Dan före dan

Jag är lite spänd såhär dan för dan. Varje år. Men om man var pirrig som liten för att man kanske skulle få de där presenter som man önskat sig så är orsaken en helt annan nu som vuxen. Det är så mycket som skall klaffa. Viktigast är bilen. Brakar bilen ihop just den här dagen så rasar så mycket. Det finns ingen man kan ringa till och ropa “hjälp”. Ja och ni som läst den här bloggen vet hur det är med mig och gamla bilar. Vi borde inte finnas i närheten av varandra eftersom den ena parten bara blir nojig av de där åbäkena och den andre bara går sönder för att hen är trött av ålder och dåliga vägar och uselt underhåll.

Fast det löser sig den här gången också. Vi tar oss till Bollnäs. Handlar. Handlar. Handlar. Hämtar J. och åker hem. Tar oss både dit och hem. Hemma läger sig till slut ett lugn över mig. Jag pustar ut. Härifrån går det att fira jul. Fuck the world. Nu är det är vi i vår lilla låda till hus som står där på en kulle som finns på en plats som nästan ingen hört talas om, som är allt. Vi är tillsammans, familjen, här i boet några dagar och njuter av ett överflöd och vila som varar under en kort tid. Dumt kan den ointelligente tänka, den som aldrig levt ett liv. Som tror och tycker att en räcka grå dagar är bättre än några med guld och många andra med mörker. Har man tillåtit sig att leva på riktigt och vistats i verkligheten och inte i lekskolornas värld vet man att man behöver de här gulddagarna. De grå dödar mer än det svarta. Man måste passa sig för likformigheten.

Jag somnar såklart en stund på grön IKEA soffa när jag kommer hem. Det hör till. Att jag före det läser några kapitel är bara maskerad såklart. Men jag är sådan tydligen. När jag släpper det som upptar mitt huvud så åker jag ner några våningar. Där nere finns sömnen. Men en orolig natt där maran nästan får mig i sitt grepp bidrar också till den där tröttheten. Men ledighet för mig, japp, en stor del är det där, bok, soffa och familj.

Tack och lov är det där tillåtet i vår familj. Det flinas kanske lite – “nu sover han igen” – men det där sker med värme. Så oändligt tacksam man måste vara för att den värmen finns.

Träffar A idag som berömmer min musik. Jag är så ovan att höra något positivt om den. Har svårt att ta det till mig. Men finare julklapp kan jag såklart inte få.

Snart skall vi smaka på det som skall bli till julbord imorgon. En av våra traditioner. Allt annat är fixat. K och N har jobbat hårt för att få till allt. Känner tacksamhet för det såklart. Det är inget självklart.

Just den här helgen är vi hela familjen. En dag kommer det inte vara så. Någon kommer att fattas. Någon kommer att vara saknad för första gången på en sådan här sammankomst. Jag tycker man skall tänka på det där. För då kan man sant uppskatta att man är samlade här och nu som en sammanlänkad grupp i tiden. En länk som inte alls är beständig. Entropin ni vet. En av grundreglerna.

Jag har haft ett ganska kämpigt år i många delar. Men också mött fantastiska människor. När jag skrevs ut från sjukhuset sa jag det till en av sköterskorna efter det stora kramkalastet, att de varit fantastiska. Men hon svarade att jag var fantastisk. Tänk dig själv vilket positivt känsla de orden sände mig tillbaks ut i världen med. Jag är så tacksam för den omvårdnad jag fått på Gävle sjukhus under året. Ja, i Hudiksvall också. Bättre kunde det inte varit.

Men nu in i boet. Jag vill önska er alla där ute en riktigt fin jul. Janne i Järvsö såklart. Du som är den snällaste och mest osjälviska männika jag känner och har känt. Men det finns så många fler. Goda människor som finns där ute. Som man aldrig glömmer. Men att räkna upp er alla här skulle bara leda till att jag glömmer någon av er. Det vill jag ju inte. Tack för uppmuntran och goda ord under det här året. Tack för att ni finns. Tack för att ni läser det här svamlet. Härifrån, vår kulle, skickar jag en varm önskan med allt som är gott. Ha nu en riktigt skön och avkopplande jul.

Annelie Karlsson, gruppledare (S) om tapp av LO-väljare | Aftonbladet

Partierna har slutat prata så att det berör vanligt folk – då vänder arbetarväljarna politiken ryggen.Det menar Socialdemokraternas gruppledare Annelie Karlsson, som anser att det också gäller hennes eget parti.– Det har blivit för snobbigt generellt, säger hon.

