En o-cool gubbe

Ibland längtar jag bort från Los så att det värker. Ibland förstår jag varför jag ändå stannar kvar. Idag t.ex. Första murkelturen. Följde hygget upp på berget och satte mig på en stubbe och tittade på utiskten. Inga männsikor inom synhåll, inga ljud från civilisationen, inga bilar än min egen som stod vilande nedanför på vägen. Att se de blånande bergen som likt gigantiska vågor rullar bort i fjärran. Att se sjön där nere som antagligen jag är den enda mänskliga varelse som beskådar just för tillfället. Det är då jag känner att jag är hemma. Det här är också det tillfälle när jag inser det verkliga värdena i livet. För den ena halvan som består av bättre programmerings algoritmer, en smartare elekroniklösning måste vägas upp av lugnet, djuren, stormarna, vidderna, forsens brus. Harmoni.
Hittade också ett gigantiskt flyttblock idag. Det största jag någonsin sett faktiskt. Definitivt större än edmanstjärnstenen i Ovanåker. Under det bodde någon eller snarare kanske, hade någon bott. Kanske björn eller räv. Det här var en verklig jättesten. När man förstår att inlandsisen flyttat dessa jättebumlingar inser man dess kraft. Krafter som vi ser mycket av i vårt landskap kring Los.
Murklor blev det ocksÃ¥. Inga jättemängder men murkelkrustaderna till nyÃ¥rsmiddagen är räddade. Här ännu en kontrast. Murklorna som plockas när sommaren är som sprödast äter vi när vintern är som hÃ¥rdast. Harmoni… Jämnvikt…

Vikten då? Jodå jag vägde mig i Fredags också. Status que råder. Ingen förrändring. Mest beroende på att både min fru och jag blev väldigt sjuka av att äta en fårost, eller hemost som vi säger, i början på veckan. Frugan är inte riktigt kry ännu. Det som man överlever stärker en sägs det men bantningsmotivation ger det definitivt inte.

Knappa PÃ¥*

Var och hälsade pÃ¥ folket pÃ¥ CC Systems i Alfta (http://www.cc-systems.se) idag. Pratade jobb. FÃ¥r se om vi kan hitta nÃ¥got gemensamt…

PÃ¥ CC Systems i Alfta sitter alltsÃ¥ ett ganska unikt (och trevligt!) gäng och konstruerar jäkligt häftiga, världsunika grejer. Dom flesta flesta pÃ¥ företaget vet inte hur duktiga dom är eftersom ingen nÃ¥gonsin har talat om det för dom. Företagsledningen har ingen aning om att dom sitter med ett gäng som kan räknas som toppklass i världen. Den nye majoritestägaren IT-Provider vet det dock säkert. “Rovdjuret” som ännu sover men som kommer att vakna allt närmare börsintroduktion man kommer. Jag vet, jag har sett IT Provider i aktion förrut. Men med optioner i fickan sÃ¥ skulle jag gärna Ã¥ka med pÃ¥ den resan. Kan bara bli vinst i slutänden med en sÃ¥dan “produkt” som det företaget med dess innehÃ¥ll representerar. Hoppas att grundarna kan kapa Ã¥t sig en välförtjänt del av den kakan. NÃ¥got jag iof inte tvivlar pÃ¥ en sekund….
DÃ¥lig självkänsla finns pÃ¥ dom flesta Svenska företag. Antagligen är det gamle Jante som lever om. Man fÃ¥r inte tro att man är bäst och gör man det sÃ¥ skall det i alla fall inte yppas offentligt. Man kan frÃ¥ga sig vad som skulle hända om man fick upp medvetandegraden pÃ¥ det här omrÃ¥det. Bara positiva resultat tror jag. En medarbetare som vet att han eller hon är världsbäst kommer alltid ocksÃ¥ att försöka göra resultat med det som mÃ¥ttstock. Kanske mÃ¥ste man belöna en världsunik medarbetare pÃ¥ andra sätt än en “jantifierad” person men jag är helt överygad att det är nÃ¥got som lönar sig. Dessutom tror jag inte belöningen nödvändigtvis mÃ¥ste innebära mer pengar i lönekuväret.

Så min uppmaning till alla chefer på Svenska företag får bli. Gå ut och tala om för dina medarbetare hur duktiga dom är. Var specifik och använd inga övergripande fraser om företagets anställda. Se sedan hur dina medarbetare växer och blir bäst i världen!

