Stephen King är en mästare såklart. Ingen kan beskriva blod och splatter och monster och andra hemskheter som honom. Man får sin beskärda del av allt de där i den här boken också. Fast kanske tycker jag, eller JA, JAG TYCKER, att Mr King kan bättre än så här. Även om hans lågvattenmärken ändå är på nivån superbra för vilken annan författare som helst. Men OK man läser den från pärm till pärm. Och visst nöje har man ju av den genomläsningen ändå.
Andra böcker som jag läst finns här.
Jag brukar vinka lite till Gruvan där på andra sidan dalgången när jag under min tandborstningsmorgonrunda passerar “biblioteket“. För mig är Loos Grufvan ett monument över vad många kan åstadkomma tillsammans. För när det här startade var samarbete så självklart för hela byn. Alla ställde upp. Och jisses vilket projekt man lyckades åstadkomma och köra igång. Finns en lärdom där såklart. Tillsammans kan man göra storverk.
Epilog: Tandborstrundor utföres här för att jag inte orkar stå still och borsta gaddar. Blir synnerligen uttråkad av det. Så ser ni en gammal ocool gubbe vanka fram och tillbaks på en perrong i väntan på tåg så är anledningen densamma och han som vankar är antagligen jag. ds