Source: Annelie Karlsson, gruppledare (S) om tapp av LO-väljare | Aftonbladet

Tage Erlander såg det här komma redan på sin tid. Människor som får det bättre. Inte fan minns dom hur det var innan och hur man kom dit man kom. Dom blir Moderater, KD och SD.  Tage såg det redan då. Vill man ha tillbaks dom där väljarna får man sälja sin själ – precis som man gör idag – och bli ett högerpart. Fast vem fan vill ha ett till “se bara till dig själv och dina närmaste” parti?

05:19

05:19 i morse vintersolstånd. Traditionsenligt reser jag mig ur sängen och går upp och vänder på båten. Nu skall den segla söderut ända tills vi har sommarsolstånd och sommar och enkelt liv. Besättningen, glad och lättade över att slippa segla vidare upp bland isflak och isberg, fester till med lite rom ur den tunna jag fyllde åt dem i november. Det är dom värda såklart. Seglatsen in i mörkret är fylld av ensamhetens demoner och andra faror. “Söderut” hör jag dem alla glatt skråla när jag sömndrucken återigen drar mig in mot sängkammaren för några timmars extra söndagsmorgonssömn.

Han/hon/det/gud är fysikaliska lagar för mig Det räcker. Så julen är just den här tidpunkten. Det jag firar. Den som faktisk förenar oss alla runt om på jordklotet. Är inte det värt att fira så är inget värt att fira.

Så God Jul på er vänner.

En mellandag

En pall pellets. Det är vad jag orkar bära in. Får ta de två andra imorgon. Men jag finner en stor glädje i att klara av det där igen. Mer behövs tydligen inte för att glädja gamla gubbar. Det finns ett värde i att kunna själv. Stärker självkänslan. Något att tänka på när folk omkring en blir gamla och sjuka. Man skall inte hjälpa till för mycket.

Sotar också såklart. Gör Hulken redo för både jul och kommande januarikyla. Glädjen över att kunna själv hänger med där också. Soten hamnar i komposten efter att den fått kallna någon dag i sothinken. I komposten blir den till näring i jorden som sen i sin tur blir näring till sommarens blommor i trädgården som vissnar ner och återigen hamnar i komposten för ett nytt årshjul. En skön rundgång. Fick man så är det väl sådär man skulle vilja ingå när man dör. Sin sot, Som blir del av blommor. Men ännu hellre gör jag den dan rean i Voxnan ned till havet såklart. Ett sista “Tjena” när man flyter förbi Edsbyn som en liten sotpartikel.

Någon läser Hårdrockstomten. Kanske är det någon konstig Googlesökning som tar denne “någon” dit. Jag har svårt att tro att det sker med vilje. Jag hör inte till samtiden, men kan leva med det.

En riktig gråvädersdag. Kyligt regn faller ner och fryser till is när det landar på kalla vägbanor. De visa sänker farten när de far fram på vägarna. De mindre visa, och han/hon/det/gud har satt mängder av dom till världen, litar på antispinn och andra system och kör på som vanligt.

Borde väl ha drabbats av lite juldepression vid det här laget. Men har inte riktigt lyckats ta mig in i den. Det är ett underligt år det här året. Visst, det finns många ingredienser i år med som skulle kunna ta mig med dit in i den. Om man nu anstränger sig lite och letar. Men viljan finns inte riktigt där. Flyter liksom bara med just nu. Jo, det finns en del som kallar den där moden “julstämning”.

Måste nog inhandla något julgott till räven som stryker omkring här på kullen i år. En riktigt fin en är det. Verkar som om rävskabbsepedemin gett med sig nu. Den här verkar i det närmaste orädd. Lite kattmat kanske skulle fungera tänker man. Rävar och katter har ett speciellt förhållande. Det är inte samma som mellan hundar och katter. Man ser dem istället ofta tillsammans. Sen skall ju småfåglarna ha mat såklart. Skatorna med givetvis. Ekorren. Rådjuren och kanske älgen om han kommer på besök. Ja sen är det spindlar och flugor och möss och annat som bor här i huset som borde få sin del av julbordet. Fast kom alla på en gång skulle man nog bli lite förskräckt. Vi har fler vänner boende i våra hus allesammans än vad vi egentligen vill erkänna. Oräknat alla kvalster och mikroorganismer då.

Avslutar med nässelfjärilen som sover i källaren och som längtar efter tider med varma vindar som bär en flygare. Alltså precis som jag gör.

05:19 imorgon – Vintersolstånd.