Category: Betraktelser & Berättelse

Man är olika saker. Läser man tidningen så är man andra saker. Det mesta stämmer inte när man läser om sig själv. Det får man ta. Tidningsfolket vill bara få till lite text och några bilder så att dom fyller en tidning. Hursomhelst får man liksom en föraning av hur det måste vara att vara kändis när man själv förekommer i media. Att läsa osanningar eller direkta lögner på löpsedlarna när man vandrar genom stan kan inte vara roligt. Man måste bli skygg av sådant. Måste liksom dra sig undan för att kunna överleva. Det där som sådana som Ulf Lundell är bra på där i Österlen.

Men bilden av en som människa – antingen den förmedlas som här genom en blogg, i Facebook, genom Twitter eller genom media – är naturligtvis alltid bara en stark förenkling av vad man egentligen är. Verkar man vara trevlig så kan man vara säker på att det också finns en skitotrevlig sida också. Verkar man otrevlig så gäller det motsatta. Jämvikt råder. Hos alla. Vi är inte sådär serieteckningsenkla som man ibland försöker få oss att bli. Man måste inse det. Hålla fast vid det.

Jag gillar det svåra lite mer än det enkla. Jodå jag kan garva åt en Ingmar Bergman film för att det blir för pretentiöst eller för den delen en Lars Nore’n pjäs. Men jag brukar försöka ta det till mig först innan jag förkastar. Klarar jag inte av det så är det så. Det kan bli komiskt istället för det där gravallvarligt som man egentligen försöker förmedla. Men jag vet också att det här ofta beror på mig. Kanske saknar jag en bakgrund eller kunskap som gör att jag förstår vad det egentligen handlar om eller också är det helt enkelt oförtjänt upphöjd dynga. Det finns liksom en osäkerhet i det där. Därför försöker jag undvika generella uttalanden. Är något skit i min värld så är det det från mitt perspektiv. Jag har många gånger ändrat mig och börjat gilla det jag tidigare kallade just skit. Jag är ju bara människa. Trotts att jag är en gammal o-cool gubbe från Los så utvecklas jag varje dag. Ja faktiskt varenda en av dom. Det tänker jag dessutom fortsätta med och kommer följaktligen ändra åsikt många gånger också i framtiden.

Los blir Sol baklänges. Det är liksom något vackert med det. Enkel O är gott åt mig just därför.

Citronträdet blev den naturliga symbolen för “handladagen”. Onödigt, men varmt, levande och härligt. Det kommer att få en given plats i biblioteket under vintern och få stå ute på ett varmt härligt soligt ställe under sommaren. Där på en plats där det kan stå lite ensamt och njuta och se ut över Hälsingska berg som rullar bort i fjärran i nyanser av blått. Exotiska vyer för citronträd? Ja, det tror jag. Jag tror också att just det här trädet kommer att gilla Svensk sommar. Den som är liksom lite mer magisk och vaknare än den som citronträd annars upplever. En ljus nordisk natt istället för den kolsvarta sydländska. Den som väcker hopp istället för att släcka. Då man är vaken istället för att sova. Om man bara kommer ihåg att bära in det innan vemodet, kylan och mörkret drabbar oss i Hälsingland. Aldrig berättar för det om det där. Skydda från sådant citronträd inget behöver veta ett dugg om.

Om brasan alltid har varit det ställde dit jag dragit mig undan med en single malt under kalla vinternätter – då när snöstormen yr utanför fönstret – så blir det nog citronträdet jag sitter under i fortsättningen. Jag har nämligen för mycket fantasi. Sätter jag mig där så är jag snart i Spanien eller i Iranska soliga berg där ingen suttit på länge. Ser ut över det karga landskapet och lyssnar till porlandet från en liten snirklande bäck med friskt, klart, kallt vatten, med ursprung från en källa i bergen. Där kan jag sitta och må gott som gammal tjock o-cool gubbe i Los länge. Kanske överleva den långa vintern just för att jag kan det.

