Det har kommit en halv decimeter snö under natten. Promenaden är alltså bara tystnaden och jag. Ja till och med färgerna blir dämpade en sådan här morgon. De är nästan gråtonade allesammans. Ofärger på ren norrländska. Ja man borde spänna upp en ram och måla såklart. Men mina förmågor att avbilda det sköna är alldeles för mediokra för att göra sig det besväret. Brorsan ärvde den förmågan, inte jag. Så jag tar några bilder med mobilkameran och önskar mig en bättre kamera, för en sådan här morgon förtjänar verkligen en sådan för att bli ihågkommen på ett rättvist sätt.
Men promenaden fyller sitt syfta. Den lyfter sinnet och får hjärtat att pumpa på lite snabbare. Jag är ordentligt trött när jag kommer hem och skall skotta en gång ut till vägen, sen fylla pellets. Men jag behöver den där kroppsliga tröttheten. Det är annars bara huvudet som jag tröttar ut. Där finns syftet med promenaderna. Att skapa en bättre jämvikt mellan kropp och tankeverksamhet. Alla som ser mig gå där inbillar sig säkert att jag bara är en bantande fjolla. Men den saken sköts inte genom livsbejakande promenader. Det måste skötas vid godisskål och tallrik.
Jag somnar väl vid tre i natt. Är dum och dricker en kopp kaffe sent igår kväll när jag fylld av inspiration sitter där och knappar. Är sällan en bra ide med kaffe så sent. Jag vet ju det. Lillkatten jobbar på så hårt hon kan för att få mig att somna. Ligger nära. Kurrar. Men denna natt går det inte. Men de gör inte så mycket. Jag ligger där och funderar över livet och världen med viss förnöjsamhet. Jag vaknar relativt pigg vid kvart i sex, somnar en halvtimme till och masar mig sen upp. Inte tröttare än vanligt. Det kommer väl till kvällen.
Jaha, lika bra att sätta igång den här dagen.
