter att det är fixat.
Nu kan man tydligen inte ligga på de där madrasserna på tre dygn ändå. Det skall expanderas. Så de får ligga där själva den här veckan och gona till sig. Till helgen skall det testas. Har man ont i kroppens alla delar när man stiger upp efter en natt i den nya sängen eller inte?
Vår förra säng får väl bli ved. Har hängt med sedan 1984 så det är verkligen dags för den att nu få gå in i den hårt används eviga sömn. Troligen alltså att det här är den sista inhandlade sängen i livet. Börjar bli många sådana “sista” nu.
Har alltså sett folk idag. Mammons tempel är definitivt mer fyllda än vad alla kyrkor kan åstadkomma en söndag som denna. Man kan ju tycka vad man vill om det ytliga som manifesteras i det. Men jag tror ändå, eller snarare vet, att de här människorna jag möter idag är i alla fall tusen gånger mindre farliga än alla de kyrkans dårar som samlas i “guds hus“. Det gänget är i alla fall jag i det närmast livrädd för.
Men människor. Tycker om människor. Fast jag är lite trött idag och kan inte riktigt känna in deras historier. Synd tycker jag. Gillar verkligen det. Är rent utav en hobby. Men får i alla fall en sushi som smakar OK, får en cappuccino som smakar helt förträffligt. Några nya lådor och ett gäng nya pelargoner kommer också med hem. Min gamla tanter (läs pelargoner) har åderlåtits den här vintern och behöver lite föryngring. Tanter de också. I pelargonernas värld föds man som tant och bevarar den statusen från grott frö, över stickling upp till fullvuxen planta. Vackra är de hur som helst, ja och lätta att konversera med. Inte lika snoffsiga och malliga som rosor och tulpaner eller så svårförståeliga som andra märkvärdigare typer som fredskalla. Blommor för vanliga enkla människor helt enkelt. Märkvärdiga människor behöver såklart andra mer sofistikerade sorter.
En dröm är att se dem i verkligheten, vilda på en solbelyst sluttning i Sydafrika. Men en dröm kommer det att förbli. Den är fin som dröm såklart också.
Utvilad har man i alla fall inte kommit ut ur den här helgen. Tröttare nu än när man trädde in i den. Men en natts sömn i en knölig gammal dubbelsäng från 80-talet hjälper till lite där med. Tror att man kan vara skapligt återställd till morgondagen igen. Man får spara storverken till dess alltså. Men veckan är sorgligt kort. Till och med en trollkarl skulle ha problem med att förbluffa någon endaste en när veckorna är så här korta.
Venus tittar in genom en ruta här på kontoret. Planeten alltså. Kolla in lite åt väster strax efter solnedgången efter en starkt lysnade “stjärna“. Hon befinner sig 40 miljoner kilometer bort. Det är mer än mätarställningen på min bil. Ändå hör vi samman. Visst käns väl det tydligt om man känner efter. Skulle jag ta bilen och körde mot henne så skulle det ta 66 år med en medelhastighet på 70km/h. Inte så farligt ändå. Grannar som vi är. Fast när hon är längts bort skulle det ta drygt sex gånger längre tid.
Fast jag tror att jag skiter i det här för idag och går och knoppar. Läser man en timme så blir det kankse möjligt att se den här dagen som en hel dag i alla fall.