Jag är glad över att vakna till en ny dag. Varje dag. Att få se det där vanliga sen under dagen fyller mig med eufori för att just jag är en av dom levande som får uppleva allt det där vanliga. Att just jag deltar. Jag har en massa saker omkring mig, men det finns inget av dom sakerna som ens kommer i närheten av värdet av att få leva.

Det finns miljontals citronträd. Själva citronträdet är inte konstigare än ännu en av de där miljontals människorna. Men som människorna är vart och ett av dom unikt. Det eller den man känner mer än dom andra blir därför också en symbol för just alla dom där andra. Många i en och därför mångdubbelt värdefullt. Just så är det med mitt citronträd. Symbolen för alla citronträd som står där i solen på andra platser i världen och ser saker som jag inte ser här där jag är. Som gror i jordar som mina händer aldrig kommer att låtas silas genom mina fingrar. Som dricker vatten som aldrig skall släcka min törst. Dom som är bröder och systrar till mitt träd som står här hemma i ett hus i dom Hälsingska skogarna. Visst, vi längtar ut i världen jag och mitt träd, men senare kommer det att finnas tid för resor. Just nu har vi fullt upp med att leva och finnas till vi två. Vi som står här där våra rötter ännu håller ett hårt grepp om oss. Jag och mitt Hälsingska citronträd måste stanna och göra klart allt det vi måste göra. Fortsätta vårt värv tills vi är klara. Då när rötterna släpper taget. Då startar vi vår resa. Bort dit till det vi drömde om när vi ännu fanns här.

Man skulle kunnat sitta med en gitarr i studion idag. Men det är ändå långfredagen. Så man får ta det lite lugnt. Därför att man är trött. Kristus må ha dött på korset för våra synder idag men jag står ändå för mina. Det kan inte hjälpas. Det är inte förlåtelse jag kräver. Det är förståelse för mina svagheter. Jag försöker att inte stampa på andra under min färd genom livet. Japp, det gör mig lätt att utnyttja under färden. Men jag vill leva så. Jag har rena böcker. Fast ingen har väl det på riktigt egentligen. Man sårar och påverkar negativt även om det aldrig var avsikten. Jag vet bara att om jag vetat så skulle jag inte gjort det. Sårat eller spridit negativ energi alltså. Men jag är inte Gud. Jag är bara ett djur som alla andra. Ett som försöker leva så bra som det bara går utan att förstöra för omvärlden.

Jag är tacksam för det jag har. Nöjd med att vara en o-cool gubbe från Los. Det är OK. Ser en tjock farbror på bilderna av mig själv i tidning. Känner såklart inte igen mig. Men det ger mig ingen livskris i alla fall. Jag är yngre och snyggare inuti om du vill titta efter. Men det vill du såklart inte. Man har inte tid med sånt. En snabb analys sen har man allt klart för sig. Vi fungerar alla så. Men man ÄR inte det som andra ser. Man ÄR det man själv bestämmer sig för att vara. Det finns en viktig skillnad där. Man får aldrig glömma vilken sida av just det man måste hålla sig fast på. Leva där så gott man kan. Det är bara det man orkar och ingen kan begära mer av oss.

Ja grejer har man ju. Fler blev det ju igår. De flesta kan man leva utan. Köpte mycket onödigt. Citronträdet är det som kommer att leva kvar här hos oss som dröm och ett minne från gårdagen. Blir en oas här som påminner om varmare trakter. Om det överlever. Men annars handlar det ju bara om grejer. Kul det också men inte långsiktigt på minsta lilla vis. Att människor vill att man skall ha några timmar kul och är vänliga och rara omkring en uppskattar jag dock oerhört.

Men det största av allt är ändå att snödropparna på södersidan nog slår ut idag. Svårslaget som långfredagshändelse eller för den delen när det gäller allt som hänt hittills i år. Aftonbladet må svartmåla men det är vår och bättre tider på väg.