Day: 2 April 2026

Man kommer hem igen från sin lilla tripp, ja och då snöar det. Men inte gör väl det något. Det får gärna vara kallt och snöigt och jävligt i påsk så att jag kan få vara inne, ligga i soffan, äta godis, kanske somna, med gott samvete. Jaha då!

Men nu försöker jag installera några program på en av de Windows maskiner jag har. Det innebär väntan. Ja och lite till väntan. Rätt vad det är, gärna mitt i installationen så dyker det nästan alltid upp en fråga. Ja helst några stycken, lämpligt utplacerade. Hur mycket liv har det är tagit? Hur många dagar/veckor/månader har man själv kastat bort på att vänta på nästa fråga. Urk.

Men installera måste man ju. Om man vill ha en sen version i all fall. Ja och det vill jag. Tack och lov är det inte så mycket Windows här nu för tiden.

Kvällen är avsatt till programmering och jobb. Skam vore det väl annars. Det är ingen jävla helg idag heller som en del har fått för sig. En perfekt vardag är det.

Ett störande moment för dagen är annars påskkärringarna. Men bor man på en kulle som vi gör så är det inte så många som orkar hela vägen upp. Bara de mest tappra orkar sig fram till vår dörr. Förtjänar sitt godis.

Nu skall jag vandra över till Windowsmaskinen och se vilken knapp jag behöver trycka på denna gång för att saker skall gå vidare. Typ “Vill du fortsätta med installationen ja/nej” liksom. Efter den femte frågan av den digniteten vill man faktiskt spränga saker.

Men när man svarat ja och nej på allt. Då kanske man kan få jobba vidare med sitt. Har man otur så får man såklart installera om hela skiten innan allt är klart. Då får man hyperventilera under resten av påsken för att orka en gång till efter den.

Det är gott att leva!

Tomaterna växer. Är väl lite långa och skrangliga som tonåringar just nu, men det tar sig nog. Efter midsommar är de en meter höga och växthuset är som en djungel. Liv. Kraften i liv. Man förundras varje gång. Mest tydligt är det när man sätter ett litet, litet frö som växer upp och blir en stor planta som i sin tur ger skörd och frön till nästa års skörd. Japp förundran!

Det ena växthuset for all världens väg under stormen Johannes. Men det är som det är. Fick det gratis. Ägnade iof ganska mycket tid för att få det i dugligt skick igen. Men lätt funnet lätt förgånget heter det väl. Delarna skall nog komma till användning i andra projekt. Kunde väl spela “plockepin” med dem också. Det blev verkligen inte mycket kvar.

En sista dag innan påsk. Skär. Man får försöka använda den väl. Men sen långfredag. Det är verkligen inte en dag som det är speciellt mycket bevänt med. Man borde väl egentligen arbeta då. Eller fortsätta att röja i källaren kanske. Man får väl ägna en tanke åt Jesus på korset medans man skruvar (eller kodar). Eller inte. Valfrihet i Jesus delen alltså.

Bergfinkarna är här. Med dem Bofinkarna. Det brukar vara en matta med dem på marken när de kommer. Väldigt mycket färre av dem i år. Men när man hör att till och med Sädesärlorna är rödlistade börjar man fatta på riktigt att vi verkligen håller på att köra den här planeten åt helvete. Inga fjärilar, inga humlor, inga fåglar. Bara en ensam svältande människa sitter kvar, en som känner ånger (i bästa fall). Men inget konstigt i det där såklart när större delen av befolkningen har blicken riktad mot en telefon som omväxlande visar Facebook, Farmen och Bonde söker fru. Suck! Likes och intriger på väg mot döden för allt.

Efter naturskyddsföreningens sista rapport har vi konstaterat att NU JÄVLAR blir det ekologiskt. I alla fall så länge plånboken tillåter. Det här går ju inte och det enda sätt som vi konsumenter kan påverka på är ju genom vad vi köper. Alla kan såklart inte det. Mat är dyrt. Men vi som kan bör självklart göra det där valet. Mat som är full av gifter. Va Fan! Äta sådant själv. Eller ge sin barn. Va fan! igen! Vem vill det!?

Månadshandling idag. Senarelagd just för att det är påsk. Borde skett förra veckan alltså enligt rutin. Gå mil igen då. Trängas. Antagligen tilltar köerna i Bollnäs runt lunch när fjällrallyt hunnit ända upp dit. Brukar vara en enda lång kö av hela stan när det där inträffar. En som återkommer annandag påsk. Ja och det händer varje år. Fast handla måste vi. Det är både praktiskt och ekonomiskt med de där månadshandlingarna. Utan den skulle vi nog inte kunnat bo kvar faktiskt. Fast kunnat och kan. Handlar mer om vilja såklart.

Månfärder igen. Tänk att det är femtiofyra år sedan sist. Jag gick (lycklig) ut ur grundskolan det året (1972). Men rymdprogrammen las ner. Visionärerna blev nedröstade av… ja vilka var de som saknade visioner egentligen. Så mycket bortkastad tid. Såklart borde man ha fortsatt direkt. Utvecklat. Men tillsammans. Alla tillsammans. Nu blir det här till propagandaraketer istället för vetenskapliga/tekniska bedrifter. Vi måste vidare ut i rymden. Det är enda sättet för oss att förstå hur unik, liten och sårbart den här lilla blå planeten vi kallar vårt hem är, att flytta perspektivet ut från den själv får oss att se. Jo det kostar pengar. Men tänk så förbaskat mycket skit vi lägger pengar på vi människor. Man skall vara bra mycket bakåtsträvare för att inte fatta hur mycket sådana här äventyr utvecklar oss och skapar hopp inför framtiden. Fast helst skulle det ske tillsammans över landsgränserna då såklart. Mänskligheten tillsammans. En tiondels krigsbudget tog oss till mars tur och retur under ett decennium.

Vad Jesus hade tyckt om det där vet jag inte. Men han verkade ganska framsynt ändå. För sin tid. Om han nu inte är ett stort hittepå. Vi vill ju så gärna tro vi människor. Fanns han, sa han det han sa, gjorde det som sägs, så har prästerna och månglarna redan förstört allt det ändå. Bäst om han aldrig funnits. För alla. Förvrängt, förfalskat, förvanskat och dödat. “Kärlekens religion“. Spottar på det där. Dubbelspottar. Så mycket elände som kommit ur det där.

Glad Påsk! (Igen)