Day: 17 September 2019

Det rör sig därute i farstun. Jag tänker försäljare. Men in kommer världens bästa Järvsöbo. Ja rent av världens snällaste människa. Backa-Jan. Janne-P. JärsöJanne, Grill-Mästarns-Janne. Jodå, kärt barn har många namn.

Japp han är en bra vän och den snällaste person jag känner. En som alltid är varmt välkommen här. En jag verkligen står i stor tacksamhetsskuld till.

Vi pratar bort en timme. Ja kanske är det två. Det är prestigelöst och aldrig svårt. Sen åker han vidare ut i sin värld och jag sitter ensam kvar här i min. Han har fyllt mitt whiskyförråd igen (!!!), japp, det är mer än jag någonsin kan bli värd. Nejdå, jag har inte ens hunnit med att tömma förra flaskan. Den han kom med i våras. Sa jag att han är den snällaste och mest osjälviska människa jag känner. Ja, om jag gjorde det så tål det att upprepas. Det är nog i skepnad av en järvsögubbe som den här ängeln, vi all anar finns omkring oss, träder in i mina lokaler idag. Japp, det är jag helt säker på. Eva Dahlgren och jag.

Ja och han borde ju såklart ha blivit skarp på fotografiet jag tar. Men blir inte det. Kanske har också det något med det där stora att göra. Att allt inte går att fånga i skarpa bilder.

Glad blir jag. Gladare och mer tillfreds än vad någon kan tro. Insikten om att det finns snällhet i världen stärker hela mitt jag och min själ. Varje gång.