En o-cool gubbe

Los Torsdagen den 22 December 2011

För bara någon timme sedan så vände det. Vi har passerat vintersolståndet och går mot ljusare tider. Mörkare än såhär blir det alltså inte. Ljusa sommarnätter med ljumma vindar och fågelkvitter är inom räckhåll. Jag kan nästan höra havet…

Jag har alltid varit en människa med mycket fantasi. För mycket har säkert en och annan i bekantskapskretsen mer än en gång tyckt. När jag på kvällen lagt ifrån mig boken för att sova så har historierna omedelbart dragit igång i mitt huvud. Filmer om liv, död och kärleken. Julen har varit den största fantasitriggern genom åren. Trotts att jag inte ger ett dugg för allt det religiösa tramset så har alltid julen varit magisk. Att mata djuren på julkvällen. Att ta julnattspromenaden i en mycket stilla ljuddämpad snöflingefylld och stjärngnistrande julnatt. Det har varit något magiskt över hela den tid från att man tänt ljusen i fönstren tills man motvilligt släkt dom framåt vårkanten. Störst har känslan varit under julaftonsnatten och även rutinerna har känts speciella då.

Dom sista åren så har det här försvunnit mer eller mindre. Allt mer sällan kommer historierna till mig på kvällen och jag söker frenetiskt efter julmagin varje jul. Sorgligt nog finns den inte med mig längre. Kanske har det med ålder att göra kanske har det andra orsaker. Jag vet inte men jag saknar det.

Vi har sköna och kravlösa jular i min familj. Så har det alltid varit ända sedan universitetstiden och det gäller också idag. Vi har för det mesta firat julen för oss själva och träffat släkt och vänner efter helgerna istället. Att umgås och ta det riktigt lugnt, äta gott, dricka gott, spela spel, ta promenader, titta på romantiska ungdomsfilmer har varit sysselsättningen. Jag har varje år köpt någon teknisk bok som jag haft med mig där framför tv’n och läst in mig på. Kravlöst och härligt grottande i någon nytt tekniskt område. Jag har köpt en bok i år också. Den handlar om mixerteknik. En riktig gobok som man blir glad av att hålla i. Den kommer säkert också att hamna där på soffbordet framför tv’n bredvid pennan och kollegieblocket men kommer antagligen inte bli läst just där och då. För att som förr titta på en film, bläddra i en bok och skriva ner idéer i ett kollegieblock fungerar längre. Jag saknar det också. Det är ju där som dom nya ide’erna kommit och flödet av nya tankar varit som störst.

Men man förändras. Stoppar i sig tre mediciner på morgonen för att, i bästa fall, kanske överleva några år till. Är stel och har ont i kroppen så fort man skall röra sig det allra minsta efter att ha suttit still en stund. Orkar sällan köra några tjugofyratimmars programmeringspass längre.

Men…. Jag stiger upp varje morgon vid sju tiden efter att ha sovit mina fem/sex timmar. Glad och utvilad och euforisk över att få vara med om en dag till. Jag älskar det jag gör och när jag en timme senare med tekoppen i hand kommer ner till kontoret kan jag nästan aldrig låta bli att flina lite för mig själv och förnimmelsen av den glädje jag känner över att varje dag få syssla med det jag älskar allra mest. För jag älskar verkligen livet. Har väl alltid gjort det men det är också en känsla som blir starkare ju närmare döden man kommer. Inte på något desperat sätt utan bara som en belåtenhet över att leva det enkla livet.

Jag har något blått inom mig. Något som alltid varit en del av mig och som har blivit en god vän genom åren. Jag välkomnar dom blåa stunderna i mitt liv. Dom har samma plats där som glädjen. Julen för mig är en blandning av glädjen och just det där blå.

Jag har en bild av min farsa när han står och ser ut genom ett fönster hemma och säger något om alla dom som inte har det så bra som vi har det. Det är långt långt senare som jag får reda på min farfar Nestor Nilsson’s öde. Han som sov på Stockholms gator. Frös och svalt. Även den här julen finns det människor som inte har det bra. Som sover ute. Som lider. Det är naturligt att sända dom en tanke den här tiden på året och kanske skicka en slant till stadsmissionen eller någon annan välgörenhetsinstitution istället för att köpa en chokladask till någon som redan har för många. Tänd ett ljus och sänd en tanke till alla som som inte har det lika bra som du den här julen. Det tänker jag göra.

Jag vill önska dig som läser detta en riktigt skön och härlig jul. Ge dig själv lite tid för ditt eget liv och för eftertanke. För även om vi interagerar med andra så behöver inte det betyda att vi låter andras krav äta upp oss. Dom som älskar oss låter oss också vara dom vi är. Dom flesta av oss är inte vackrast, smartast, rikast eller ens ”normala”. Vi är bara människor men viktiga kuggar i ett maskineri som aldrig slutar snurra. Var och en med ett liv som inte kan och skall kastas bort. Var och en med en livshistoria som rätt skriven skulle bli en bestseller eller succéfilmer. Se det stora i det lilla för det är där hemligheterna finns. Lycka, glädje och kärlek finns just där. Följ dina drömmar och ta vara på även de små stunderna i ditt liv. Du kan aldrig förlora om du gör det du verkligen vill.

God jul & Gott Nytt År!
/Ake