Man kommer hem igen från sin lilla tripp, ja och då snöar det. Men inte gör väl det något. Det får gärna vara kallt och snöigt och jävligt i påsk så att jag kan få vara inne, ligga i soffan, äta godis, kanske somna, med gott samvete. Jaha då!
Men nu försöker jag installera några program på en av de Windows maskiner jag har. Det innebär väntan. Ja och lite till väntan. Rätt vad det är, gärna mitt i installationen så dyker det nästan alltid upp en fråga. Ja helst några stycken, lämpligt utplacerade. Hur mycket liv har det är tagit? Hur många dagar/veckor/månader har man själv kastat bort på att vänta på nästa fråga. Urk.
Men installera måste man ju. Om man vill ha en sen version i all fall. Ja och det vill jag. Tack och lov är det inte så mycket Windows här nu för tiden.
Kvällen är avsatt till programmering och jobb. Skam vore det väl annars. Det är ingen jävla helg idag heller som en del har fått för sig. En perfekt vardag är det.
Ett störande moment för dagen är annars påskkärringarna. Men bor man på en kulle som vi gör så är det inte så många som orkar hela vägen upp. Bara de mest tappra orkar sig fram till vår dörr. Förtjänar sitt godis.
Nu skall jag vandra över till Windowsmaskinen och se vilken knapp jag behöver trycka på denna gång för att saker skall gå vidare. Typ “Vill du fortsätta med installationen ja/nej” liksom. Efter den femte frågan av den digniteten vill man faktiskt spränga saker.
Men när man svarat ja och nej på allt. Då kanske man kan få jobba vidare med sitt. Har man otur så får man såklart installera om hela skiten innan allt är klart. Då får man hyperventilera under resten av påsken för att orka en gång till efter den.
Det är gott att leva!