Author: Åke Hedman

Jag har fattat dagens första sten, nej veckans, anglosaxisk tideräkning gäller, ja stenen ligger där i handen hur som helst. Läggs snart in bland de andra i det bygge som skall bli mitt livsverk.

Läser en biografi om Leonard Cohen just nu. Lite halvtråkig sådär. K blir klar med sin senast bok under tiden. Ja den hon läser. Den hon skriver tar nog ett år till att få klar. Men den som hon läst den som skall vara jävligt bra. Säger hon. Jag brukar lita på hennes omdöme. Så Cohen får ligga i viloläge igen. Troligen. Det har den gjort ett år eller två redan. Jag gillar verkligen biografier annars. Det är nog den bästa läsningen egentligen. Men har svårt när den beskriver människan de handlar om som en som befinner sig närmare han/hon/det/gud än oss andra. Då blir det så förljuget. För också de som uppträder på de stora arenorna är egentligen små ynkliga människor. Det är den människan jag är intresserad av. Vill veta mer om. Scenpersonen är fullständigt ointressant när det kommer till biografierna.

Varmt som fasiken ute. Det smälter och det droppar. Tjugo grader på sommarkontoret utan att värmen är på. Funderar på att flytta ut. Men vis av fryssittningar håller jag mig kvar i det lilla rummet ett tag till. Men det det är en skillnad också mentalt att sitta i ett rum på tjugofem kvadratmeter och ett på hundra. Det finns mer utrymme för tankarna att bre ut sig på i det större rummet. I det lilla vill de gärna stanna som lite förkrympta och haltande halvmesyrer. Det är som när man skall skissa idéer på ett papper. Det gäller att ta stora papper. A3 eller större. Man skall inte låta en sådan bagatell som ett lite papper begränsa sig. Mindmappingprogram på dator är därför kanonbra. Där finns inga gränser. Det är bara att bre ut sig. Ja så det stora rummet blir det snart. Men det får nog bli april först i alla fall.

Lite oroad av att tiden håller på att rinna ut.  Nackdelen med att bli äldre. Farsan gick vid sjuttio jämt. Man kan falla ifrån tidigare om man har otur. Senare om man har tur.  Det är så jävligt många stenar kvar att lägga på varandra i mitt bygge än. Ja som jag vill lägga dit innan jag ger mig. Alltså innan jag lugnt kan luta mig tillbaks och säga färdigt. Ja det är ett “färdigt” då också såklart. Ett ord inom citationstecken.  Det är bara ett ord. Målsnöret rör sig hela tiden framåt. Att något någonsin är “färdigt” är verkligen något som är långt mindre verkligt än både tomten och den store gudens existens. Visa mig något som är “färdigt” och jag skall bevisa att du har sett fel. Men nära kommer väl en del. Kanske är det just det mästerverken är. Saker som kom nära fullkomligheten.

Men rädd för att dö. Nej det är jag inte. Blir det bara svart så är det som det är. Synd att man inte fick vara med längre. Ställs man inför en rannsakningsdomare så har jag givetvis gjort fel många gånger i mitt liv. Jag står dock för varenda en av de där gångerna. Det har funnits anledning till de val jag gjort och sällan har valen gjorts för att rädda mig själv före andra. Jag har försökt att inte döda i onödan och försökt att inte klättra på andra så åtminstone där borde väl inte domen bli så hård. Men jag liksom alla andra är såklart bara människa. Ofärdig och ofullständing. Hursomhelst hoppas man ju på några år till. Ja och att nästa liv blir som fjäril. “Ingen är rädder för koltrasten här”.

Världen där ute är halkig. Men skit i det nu. Vilan är över.

Jo jag somnade på soffan igår. Utschasad. Tydligen. Men bara en kort stund. Serier vidtog. En efter en spelades de upp tills det var dags att lägga sig. Fast tänk att en sådan som jag, som bara vilar mig hela veckorna, kan bli så trött? Underligt!

Dagen har inte varit bättre. Soffa och bok. I princip så. Vila. Somnade nog en stund idag också idag där i soffan med katten Frasse på bröstet. Tror jag. Just det är inte så dumt faktiskt. Möjligtvis skulle man ha orkat tända en brasa först. Fast egentligen för varmt för det.

Jonas, min äldste son, skall gratuleras dag. GRATTIS JONAS! Han borde ha fått en ny bil eller nått. Eller en lägenhet i centrala Uppsala. Nu blev det lite nötter. Jag är nu inte en rik farsa, men älskar mina barn.

Men jag tänker inte fortsätta sitta här på kontoret. Har bara svarat på lite mail. Kastat andra i papperskorgen. Ja flest dit. Helgvilan får fortsätta. Tills imorgon i alla fall. Då skall jag ta tag i grejer igen. Lägga sten på sten på sten. Men inte idag alltså. Tror jag vinner på det i längden.

Så upp till soffan igen.