PÃ¥ bantningsfronten nolläge. StillastÃ¥ende alltsÃ¥. Ett resultat som nog mÃ¥ste anses OK eftersom jag nallat lite väl mycket i fruns lager bland kaffekaramellerna… Ett ställe där jag definitivt inte skall vara!!!

Som ursäkt får jag skylla på en riktigt kämpig vecka. Har gjort klart ett kort som skall väg på produktion på Måndag. Skall dessutom köra med 19 andra VSCP kort som förhoppningsvis skal kunna komma ut på marknaden vad det lider.

Men nu skall det bli ordning på viktnedgångsfronten igen!!!

Är egentligen helt slut. På tok för lite sömn dom senaste veckorna. Bara jobb jobb jobb. Nu käns det i alla fall som om jag skall kunna ta det lugnt imorgon med gott samvete. Lite gräsklippning och ved jobb laddar nog batterierna.

Nä nu skall jag göra kväll. Fredagkvällarna har alltid varit heliga för mig. Då är och har jag varit ledig i alla år hur än jäktigt det är med olika saker.

Knappa PÃ¥*

/Ake

Sitter djupt inne i ett projekt just för tillfället. Därav bristen på inlägg här i bloggen.

Ett kilo ner idag också. Nu börjar man närma sig den punkt där insatsen har blivit så stor att man får en extra motivations faktor. Man vill ju inte kasta bort det som man uppnått. Men mycket är det kvar ännu. Så det är bara att jobba på.

Håller som sagt på och kodar för fullt. Det innebär att man i princip är helt borta från verkligheten och helt inne i de aktuella problemmen. En härliga känsla där man rider på en kreativ jetström. Men det är jobbigt också. Man bränner ljuset i båda ändarna under en sån här period och ofta stapplar man helt utmattad i säng fram mot småtimmarna.

Kreativitet är enligt min åsikt den absolut viktigaste egenskapen hos en god programmerar. Visst kan man mata in kod men det kommer aldrig att bli bra kod om inte skaparglöden finns med. Skillnaden är som s.k. hötorgskonst gjord enbart för att säljas ut så fort som möjligt och konst gjord med hjärta.

Ett bra exempel pÃ¥ detta är Ashton Tate – ett företag som hade i storleksordningen 90% av marknadaden med sin databas programvara – dBase – för PC. När man stod pÃ¥ sin höjdpunkt sÃ¥ kom en ny ledning till företaget. Som alla nya ledningar sÃ¥ ville man göra förrändringar och sÃ¥g ett företag där det satt mängder av programmera. Man noterade dessutom att man inte arbetade systematiskt. SÃ¥ man beslöt sig för att ändra pÃ¥ detta.

Så företaget delade upp programmerarna i systemeringsfolk som skulle avgöra vad som skulle göras och hur det skulle göras och programmerare som skulle skriva in det som systemeringsfolket konstruerade.

Nästa version av programmvaran blev försenad med ett år. Tre år senare var företaget borta.

Med detta vill jag belysa vikten med att låta människor vara kreativa. Det är mycket svårt at vara kreativ om man inte kan påverka sin situation. Trotts det så fortsätter försöken att kontrollera programmerarna. Det är bara dumt!
Jag har skrivit mer kod än dom flesta genom Ã¥ren. MÃ¥nga gÃ¥nger kan jag sitta flera dagar när det inte blir nÃ¥got vettigt gjort. Jag vet dock att till slut kommer den. Kraften som göra att man sugs in i problemet, assimileras av det, uppfylls av det. När hjärnans alla delar samarbetar för att hitta en bra lösning. Det är dÃ¥ – mina vänner – som man skriver bra kod. Och man spar in – med rÃ¥ge – den tid som man satt overksam initialt.

MÃ¥nga nya programmerare blir nervösa “när det inte händer nÃ¥got”. Man vill igÃ¥ng pÃ¥ direkten. Jag tror dock att hjärnan, i alla fall för mig, behöver sortera information, väga den, leta ingÃ¥ngar i den, fylla i luckor. Det här gör den helt automatiskt bara man slappnar av. Den talar om med kreativitet när allt är pÃ¥ plats.

Jag använder ofta detta när jag skall lära mig ett nytt område. Jag sätter då helt enkelt igång att läsa allt möjligt om det. Bara mata på utan att försöka förstå allt. När detta är gjort så brukar jag ta det lugnt några dagar eller göra något annat och låta hjärnan bearbeta informationen på egen hand. Efter ett tag så har man ny kunskap och har fått samband klara för sig. Detta utan egentlig ansträngning.

Knappa PÃ¥*

/Ake